I Öveblo

Jag skulle kunna säga att så här enkelt är det att resa ensam med en 2-åring och en bebis, och det skulle i alla fall delvis vara sant. I typ en kvart var det så här lugnt,   resten av de totalt cirka sex timmarna på resande fot var det livligare. Men jag klarade det! Sista biten hade jag sällskap av världens bästa pappa/morfar, som hjälpte mig med barnen.

Köpa semlor med moffa

Så nu är vi äntligen hos “mojmo å moffa i Öveblo”, som Algot har pratat om så mycket sista dagarna.

Och nu njuter jag och barnen för fullt av att bli ompysslade av mina föräldrar. Idag, när Hilda sov på förmiddagen, hann jag gå en sväng på stan, alldeles ensam. Så nu äger jag bl.a.ett par byxor som jag kommer i, som inte är mjukisbyxor (min kropp är sig inte lik efter senaste graviditeten).

På eftermiddagen, när Hilda sov, låg jag och Algot på soffan och läste böcker.

Känns som jag aldrig hinner det nu för tiden. Algot vill ofta att jag ska läsa  men jag tycker ofta det blir splittrad läsning, medan jag lagar mat eller passar klättrande bebis från att slå sig. Men nu, när jag inte har huvudansvaret för städ, tvätt, handling, mat och en massa annat, så känns det som att jag har mycket mer ro i kroppen. Välbehövligt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *