En applåd

Det händer så mycket med Algot nu, det är så fantastiskt roligt att få se hur han upptäcker världen mer och mer för varje dag.

Det värsta man kan göra är att börja jämföra sitt barn med andra, men åh, vad det är svårt att låta bli. När vi hade varit på föräldragrupp på bvc för en månad sedan tyckte jag att det verkade som att de andra barnen kunde mycket mer än Algot. Trots att jag vet att alla barn utvecklas i sin egen takt, så kunde jag inte låta bli att oroa mig. Trots all kunskap jag har, med mitt eget barn är jag bara mamma.

Men de senaste veckorna har det hänt så mycket. Plötsligt kan min lille kille:

  1. sitta – flera minuter ibland, innan han tippar
  2. ta sig framåt – rätt som det är har han lyckats förflytta sig en bit, när jag vänt ryggen till några minuter
  3. klappa händerna – härom dagen bara gjorde han det helt plötsligt, och nästan genast kunde han koppla uppmaningen “klappa händerna” till att göra det själv, så häftigt, det är första gången han på något sätt visar att han förstår vad vi säger.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *