Direkt efter lägret fortsatte vi upp till Örebro. Vi åkte på kvällen och njöt av att se solnedgången över Vättern. Algot sov gott i bilen nästan hela vägen. Och vi undvek med några meters marginal att köra på ett vildsvin i dunklet.
Som alltid blir det superintensiva dagar i Örebro. Så många familjemedlemmar, släktingar och vänner som vi vill träffa. Drömmen om att åka hem till mamma och pappa och bara ta det lugnt har jag börjat slå ur hågen, den kommer ändå inte inträffa. Men det är ju samtidigt ett kärt besvär att vi har så många som vi vill träffa.
Värmen höll i sig nästan hela tiden, så vi badade en del även den här veckan. Till Algots stora glädje, han sprattlar som en fisk och stannar gärna kvar i vattnet tills han börjar bli blå.
Vi träffade mina syskon och alla deras barn. Lycka är en storkusin som orkar hålla i ens händer, och gå och gå och gå.
Vi träffade min farmor. Och vi firade pappas födelsedag, med en helt fantastisk tårta, som min svägerska bakat.
Vi var hemma hos goda vänner. Två trötta barn lekte intensivt.
Vi var i min mosters och morbrors stuga vid Hjälmaren. Här har jag tillbringat många av min barndoms sommardagar, så det är alltid lika fantastiskt att komma hit. Dessutom är det underbart vackert, särskilt en sådan här dag, när solen skiner, trots att det åskar långt borta. Vi badade flera gånger, vattnet var nog nästan 25 grader varmt.
Mormor och morfar var också där.
En eftermiddag lämnade jag och Jon Algot med mina föräldrar och gav oss i väg för vår första barnfria natt, sedan Algot föddes. Vi hade en riktigt mysig kväll, med indisk mat på en uteservering, sedan bio och en massa godis. På morgonen åt vi frukostbuffé i lugn och ro, utan grötkladd och mat på golvet, innan vi åkte tillbaka igen. Då längtade jag riktigt mycket efter lilleman. Men han hade haft det så bra med sin mormor och morfar. Sovit som en stock hela natten, och varit pigg och glad hela dagen.
En förmiddag tog jag och mamma med oss Algot ut i skogen och plockade blåbär. Han somnade i vagnen, och sov gott, medan vi plockade ett par liter blåbär. Aldrig har man så djupa och intressanta samtal, som när man sitter på huk bland blåbärsriset, och plockar och plockar, och pratar och pratar.
I torsdags åkte vi hem igen. Då tog vi vägen över Alingsås, och hälsade på släktingar till Jon. Vi åt lunch hos hans kusin med familj. Jon var mycket nöjd över att hinna köra både åkgräsklippare och grävmaskin innan vi kom därifrån. På eftermiddagen fikade vi hos Jons mormor. Tyvärr missade jag att ta några kort när vi var där.
De ca 60 milen vi körde den dagen gick riktigt smidigt. Algot sov en stor del av tiden. Och roade sig riktigt bra resten av tiden. Att testa ljudet som uppstår när man hojtar ner i en hink, kan underhålla en ettåring bra länge.