Människokroppen är ju bra häftig ändå! De sista två månaderna av graviditeten hade jag ont i ryggen och fogarna så fort jag gick några steg. Mot slutet klarade jag knappt att gå ut till bilen. Men redan några dagar efter förlossningen började det kännas bättre. Efter ett par veckor tog jag min första längre promenad, ett par kilometer. Visst kändes det lite, men inte alls som tidigare. Nu går jag långa promenader, upp till två timmar, i stort sett varenda dag. Och jag njuter så av det!
Både av att kroppen är på väg att återhämta sig efter den stora påfrestning som en graviditet och förlossning är, och av att jag här i Sverige kan röra mig i stort sett obehindrat, var som helst.
När vi bodde i Sydafrika lärde vi oss snabbt att det inte var tryggt att gå överallt. Vissa områden var särskilt osäkra, att gå ensam som kvinna var i det närmaste otänkbart. Så nu njuter jag dubbelt av friheten i att kunna vara ute och promenera.
Algot sover för det mesta gott i vagnen, men allt oftare ligger han vaken och tittar sig omkring. Stora nyfikna ögon suger in allt i omgivningen. Malmö ska ju vara “parkernas stad”, men tyvärr är det dåligt med grönområden i närheten av vårt hus. Mitt bästa promenadområde är därför den stora kyrkogården som ligger några minuters promenad från oss. Här finns en fantastiskt vacker allé. Och trots att man kan höra bruset från trafiken, så är det ett helt annat lugn här än på gatorna.
