Jag har varit så trött på sistone. Jag vet inte om det är sista rycket av vintertröttheten. Eller lugnet efter stormen. Eller någon liten förkylning på gång som inte vill bryta ut. Eller bara månader av sömnbrist.
Så där jättelugnt har det förresten inte varit, sista veckorna, trots att jag trodde det. Som så ofta fylls veckorna av en salig blandning av roliga och mindre roliga saker, som får dagarna att flyga iväg.
Förra helgen var vi hos en av alla mina svägerskor på 40-årskalas. Där bjöds det på fantastiskt gott afternoon tea. Himmelskt goda scones, underbara snittar, finfina kakor och en hel buffé av olika spännande teer. Jag hade bakat en jättegod brownie, med svarta bönor som hemlig ingrediens. Följde (nästan) det här receptet. Men jag hoppade över chiafrön, och så tog jag alldeles vanligt strösocker i stället för kokossocker/rårörsocker. Det blev faktiskt väldigt gott, måste jag säga, och smakade inte alls bönor, utan bara fasligt god kaka.

Det är extra roligt att träffa folk nu för tiden, när jag mest är hemma på dagarna, och inte alldeles socialt slutkörd, som jag kan vara ibland när jag jobbar. En riktig energikick fick jag, av att träffa vår härliga släkt.
I söndags var jag och simmade. Alldeles ensam! Ja, bassängen var förstås full av andra människor, men jag behövde bara bry mig om mig själv. Det var första gången jag simmade sedan Algot föddes. Och ljuvligheters ljuvlighet, vad skönt det var! Jag mådde så gott efteråt.
Men sen blev Algot förkyld. Snorig och täppt i näsan. Gnällig och kramig på dagarna. På nätterna har han vaknat nästan varje timme och haft svårt att komma till ro. Så det var bara att lägga ner alla ambitioner på att hinna med mer än det viktigaste. När man i vanliga fall “bara” vaknar tre gånger en bra natt, finns det inte så mycket att ta av och efter några nätter med extremt lite sömn känns det lite mosigt i hjärnan.
Så det passade väldigt att bra att jag hade bokat in en av mina födelsedagspresenter igår. Jag åkte hem till en annan av mina svägerskor. Hon tog hand om Algot en stund och jag fick gå och klippa mig. Det var ett helt halvår sen jag klippte mig sist. Så jag kände mig som en enda stor rishög, hela jag. Men oj, vad jag njöt. En hel timme tog någon annan hand om mig (dagens tips: tala om för frisören att du behöver bli lite ompysslad!). Jag fick håret tvättat, och hårbotten masserad, sittande i en massagestol. Bara en sån sak! Och när klippningen var klar fixade frisören till en fin frisyr med lockar. Åh, vad jag kände mig fin!

Faktiskt kände jag mig som en helt ny människa, hela jag. Och känslan har suttit i hela dagen idag! Kanske bidrog vårvädret till det. Här nere i Skåne värmer vårsolen nu, snödroppar och vintergäck blommar överallt, och igår såg jag de första krokusarna som slagit ut. Det är det lilla som gör det, så det gäller att passa på att njuta!

