Psykologens pärlor

För ett par månader sedan hade BVC-psykologen ett litet föredrag för vår föräldragrupp på BVC. Under temat “hur får man ihop vardagen och par-relationen?” delade hon ut två stycken “pärlor”, eller tips för att underlätta livet, som ju onekligen blir lite annorlunda så snart den där tredje lilla familjemedlemmen gjort entré. Vi har försökt leva efter de här tipsen, och tycker båda att livet flyter på lite smidigare, därför tänkte jag tipsa om dem här:

A. Dagliga gosestunder.
Dvs. se till att ha positiv kroppskontakt minst sådär 15 min varje dag. Förslagsvis direkt efter jobbet, när familjen samlas. Släng er på soffan i en hög, säg inte så mycket, men stäm av läget med varandra – är någon trött, glad, ledsen osv. Och bara mys.

B. Veckomöte eller familjeråd. Bestäm tid i förväg, så att det blir av. Gärna utan barn, så att man kan prata ostört. Större barn/tonåringar får/ska vara med. En är ordförande och ser till att det inte drar ut för mycket på tiden, en är sekreterare och antecknar. Gå alltid igenom följande punkter:

1. Säg positiva saker till varandra. Fritt från hjärtat, några saker som du gillar hos den andra. Egenskaper eller något särskilt hon/han gjort på sistone. Anteckna gärna, sådant är värt att spara.

2. Praktiskt: vem, vad, när, samt me-time, you-time, we-time. Här brukar vi börja med att gå igenom kommande vecka. Vad händer, vem har någon aktivitet någon dag eller kväll, har någon bjudit hem oss – vilken dag passar bäst? Allt skrivs in i vår gemensamma kalender. Sedan stämmer vi av om det är rimligt att hinna och orka med allt, behöver vi prioritera bort något, eller kan vi istället orka med mer – ska vi bjuda hem någon? Och till sist, behöver någon av oss egentid (me-time)? När får vi tid för varandra (we-time)?  Den här punkten har verkligen minskat vår stress och våra konflikter – vi får gemensam översikt över veckan, och jag, som ofta har all planering och kontrollbehov i huvudet, behöver inte bombardera Jon med allt detta varje eftermiddag när han kommer från jobbet.

3. Metodutveckling. Funkar/funkar inte. Här tar vi upp sådant som funkar bra, klappar oss själva på axeln och påminner varandra om att fortsätta med det. Och sådant som inte funkar pratar vi om varför det inte funkar, hur vi skulle önska att det var istället, och om vi kan ändra på något för att det ska funka. Ibland kan vi bara konstatera att något inte funkar, men att vi inte vet hur vi ska lösa det. Men det är faktiskt skönt att samla det till ett tillfälle – istället för att gnata på varandra hela veckan.

4. 5 min var, fritt prat. Den här punkten beskrev psykologen att den ena ska se på den andra med varm blick, som en ko ungefär och bara lyssna medan den andre berättar precis vad som helst. Efter fem minuter byter man. Allt det där som vi aldrig får prata till punkt om, eller bara låta orden flöda. För mig är det här den svåraste punkten. Jag tycker jag hinner säga det jag vill annars, och går inte och samlar på mig en massa osagda saker. Men jag tror att det är bra inför framtiden, då Algot börjar ta mer plats i våra samtal, och då det kanske finns fler i familjen.

5. Boka ny tid, helst barnfritt. Vi försöker ha våra möten när Algot somnat på kvällen, vilket funkar toppenbra ibland, när han somnat utan problem, innan nio. De kvällar när han skrikit ett par timmar, och äntligen somnar framåt tio är vi inte lika upplagda för möte, ibland kör vi på ändå, ibland skjuter vi upp det till nästa dag. Psykologen föreslog barnvakt så att man verkligen får sitta ostört, men det känns inte motiverat än så länge.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *