Livet har tvära kast och den ena dagen är inte den andra lik, det är då ett som är säkert. Igår morse gick jag upp och duschade som vanligt, för att åka till jobbet. Mitt i morgonbestyren högg det till i ryggen och gjorde så ont så det svartnade för ögonen. Ganska snart insåg jag att jag fått ryggskott. Det är inte första gången i mitt liv. Men under graviditeten har jag hittills mått oförskämt bra i rygg och leder, så det var ändå ganska oväntat. Jag har visserligen inte kommit igång med träning och fysisk aktivitet sedan vi kom hem från Sydafrika, så jag är inte på något sätt i toppform, men ändå.
Idag mår jag lite bättre, jag har lyckats hitta åtminstone en ställning som inte gör ont. Men jag är stel i ryggen och har ont när jag står, går och sitter. Och jag vaggar långsamt fram när jag går. Tycker själv att jag ser ut som en gammal tant när jag rör på mig, men maken tycker snarare att jag ser extremt gravid ut. Magen och hela kroppen känns extra tung när krafterna plötsligt inte finns där.
Så det blir en helg hemma, istället för på jobbet, och inget valborgsfirande ikväll för min del. Ska försöka njuta av lugn och vila i alla fall, för det har jag nog fått lite för lite av de sista veckorna.
Imorse tog jag mig i alla fall iväg till barnmorskan. Det var dags för glukosbelastning. Jag har förstått att det inte görs i alla landsting, men här i Skåne är det rutin för alla gravida. Jag fick inte äta något efter klockan 22 igår, och när jag kom till barnmorskan fick jag dricka ett stort glas vatten med massor av socker i. För den som mår väldigt illa av sin graviditet har jag förstått att det kan vara väldigt svårt att få i sig. Men jag tyckte det gick rätt bra – men gott var det ju inte… Sen var det bara att sätta sig och vänta i två timmar. Jag hade med mig en bok och satt och läste. Så ett stick i fingret för att kolla blodsockervärdet, som var helt normalt. Jag har alltså inte drabbats av graviditetsdiabetes. Vi kollade också blodvärdet, som var helt okej den här gången.
Under besöket hann vi också med att mäta livmodern, blodtrycket och min vikt, och lyssna på barnets hjärtljud. Allt ser ut precis som det ska. Så skönt! Är så tacksam för det. Även om det inte varit någon tvekan om att bebisen lever och frodas, den har varit ovanligt livlig de här två dagarna när jag nästan bara legat stilla. Inga raska promenader i korridoren på jobbet, inga cykelturer och inget traskande runt i lägenheten för att fixa det ena eller andra, allt det där som antagligen brukar vagga den till sömns i vanliga fall.
