Den barmhärtiga tiggaren

Härom veckan åkte jag och barnen med lådcykeln till affären. När jag stod och låste cykeln anade jag i ögonvrån att kvinnan som brukar sitta utanför affären och tigga gick förbi oss. Kanske tittade jag upp och hejade, jag minns inte så noga.

Men bara några sekunder senare hörde jag någon som ropade en bit bakom mig. Jag vände mig om, och där stod tiggarkvinnan tillsammans med en “alldeles vanlig, svensk” kvinna i 70-årsåldern. Tiggarkvinnan vinkade åt mig att jag skulle komma dit. Barnen satt fortfarande fastspända i cykellådan, så jag gick de få stegen fram till de två kvinnorna.

Den tiggande kvinnan höll nu den andra kvinnan under armen, men jag förstod inte vad hon sa. Den äldre kvinnan, som stod och höll sig i den hjälpande armen, och en stolpe, precis intill bilarna som åkte förbi, tittade förvirrat upp. “Åh”, sa hon, “kan du hjälpa mig så jag får sätta mig ner?”. Jag såg mig omkring, en liten bit bort fanns en bänk. Jag stödde henne och vi gick bort till bänken där hon sjönk ner. Jag frågade hur hon mådde, och om jag kunde hjälpa henne med något mer.

Hon berättade att hon hade en sjukdom som ibland, plötsligt gjorde henne yr. Men nu kunde hon själv ringa till sin man, som kunde komma och hämta henne.

Jag förstod att den tiggande kvinnan sett den yra kvinnan stå och försöka stödja sig på en stolpe, medan alla andra, som var på väg till eller från affärens parkering gått förbi. Eller, som jag, inte sett henne. Hon hade skyndat sig fram för att hjälpa, men pga språkförbistringar hade hon inte förstått hur kvinnan behövde hjälp.

Senare, när vi pratade om den här händelsen hemma, kom vi att tänka på den där liknelsen, som Jesus berättar, om den barmhärtige samariern. Ni vet, den där alldeles vanlige mannen, som blev nedslagen och rånad på vägen. En rad människor, vanliga, högt ansedda, välutbildade, religiösa, passerar den nedslagne, men vänder bort blicken, går över till andra sidan vägen.

Så kommer en samarier förbi. En av det där folket, som vanligt folk inte beblandade sig med, som inte ansågs vara värda något. Han plåstrade om mannen så gott det gick vid vägkanten, och tog sedan med honom och såg till att han fick hjälp.

Och Jesus frågar de som lyssnat, vem var den nedslagne mannens nästa?

“Älska din nästa som dig själv.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *