Cykeltur och saffransbullar

Vissa saker står länge på att-göra-listan innan de blir avbockade. Det här inlägget t.ex. Tanken var att det skulle komma med lite bilder redan för en vecka sedan, men tekniken har varit emot mig hela veckan, så håll till godo med text.

En annan sak har också, äntligen blivit av. När Algot fyllde år i juni önskade vi, och fick, lite bidrag till att köpa en cykelsadel till honom. Sagt och gjort, fem månader senare är nu sadel inköpt och monterad (stort tack till alla vänliga släktingar som bidrog!). Förra veckan invigde jag och Algot med att cykla tre km i motvind, till Västra Ingelstad. Där gick vi, som nästan varje vecka, på kyrkans öppna förskola. Lekte med andra barn, pratade med andra föräldrar, sjöng och fikade. Mycket trevligt och givande, tycker vi båda.

Sedan cyklade vi hem, i medvind. Det var skönare. Algot var dock nöjd och glad på båda resorna. Jag tror han gillade att komma upp sig lite, och se ännu bättre vad som hände runt omkring. Bilar, fåglar, två hundar och några hästar längs vägen. Mer behövs inte när man är 17 månader.

Jag var också nöjd och glad. Jätteskönt att få komma ut och röra lite på sig, efter nästan två veckors sjukdom. Nu på hösten när det är mörkt, grått och trist nästan hela tiden, så tappar jag verkligen sugen att gå ut. Och att röra på mig. Jag har inte alls kommit tillbaka till någon rutin att träna, efter att jag fick barn. För en månad sen var jag faktiskt och tränade tre gånger, på lika många veckor, men sen blev det inget mer. Nu kanske vi kan cykla lite då och då.

Förra veckan blev saffransbullarna bakade också. I brist på fysisk aktivitet får vi väl roa oss med att äta gott istället. Jag använde samma recept som förra året, och blev minst lika nöjd i år (här hade jag tänkt mig en länk till receptet, men det ville sig inte heller…).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *