Myter om barn och sömn

Det finns så mycket tyckande och tänkande om barn och sömn. Att de borde sova hela nätter, för sig själva, i eget rum, helst från några veckors ålder. När det är helt normalt för människobarn att sova nära sin förälder, amma flera gånger, eller hela natten, i flera månader.

Jag hittade en så intressant artikel, om bebisar och sömn. Läs den gärna!!

Den handlade om hur vi får så mycket åsikter om att bebisar borde somna själva, sova hela natten i egen säng, redan från början osv. Men att dessa åsikter inte grundar sig i forskning om barns behov, utan om tyckande från framför allt manliga läkare för 100-150 år sedan.

Idag vet vi att barn har behov av sin/sina föräldrar för att känna sig trygga, så pass trygga att de kan somna och somna om. Ändå är vi många som, i alla fall, periodvis, känner oss som misslyckade mammor, när vi inte “lyckas få barnen” att sova snällt. När barns sovutveckling är långtifrån linjär, utan, som artikeln beskrev det, tar fem steg fram, tre steg bak, ett steg åt sidan och sedan vänder ut och in på sig själv.

För egen del har jag har haft barnen i min säng ungefär de första 18 månaderna, med undantag för enstaka delar av enstaka nätter. De har båda nattammat tills de var ett år. Nu sover de fortfarande i vårt sovrum. Oftast hela natten i egen säng, ibland delar av natten hos mig.

Och, ja, jag har många gånger trott att jag håller på att bli knäpp, av trötthet, av att jag “borde lära dem att sova själva”. Men så här är livet med småbarn, människobarn är bland de mest krävande när det gäller behov av närhet. Rätt som det är har det gått flera månader utan att de kommer till mig. Och då saknar jag dem, så det värker i kroppen.

2 kommentarer

  1. Vår första bvc-sköterska sa när E var riktigt liten att barn inte sover hela nätter förrän i 3-4-årsåldern. Det har varit bra för min del att ha med mig. Det stämde i E:s fall. Någon gång i 3-årsåldern blev det fler hela nätters sömn. Hon kommer fortfarande över till oss rätt ofta om nätterna men sover i sin egen säng, numera i eget rum, hela nätter också. Jag har nattammat både E och A i över ett år. (Dock inte ammat dem hela nätterna i ett helt år… ?) A har dock fått sova i egen säng eftersom E har fortsatt komma. Jag har inte läst artikeln men tänker att det finns så många idéer om hur man bör göra med sina barn som får oss föräldrar att tro att vi gör fel fast vi gör så rätt. Vi lyssnar på våra barns behov. Sedan är det förstås också viktigt att se sina egna behov som förälder så man inte går under av trötthet eller på annat sätt börjar må dåligt. Heja oss föräldrar!

    1. Nej, tänk så mycket förväntningar gör! Det är så mycket lättare att hantera, om jag vet att det är så här det brukar vara, att jag inget jag gör kommer få barnet att sova hela natten, för de är för små. Jag tror också att vi kommer väldigt långt på att lyssna in våra barns behov, och gå på vår känsla (instinkt?). Heja oss!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *