Dagar att minnas

I många, långa perioder av mitt liv har jag skrivit dagbok. Tyvärr har jag kommit av mig de sista månaderna, och skriver nästan bara här. Men när jag tittar tillbaka i mina gamla dagböcker förundras jag ofta över hur många av de händelser jag skrivit ner, som jag faktiskt kommer ihåg. Med tiden har det fått mig att i mitt dagboksskrivande försöka plocka ut det som var speciellt med just den här dagen. För nästan varje dag har något som skiljer den från alla andra dagar. Ibland är det roliga, stora händelser, ibland jobbiga eller vardagliga händelser.

Jag har också ganska lätt att komma ihåg datum för de där lite större händelserna, som födelsedagar eller årsdagar av olika slag. Ofta kan jag komma på när jag ser dagens datum att “idag för så och så många år sedan hände det här”. Häromdagen upptäckte jag att det var en sådan dag. Och att det dessutom var “jämna år” sedan två viktiga avstamp i mitt liv.

Den 9 juni 2000, dvs för femton år sedan, tog jag studenten. En händelse som då var en av de större i mitt liv, på tröskeln till vuxenlivet och självständigheten. Tänk om jag vetat hur mycket bättre livet skulle bli efter denna dag, då hade jag, om möjligt, varit ännu gladare. Under min skoltid var jag en ganska osäker tjej, med dåligt självförtroende. Men åren och upplevelserna efteråt gav mig möjligheter och verktyg att ändra på det. Och jag är så tacksam till Gud för att jag fick lära mig att älska mig själv, och att jag inte alls är samma människa som jag var då.

9 juni 2000

9 juni 2000

Den 9 juni 2005, dvs för tio år sedan, tog jag examen från sjuksköterskeutbildningen. Ännu en stor händelse. Åren som gått sedan studenten hade, som sagt, förändrat mig. Men det var rätt läskigt att på allvar ställas inför det ansvar som ett yrke innebar. Jag minns också att jag innan juni månad var slut hade rotfyllt en tand och fått bältros – jag kände mig så gammal som drabbades av sådana åkommor!

9 juni 2005

9 juni 2005

Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval, det är verkligen fantastiskt roligt, spännande och utmanande att vara sjuksköterska. Och jag är så glad att jag fått möjligheten att använda mina yrkeskunskaper på flera platser, både i Sverige och Sydafrika. Men det finns fortfarande andra yrken som jag tycker verkar väldigt roliga, så vi får väl se om jag sadlar om någon gång i framtiden.

Den 9 juni 2015, i år hände väl inget särskilt. Tänkte jag när jag först började skriva detta. Men visst är det något särskilt att vara gravid i vecka 35, med bara ungefär en månad kvar tills jag blir mamma för första gången. Och just den här dagen lyckades jag också parkera så klantigt, när jag skulle till sjukgymnasten, så att jag fick parkeringsböter.

9 juni 2015

9 juni 2015

Jag var lite försenad och stressad, och hittade en parkeringsplats på gatan utanför. Och jag hade så ont i fogarna och ville inte gå alltför långt. Jag tänkte tanken “undrar om det här är för nära övergångsstället (jag måste verkligen läsa på körkortsteorin om sådana saker, nu när vi har bil)”, men slog bort tanken (den där magkänslan ska man ju lita på). Och när jag kom ut satt en lapp på rutan som talade om att det kostade 1000 kr att stå där. Jaha ja. Det sänkte verkligen stämningen på min dag. Men sen tänkte jag att det här är andra gången jag får böter sedan jag tog körkort för drygt 15 år sedan. För kanske 7-8 år sedan fick jag en parkeringsböter på 600 kr. Så 1600 kr i böter på 15 år, det är inte mycket per år. Och gör man inte fler och större fel än så får man väl vara ganska nöjd. I den här takten begår jag nästa stora misstag i trafiken framåt 2023 så där, och får kanske en bot på 1500 kr. Men jag ska göra mitt bästa för att undvika det!

1 kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *