Min farmor

Snart är det Mors Dag. Jag är så tacksam, som har många starka kvinnor och mammor i mitt liv. Som varit både mammor och förebilder för mig. Därför tänkte jag mig ett litet tema här på bloggen inför Mors Dag. Jag vill berätta lite om fyra mammor i mitt liv. Och på så sätt hylla dem som personer, förebilder och mammor. Jag börjar med min farmor. Övriga inlägg kommer droppa in här på bloggen under närmsta tiden, efterhand som de blir klara. Vilket kan ta allt från några dagar, till många veckor…

Min farmor har tre söner, där det skiljer tre år och fyra månader på den äldsta och den yngsta. Ganska tätt med andra ord. Jag kan bara föreställa mig hur intensivt det måste ha varit för henne under en ganska lång tid när de växte upp. Imponerande, tycker jag, att klara av livet med tre vilda pojkar!

Farmor är överlag en person som är väldigt kompetent, men det ser hon inte själv. Hon har t.ex. kört skolbuss. Bara att köra buss är ju häftigt, men hon gjorde det på små skogsvägar mitt ute i ingenstans. På vintrarna var det massor med snö och väldigt halt, men det klarade hon galant, även de gånger när bussen kanade över isgator och fastnade i snödrivor, mitt ute i skogen, långt före mobiltelefonernas tid.

Min pappa har alltid beskrivit sitt föräldrahem som väldigt öppet och gästvänligt, och så minns jag det också. Där var ofta mycket folk på besök, och alltid bjöds på fantastiskt god mat och överdådiga fikan, med sju sorters kakor och tårta. Ett sådant hem vill jag också ha.

Hemma hos farmor skrattas det alltid mycket. Och farmor själv har verkligen självdistans och kan skratta åt sig själv och sina misstag. Den självdistansen och humorn är något jag verkligen hoppas att jag själv kan ha mer av i mitt liv.

När jag var liten var vi ofta hos farmor. Ibland bara vi barn. Det var det bästa. Vi sov nere i gillestugan i källaren, eller uppe i min farbrors gamla rum. Farmor gjorde risgrynsgröt till frukost. Jag minns doften av kaffe som fyllde huset redan när jag vaknade. Jag minns knarret i trapporna. Och jag minns farmor, som om hon alltid fanns i det orangea köket. Där lagade hon stek till söndagmiddagen, rörde om i tre, fyra grytor samtidigt. Hon gjorde katrinplommonkräm, och spottsoppa (körsbärskräm med kärnorna kvar, så man fick ha ett kaffefat bredvid tallriken och spotta ut kärnorna på, vi tyckte det var jättekul). Och världens godaste äppelpaj.

Och hon bakade. Farmor-smörgås är ett begrepp i vår familj, ljusa rågkakor med hål i mitten, som skars i bitar. Och kakor såklart, nötrulltårta med smörkräm, “kammar”, citronstjärnor till jul, bullar och mycket annat. Det kändes så tryggt att bara sitta där i köket hos henne. På pallen med två extrasteg som kunde fällas ned, som alltid stod bredvid bänken. Titta på vad farmor gjorde. Småprata lite.

Ja, ett sånt hem. Varmt och välkomnande. Fullt med människor och god mat. Det vill jag också ha!!

Tack farmor för att du gett allt det till mig och hela släkten! Och för att du är en sådan förebild som mamma!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *