Matdjungeln

På Algots halvårsdag började vi på allvar med mat. Dittills hade han bara ammat och då och då smakat en liten klick från våra tallrikar. Sedan dess har jag kokat grönsaker och mixat, morötter, palsternacka och potatis. Han har fått avokado, banan, päron, äpple, clementin. För ett par veckor sedan gick vi vidare med kött och fisk, kikärtor, gröt. Och vad vi än stoppar i honom så smaskar han i sig det och verkar gilla det – till min stora förtjusning! Hittills är det bara ett par saker han varit tveksam till – när han fått smaka lite av min fil har han grimaserat, men ändå sakta smackat i sig det, och ägg tar han lite av, sen ser han väldigt skeptisk ut och visar tydligt att han inte vill ha mer.

Mat till barn är ju en djungel. Vad de måste få i sig och vad de inte får äta i början är en sak. Men ju mer man läser om gifter, ekologiskt, gluten, järn osv, desto rörigare blir det. Jag har läst en del om gröt till barn de sista dagarna. Det är ju så enkelt och billigt att göra egen gröt. Men rekommendationen från sjukvården och livsmedelsverket är att ge industrigröt, eftersom den är järnberikad. Spädbarn har en järndepå från mamman när de föds, som brukar ta slut kring 6 månader, eftersom bröstmjölk innehåller väldigt lite järn. Nu behöver de få i sig järn via maten. Eftersom många barn får i sig för lite järn och drabbas av järnbrist, vilket kan leda till bl.a. trötthet, koncentrations- och inlärningssvårigheter, har man valt att järnberika köpegröten.

Det verkar ju väldigt bra, och smidigt, med köpegröt vet man att de får i sig järn. Vi fick hem smakprov på barngröt i brevlådan från de två storsäljarna i Sverige – Semper och Nestlé. När jag tittade på innehållsförteckningen reagerade jag dock på några saker.

Sempers gröt innehåller ganska stora mängder mjölk och grädde – vilket hämmar upptaget av järn. framför allt den form av järn som finns i vegetabilier och som gröten är berikad med. Den innehåller också rismjöl – oklart hur mycket då det kommer en bit ner på listan. Senast i höstas gick livsmedelsverket ut med varningar om höga halter av arsenik i ris. De rekommenderar att barn inte äter ris mer än fyra gånger i veckan. Hur mycket arsenik som finns i rismjöl kan jag inte hitta på deras hemsida, bara att produkter som glutenfri pasta, som görs av rismjöl inte innehåller så stora mängder. Vidare innehåller gröten vetemjöl och därmed gluten. Livsmedelsverket menar att gluten bör introduceras långsamt samtidigt som man ammar, för att minska risken för glutenintolerans. Nya studier visar dock att ju längre man väntar med gluten och ju mindre mängder man ger i början, desto mer minskar risken att utveckla intolerans och troligen även diabetes typ 1. Algot gillade gröten, men utifrån innehållet i just den gröten vill jag inte ge honom den varje dag.

Nestlés gröt som vi fick i brevlådan består framför allt av mjölk och vetemjöl. Och… jaa… se mina tankar kring det i stycket ovan. Det var dessutom en stor del fullkornsmjöl, som tar väldigt mycket plats i små bebismagar – bra när man vill ha en mätt bebis som t.ex. ska sova hela natten, dåligt för att små bebisar behöver mycket näring i den lilla mängd mat de äter och fullkorn tar väldigt mycket plats i den lilla magen, så att de riskerar att få i sig för lite av andra näringsämnen. Därför rekommenderas att barn får fullkorn först från åtta månader och då bör man introducera det långsamt.

Under helgen har jag sträckläst en nyutkommen bok “Smakäventyret – att lära små barn äta mat” av Ann Fernholm. Otroligt intressant bok. Hon ifrågasätter det faktum att vi i Sverige förlitar oss så på industrimat till barn, som barnmatsburkar, pulvergröt och välling. Boken ger en grundläggande genomgång av näringslära för små barn, och klargör – utifrån vad vi vet idag – vad som är viktigt att tänka på när barnet ska lära sig äta. Jag blev så inspirerad och intresserad att lära mig mer!

Barnet ska under sitt första år lära sig att äta det som familjen äter. Förutom salt, honung och gröna bladgrönsaker (samt ev gluten och socker, beroende på vem du frågar), kan barn under ett år äta allt. De kanske behöver några gånger på sig att vänja sig vid vissa smaker och konsistenser, men flera studier visar att om barn med några dagars mellanrum får prova saker som de först inte är förtjusta i, så lär sig de flesta barn att gilla det. Om barnet bara får burkmat de första åren så lär de sig gilla de smakerna, men troligen inte familjens mat. Många av barnmatsburkarna är också sötade – inte med socker, men med fruktjuicer, som innehåller väldigt mycket socker.

Det finns en relativt ny och allt populärare metod när barnet lär sig äta, som kallas baby led weaning (ungefär bebisstyrd avvänjning), som går ut på att man inte matar barnet med puréer, utan barnet får från sex månaders ålder små bitar mat att hålla i handen och själv stoppa i munnen. Fördelar anses vara att barnet fortsätter känna av hur mycket han/hon behöver äta (som ju ammande barn gör), dessutom lär de sig tidigt hantera olika konsistenser och att tugga i sig små bitar. Kritiker menar bl.a. att risken för järnbrist är stor.

Utifrån de här tankarna (och många fler) och vad jag läst sista veckan gör vi nu, på ett ungefär så här med Algots mat:

  • Jag fortsätter amma, som grund. Amningen funkar väldigt bra nu, både som mat, tröst och sövning. Enda nackdelen (om man vill se det så) är väl att han inte kan vara ifrån mig mer än några timmar åt gången.
  • Han får för det mesta äta samma mat som vi, anpassad till honom om det behövs, t.ex. inget tillsatt salt, mindre bitar/mosat. Och så ser vi till att laga mat som naturligt är rik på järn och andra nyttigheter.
  • Vi matar honom oftast, men för det mesta får han också några avlånga bitar att pilla med själv (jo, det blir kladdigt, men det blir det när vi matar också, en långärmad “haklapp” på, så är det inga problem).
  • Jag gör egen gröt till honom av havregryn, quinoaflingor, hirsflingor, majsmjöl och bovete. För att få upp järnet lite extra mortlar jag lite järnrikebröd (tunnbröd med blod i) och låter det koka med. Det innehåller visserligen lite gluten, men inte lika mycket som köpegrötarna. Dessutom innehåller det hemjärn, dvs. den form som kroppen lättare tar upp, till skillnad från köpegrötens järntillskott. Till gröten ger jag lite mos av torkade aprikoser, som innehåller mycket järn, precis som flera av de mjölsorter jag använder.
  • Vi ger ingen välling, som ju består av vetemjöl (oftast) och mjölk. Behöver vi någon ersättning för bröstmjölken så får det helt enkelt bli bröstmjölksersättning, som ju hela tiden utvecklas för att mer och mer likna bröstmjölk.

Sen vill jag bara säga att jag tror att det är viktigt att mat och måltider får vara trevliga och njutbara. Mat till barn tenderar att skapa en massa ångest hos föräldrarna. Själv tycker jag att det här är väldigt intressant, både att läsa om sådant här, och att se min son upptäcka nya smaker och konsistenser. Men det finns många olika sätt att introducera mat till sina barn. Så här tänker jag just nu och det funkar än så länge i vår familj.

Här är några av de källor jag använt mig av:

  •  “Smakäventyret – att lära små barn äta mat” av Ann Fernholm
  • http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/metaller1/arsenik-i-ris/?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg%3d%3d&_t_q=ris+barn&_t_tags=language%3asv%2csiteid%3a67f9c486-281d-4765-ba72-ba3914739e3b&_t_ip=2.64.170.35&_t_hit.id=Livs_Common_Model_PageTypes_ArticlePage/_493e6faf-9af9-49a1-a872-5021064e901b_sv&_t_hit.pos=3
  • http://www.barnakuten.nu/uncategorized/maste-man-ge-jarnberikad-grotvalling-till-smabarn/
  • http://www.kostdoktorn.se/nya-sakra-studier-raden-om-gluten-till-smabarn-behover-andras
  • http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Glutenintolerans-hos-barn/#section-3
  • http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Mat-somn-och-praktiska-rad/Mat-och-naring/Mat-till-barn-upp-till-ett-ar/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *