Sommar sommar sommar

Det känns som att vi bara hade vår ett par dagar, och nu har vi redan haft högsommar i en evighet. Dag efter dag med strålande sol och temperaturer mellan 22 och 27 grader. Vet inte när det regnade sist, men gräset är bra brunt nu, så det var ett tag sedan. Allt slog ut i blom på en gång, och mycket har redan blommat över, framför allt på träden. Körsbären har redan kommit en bra bit, och äppelträden har blommat över.

Körsbär

Svarta tulpaner

Det är faktiskt så varmt vissa dagar, att vi knappt orkar gå ut. Flera gånger har jag tagit ut barnens badbalja och fyllt den med ljummet vatten. Några muggar och skålar, så är barnen nöjda med att plaska en stund.

Och i söndags var vi och badade för första gången i år, i en liten sjö, eller snarare pöl, här i närheten. Dvs, Algot och Jon badade. Hilda sov. Och jag hade gärna badat, om jag inte varit så rädd för att få mjölkstockning igen. Algot ville aldrig komma upp ur vattnet. Men till slut frös han så han skakade, och kom och satt i mitt knä, invirad i en handduk, för att få upp värmen. Finns det något mysigare?

Börjar ställa in mig på att inte bada något den här sommaren heller, för Hilda visar inga tecken på att vilja sluta amma. Men vi har faktiskt lyckats sluta med nattamningen. Jon tog Hilda några nätter, och det gjorde susen, det gick mycket smidigare, än när Algot skulle sluta nattamma. Det innebär inte att hon sover hela nätter (förutom någon enstaka), men det går snabbt att få henne att somna om utan amning.  Och hon har börjat vakna klockan fem på morgnarna,  och ibland går det inte att få henne att somna om, varken med eller utan amning. Förut sov hon i alla fall till sex eller sju. Så jag vet just inte om jag får sova mera, men det kanske är en början i alla fall.

Det händer mycket i trädgården, och det finns massor att göra. Vet inte hur mycket ogräs jag dragit upp redan, men det märks knappt. Och vi borde vattna betydligt mer och oftare. När vi flyttade in i augusti tänkte jag att den här sommaren får trädgården bara vara, men nästa (läs denna) sommar ska jag ta tag i allt. Och nu tänker jag likadant, att nästa sommar ska jag ta tag i allt, nu får det bara vara. Och allt vi hinner med är en bonus.

 

För barnen tar all tid, just nu, en nästan-ett-åring som är överallt, och har väldigt stark vilja, och en nästan-tre-åring, som testar sin självständighet och vårt tålamod, som man ska i den åldern. Och vi känner oss rätt slitna, med allt som ska göras i huset och trädården. Det är full rulle från fem eller sex på morgonen, tills de äntligen somnar vid halv nio på kvällen. Och varje dag tänker jag att, nej, vi får sänka ambitionsnivån ännu mer. Så det dammsugs bara när det verkligen, verkligen behövs, jag lagar så enkel mat jag bara kan, ibland hel- och halvfabrikat, ibland lagat från grunden, men bara sådant som kräver minimal arbetsinsats. Högarna med osorterade papper, urvuxna kläder och kläder från förra säsongen, bara växer. Och jag försöker tänka att så får det vara just nu. Men mellan varven bryter jag ihop och blir frustrerad, stressad och ledsen över allt jag inte hinner med.

Sedan försöker jag se allt jag faktiskt hinner. Och att det är så fantastiskt vackert just nu, med de långa ljusa kvällarna, allt det gröna och allt som blommar och växer. Och inte minst barnen! Hilda som hojtar “Heeej!”, så fort hon får se oss, och som står själv längre och längre stunder. Nu dröjer det inte länge förrän hon går. Och Algot som bekymrat tittar på mig när jag är stressad och sur, han vill så gärna att jag ska vara glad jämt. Och han har kommit på hur han kan få mig glad. “Mamma är söt!”, säger han och tittar på mig under lugg. Min lilla, känsliga pojke, med det stora hjärtat och de många tankarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *