Vi kan ju låtsas att helgen just tagit slut, så att det inte märks att jag missade att trycka på Publish när jag var klar. Och när vi ändå håller på kan vi ju låtsas att jag uppdaterar min blogg hela tiden med en massa intressanta anekdoter och tankar från mitt spännande liv.
Efter en regnig förmiddag sprack det plötsligt upp och blev soligt. Lillan och jag trotsade de isande kalla, och ganska hårda vindarna och gick ut en stund.
De sista veckorna har så många blommor tittat upp, lite varstans. Tänk vilken glädje det är varje år. Efter den långa, sega, mörka, gråa vintern, så kommer våren igen. Med ljus, värme och blommor. Färg, ljus och ork!
Sedan gick vi in och åt årets femtielfte semla. Så gott!!
Barnen har pärlat hela eftermiddagen. Algot gör halsband och pärlplattor. Hilda öser upp alla pärlor från lådan, och lägger dem på bordet. Sedan är hon klar.
Sedan tittade våra vänner, som vi delar gården med, in för att lämna några saker. Barnen ville stanna och pärla, de med. Sedan blev det spontan, gemensam kvällsmat här. Jag är så tacksam för den gemenskapen, och för att vi kan dela livet så här!

Tiden räcker verkligen inte till, till att skriva så mycket jag skulle önska. Men nu, sent omsider, har jag i alla fall knåpat ihop en sammanfattning av året 2018. Med risk för att jag, i min tankspriddhet har glömt något viktigt. Listan är lånad från bloggen Underbara Clara. Här kommer den.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Var föräldraledig hela året. Så det här året har verkligen präglats av barnen. Är så fantastiskt tacksam att jag har dem, och att jag har möjlighet att tillbringa så mycket tid med dem!

Genomdrev du någon stor förändring? Nej, inte som jag kan komma på. Men med barnen sker ju förändringar hela tiden. Så snart vi kommit in i en rutin och jag tror att jag förstår hur vi ska lägga upp dagarna på bästa sätt, så kommer någon in i en ny fas, och behöver nya rutiner. Men där handlar det ju mest om att hänga med, inte så mycket om att jag förändrat något.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, ett par vänner, och flera av mina kusiner har fått barn det här året.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? Vi hade ett jättehärligt kalas för barnen lördagen mellan deras födelsedagar (de fyller år med tre dagars mellanrum), tillsammans med kusinen som fyller år samma dag som Algot, det kommer jag minnas. Och första helgen i augusti när några av våra närmsta vänner flyttade in i det andra bostadshuset på vår gård, det kommer jag också minnas. Och sommaren 2018, då det var högsommarvärme, torka och knappt något regn mellan mitten av april och slutet av september kommer väl knappast någon glömma.

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? I år har vi faktiskt “bara” varit i Sverige. Inte något aktivt val, även om jag, som många andra, fått upp ögonen för hur mycket flyget faktiskt påverkar vår sköra värld.

Bästa köpet? Vi har gjort flera riktigt stora köp i år, och jag är väldigt nöjd med framför allt tre av dem. 1. Lådcykel, med el. Än så länge har jag “bara” cyklat med den till mataffären, och till samhället 5 km härifrån, men under sommarmånaderna cyklade jag ca 10 mil/månad med den. Både barnen och jag tycker att det är jättekul att cykla. Till våren vill jag testa att cykla med barnen till Lund (drygt en mil). 2. Robotdammsugare. Jätteonödigt, tyckte jag först när tanken kom upp. Men vi har ett väldigt stort hus, och städningen är en evig stress för mig. Och sådan skillnad det har blivit, på bara några veckor sedan vi köpte den. Huset blir städat varje vecka, och jag känner mig inte längre stressad över det. 3. I slutet av sommaren satte vi upp solceller på lagårdstaket som vetter nästan rakt åt söder. En stor investering, som vi fick låna till, men som kommer att betala sig på bara några års sikt. Och det känns fantastiskt att kunna producera miljövänlig el!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Det må låta klyschigt, men att se mina barn varje dag. Jag förundras dagligen över att de finns, att de är mina, att de är så fina och goa, roliga, smarta, påhittiga. Att få se dem växa och utvecklas, få lära känna deras personligheter. Bara att höra dem lära sig prata och undersöka hur man använder ord, är så otroligt roligt. De senaste dagarna har de lekt mycket med en ficklampa, eller “finklampa”, som Algot säger och “slimm-slampa”, som Hilda säger. Sådana små saker roar mig, och gör mig så glad!

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019?  Ännu en klyscha, men inte desto mindre sann: Fred, kärlek och frid i denna oroliga värld!!

Vad önskar du att du gjort mer?  Läst, simmat, rört på mig, stickat, virkat, bakat, skrivit, bloggat. Överlag får mycket av mina egna intressen och behov stå tillbaka, när barnens behov är mer akuta. Och jag tänker att så får det vara, allting har sin tid. Men visst saknar jag vissa saker.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig. För världsläget, för klimatet, för framtiden, för hur mina barn ska få det i livet.

Favoritserier från året som gått?  Har jag ens följt någon serie? Minns ingen. Jag som annars gillar serier. Har säkert sett någon bra, men jag tror jag har minnesluckor från de senaste 18 månaderna, vissa saker minns jag bara inte. Skyller på konstant sömnbrist, och intensiva dagar.

Bästa boken du läst i år?  Samma här. Har jag ens läst någon? Nej, för första gången på 32 år (?) har jag inte läst någon skönlitterär bok, för min egen skull. Lyssnade på två okej talböcker i somras. Men ingen som var jättebra. Jag som alltid brukar läsa massor. Men som sagt, allting har sin tid. Har dock läst hur mycket som helst för barnen. Så glad att de båda gillar böcker, även om jag själv tröttnar på att läsa samma bok femtielva gånger. Tack och lov för bibblan!!

Vad var din största framgång på jobbet 2018?  Att jag inte jobbat alls. Haha. Det har känts helt rätt, för hela vår familj, att jag prioriterat familjen på heltid det här året! Så tacksam för den möjligheten!

Största framgång på det privata planet?  Att jag, faktiskt, för det mesta, ror hela den här tillvaron, med två småbarn och ett hus, i land. Såklart bryter jag ihop med jämna mellanrum, gör misstag, tvivlar på mig själv som mamma, fru, människa, osv. Men för det allra mesta löser jag dagarna på ett ganska bra sätt, och det är jag stolt över – tänker att det är viktigt att få vara stolt över det man gör bra!

Största misstaget? Att vara ute i bara tre tunna lager kläder när det var 25 plusgrader, sol och aningens blåsigt, för då fick jag mjölkstockning.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare! Jag känner verkligen att livet bara blir bättre och bättre. Absolut ingen dans på rosor, men jag är så otroligt tacksam för de som är mina, och för att tillvaron och vardagen är så fina, ändå. Tänk om mitt tonårs-jag, eller mitt 25-års-jag hade vetat, hur bra livet kunde bli!

Vad spenderade du mest pengar på? De tre köp jag nämnde tidigare, var utan tvekan också de tre dyraste!

Något du önskade dig och fick? Att få vara föräldraledig så länge, var något jag verkligen önskade.

Något du önskade dig och inte fick? Positiva förändringar i världsläget, mindre hat, mer kärlek i världen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Jag fyllde år på fettisdagen det här året, och grämer mig fortfarande lite över att jag inte bakade en semmeltårta. Men jag var för trött. Firade med familjen, och på kvällen bjöd vi hit mina svärföräldrar och en av mina svägerskor med familj.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mera sömn! Våra barn har verkligen haft svårt att komma till ro på nätterna. Algot började sova hela nätter när han var runt två år, och då föddes Hilda. Och nu, vid 18 månader, sover hon fortfarande inte hela nätterna, utan vaknar minst en gång och behöver alltifrån någon minuts, till ett par timmars uppmärksamhet. Hoppas att hon snart sover bättre! Väldigt tacksam att jag och Jon i alla fall kan dela upp nätterna, sedan jag slutade nattamma i somras.

Vad fick dig att må bra? Solen och värmen. Min fina lilla familj. Tjejhelgen med mina gamla bibelskolevänner i höstas!! Vilodag en gång i veckan. Stunder i skogen.

Vem saknade du? Utöver tid att hinna med mina egna intressen, kan jag verkligen sakna tid och ork att ägna mig åt mina vänner. Kan känna ibland att jag knappt vet om vi har några vänner kvar, för vi orkar så sällan ta tag i att träffa några. Och när vi väl träffas, så hinner vi bara prata en halv minut åt gången, sedan behöver något barn uppmärksamhet. Så jag saknar djupa samtal, med goda vänner. Men, den tiden kommer igen, hoppas jag!

Mest stolt över? Mina barn och min man!

Högsta önskan just nu?  Visshet och frid för framtiden! Att min familj ska få fortsätta vara frisk, trygg och lycklig!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Mitt mål för hösten var att komma igång och simma. Det skedde en gång. I mellandagarna… Men sedan nyår har jag redan simmat tre gånger! Jag behöver verkligen röra på mig och bygga upp styrkan i min rygg och bål, för jag får så ofta ont i ryggen och lederna. Så i år ska jag se till att åtminstone ta mig tid för det, någon gång i veckan.

När jag var liten var söndagmiddagen ofta finmat. Hos farmor fick vi alltid stek och potatis och sås, med skrynkliga kokta ärtor och inlagd gurka. Mormor serverade ofta kyckling och ris och potatis (för morfar tycker inte det är en riktig måltid om det inte är potatis till), med sallad med italiensk salladskrydda på, och knäckebröd och hårt tunnbröd till.

Hos oss ser söndagmiddagen oftast ut så här:

Veckans rester fram på bordet i sina byttor och lådor. Ta vad ni vill och värm på tallriken. Eller som husets treåring, “dä ska inte vala vajmt!”, och vägrar äta om vi värmer, kalla rester ska det vara.

För vi håller hårt i veckans vilodag, som så gott som alltid infaller på söndagen i vår familj. Inga måsten, bara kravlösa göranden som ger energi, så långt det går. Ofta är vi i kyrkan på förmiddagen, och har så trevligt med våra vänner där. Så vi kommer hem långt efter lunchdags, hungriga och trötta. Då känner jag mig som en riktigt duktig husmor, om jag fått några av veckans måltider att räcka så att hela familjen blir mätta även på söndagen.

Idag blev det till och med efterrätt, det händer nästan aldrig. Inte glass och bär, som hos farmor, eller äpplepaj med grädde som hos mormor. Men chokladbollar som jag och Algot gjorde häromdagen funkade minst lika bra. “Buu-ah, buu-ah!!”, skrek Hilda, för att berätta att hon också ville ha “bollar”. Och hon fick smaka lite lite, fast det var socker i!!

Helgen som gick hade vi en av barnens stora kusiner här. Det var så mysigt. Att ha ett lite större barn, i det här fallet en elvaåring, som sällskap är verkligen skillnad mot mina småttingar. Den här tjejen är jättego’ och fin. Hon tycker om att ägna sig åt sina småkusiner, och de, i sin tur, njuter av extra uppmärksamhet.

Algot fick hjälp att bygga järnväg, läsa böcker och de busade och ritade.

Tyvärr upptäckte jag att Hilda hade feber bara ett par timmar efter att kusinen kommit hit, så hon var gnällig och sov dåligt hela helgen. Men vi gjorde det bästa av det och hittade på några roliga aktiviteter här hemma. När Hilda sov middag på lördagen bakade vi bullar. Det har jag inte gjort på ett år, och då bakade jag tillsammans med mina svägerska. Men med en elvaåring och en treåring som hjälp gick det riktigt bra, även om det blev lite svettigt en stund, när jag insåg att vi behövde laga lunch samtidigt.

Algot ville absolut kavla själv och dela och knåda ihop om och om igen, så han fick en egen bit med deg och gjorde några minibullar.

Jag är också så glad att få ge boktips till ett lite större barn, och snart har hon plöjt alla böcker jag har av en av mina absoluta flickboksfavoriter, Lotta-böckerna.

Det är verkligen höst nu. Kyligare vindar, träden börjar skifta färg, och det är mörkt tidigare på kvällarna. Vi har haft riktigt kallt i huset, för av olika skäl har vi inte kunnat sätta på värmen. Men idag var rörmokaren här (han såg precis ut som man tänker sig en rörmokare, han saknade t.o.m. halva lillfingret på ena handen) och fixade till det. Så nu har vi värme i elementen igen, så förhoppningsvis är det lite varmare än 16 grader i köket i morgon bitti.

Häromdagen kom bonden och plöjde åkern intill vår tomt, så nu ser det riktigt höstigt ut där. Lika spännande underhållning varje gång traktorn kommer och kör runt på åkern en stund. Vi bor verkligen på landet nu!

Rotfrukter och kål är i säsong, och därför billigt. Jag gjorde rotmos häromdagen. Är man hemma och har tid att låta det koka (det tar ju nästan en timme), så är det verkligen enkel mat att göra, sånt gillar jag. Gott är det också.

De sista veckorna har jag några gånger bakat lite med barnen. Bara enkla saker som typ bara kräver ihoprörning i bunke och ut i en form, men ändå. Det är ett stort steg. Hilda sover betydligt mindre på dagarna nu, så det mesta jag gör måste gå att göra med båda barnen. Algot är redan riktigt duktig på att hjälpa mig att hälla ner alla ingredienser när vi bakar, även om det blir betydligt mer spill och kladd än om jag gör det själv. Dessutom vill han väldigt gärna hjälpa till med att “vifta” (vispa), det tar ungefär hundra år, och blir ganska kladdigt, men det är det värt för att få baka lite och för att få se hur stolt han blir över att få vara med och bidra. Hilda vill än så länge mest bara peta på allt, smaka på allt, hälla ut allt samt häva sig upp över diskhon, så jag tror snart hon far ner med huvudet före rakt ner i disken. Men får hon bara några saker som hon får lov att pilla på och stoppa i munnen, så roar hon sig oftast så pass länge att Algot och jag hinner få ihop en smet av något slag.

Häromdagen dammsög jag köket på förmiddagen, när Hilda sov, och sedan bakade vi på eftermiddagen. Inte mitt smartaste drag, kanske. Ogjort arbete kan man säga.

För övrigt kan jag väl säga att det sällan blir långtråkigt här hemma.

 

Under sommaren började jag skiva lite om vad vi hade för oss, men det blev aldrig av att jag gjorde färdigt det, så nu slänger jag bara ut det här, lite halvfärdigt, ett gäng inlägg om hur vi hade det på semestern, denna rekordvarma och torra sommar. Dvs jag är ju föräldraledig, så jag har inte haft semester. Men vilken skillnad det är att vara två vuxna som tar hand om barnen, jämfört med när jag är hemma ensam, med dem. Så jag tycker verkligen att jag har haft semester jag med.

Redan första helgen på semestern fick vi besök av min bror och hans familj. Superroligt att äntligen få visa dem var vi bor. Även om det stundtals var lite intensivt med en 0-åring, en 1-åring, en 2-åring, en 3-åring och en 4-åring i huset. Men mest kändes det lättare att vara fyra vuxna runt fem barn, som oftast lekte glatt och roade varandra.

På landet händer det ju alltid spännande saker. Skördetid på åkern intill vårt hus var intressant för oss allihopa. Vår tomtgräns går vid träden, sedan tar åkern vid. Algot och jag har med spänning följt hur bonden i våras harvade och sådde. Sedan har vi sett hur det vuxit upp korn. Och nu fick vi se hur det skördades.

Lådcykeln provåktes och vi utforskade omgivningarna.

Några kvällar hände något som annars är väldigt ovanligt numera, vi spelade spel. Ute såklart, sommarkvällarna har ju varit sådär ljuvligt ljumma och ljusa denna sommar.

Helgen som gick tillbringade jag tillsammans med tre goda vänner, som jag lärde känna efter studenten, när jag gick bibelskola (folkhögskola med undervisning om bibel, kristen tro, Gud osv). I år är det arton år sedan jag lärde känna dem, alltså halva livet, så när som på ett år.

Vi träffas inte ofta, nu för tiden. En av dem träffade jag senast något år efter att hon fått sitt första barn, nu har hon tre. Men så fantastiskt det är med vänner som varit nära under viktiga perioder i livet. Hur det känns precis som då, och det går hur lätt som helst att prata. Och så snabbt det gick att hitta tillbaka till fnittret och flamset.

Eftersom Hilda fortfarande ammar morgon och kväll, bodde de gästande vännerna här hos oss. Men på lördagen gjorde vi en barnfri utflykt till Österlen. Vi var i Kivik och tittade på äppelodlingar, och köpte äppelmust. Vi hade med oss fika (massa goda kakor, bl.a.) och satt på stenar nere vid havet och mumsade i oss.

Vi svängde in vid Mandelmanns gård, men dels kom det en rejäl regnskur då, och dels behöver man boka tid för att få gå in där, så vi gick aldrig ur bilen. Där var ändå väldigt mycket folk. Men det var kul att se var gården ligger, och den fantastiskt söta byn, som den ligger i. När det värsta regnet dragit över såg vi en helt fantastisk regnbåge. Tyvärr hade en bil parkerat mitt under den, och förstörde alla chanser till bra bilder.

Vi gjorde ett litet stopp vid Glimmingehus, men nu förtiden måste man visst betala för att gå in på området, och det var vi för snåla för. Och för hungriga. I stället åt vi lite mer kakor, och sedan körde vi ner till Ale stenar.

Foto: Linda Brandes

Vi gick en promenad uppför backarna, beskådade stenarna i gravskeppet och den vackra utsikten. Sedan gick vi ner och åt fantastiskt god mat på en av restaurangerna nere vid vattnet.

Ett sista stopp gjorde vi i Ystad, där vi strosade omkring en stund bland alla vackra, udda och roliga gamla skånska hus.

Foto: Linda Brandes

På söndagen hann vi bara med en gemensam frukost, en lite promenad genom byn, och äpple- och päronplockning i vår trädgård, innan de långväga gästerna var tvungna att bege sig hemåt. Resten av dagen var jag helt slut, efter att ha pratat, skrattat och kopplat av på ett sätt som jag inte gjort på riktigt länge!

Foto: Linda Brandes

I fredags fyllde Algot 3 år. Det här är första födelsedagen som han förstår lite av vad som händer, och att det är en speciell dag. Dagen innan hade vi kommit överens om att han skulle få frukost (macka och kaka) och paket i sängen. Och vi planerade att väcka honom vid sjutiden, eftersom han ofta vaknar mellan sju och halv åtta. Men, som så ofta när det gäller barnen, blir det inte som planerat. Klockan 05.42 vaknade Algot gråtande och ropade: “Jag vill ha macka med kallvar (kaviar)!”. Hilda, som var halvvaken och låg och ammade satte sig genast upp i sängen och hojtade glatt: “Heeej!!”, när hon såg och hörde sin bror. Ingen av dem lät nöja sig med att det fortfarande var nästan natt, och att vi ju skulle komma med frukost till sängen lite senare. Det var bara att gå upp. Och under morgonen upprepade Algot flera gånger: “Jag är två år, jag blir tre år snart”, när vi sa att det ju var hans tre-årsdag. Kanske gjorde vi för stor affär av födelsedagen, under dagarna innan, jag som tänkte att han skulle uppskatta det mer, om vi pratade om det, så att han visste vad som skulle hända.

Frukost och paket i köket

Nåja, så småningom, när det var dags för mellanmål på förmiddagen, och vi åt glass och jordgubbar, och han fick blåsa ut tre ljus, så hade han accepterat att nu är han tre år.

Mina föräldrar kom ner från Örebro redan på torsdagkvällen, och var här hela helgen. På fredagkvällen grillade vi, och satt ute, det var en riktigt skön kväll.

Jag blir alltid lite nostalgisk sådana här dagar, och tänker tillbaka på hur det var när han föddes, och när han fyllde ett år och två år. Och vill gärna titta på bilder.

Algot, 1 år

På lördagen hade vi kalas hemma hos oss, då vi förutom Algot firade en av barnens kusiner, som fyller fem år samma dag, och Hilda som fyller år tre dagar senare. Min svägerska och svåger hade ordnat en helt fantastisk brunch, och vi stod för tårta. Nästan hela Jons familj kom hit. Och om jag räknat rätt, så var vi precis trettio personer. Är så tacksam för vårt stora hus, när vi har kalas. Och för vår stora trädgård, även om den inte användes så särskilt flitigt just den här dagen, eftersom regnet hängde i luften (lite typiskt när det knappt regnat en droppe på typ 6 veckor, men som sagt, jag är tacksam för vårt stora hus!).

Väldigt bra grej att ha kalas på förmiddagen, förresten. För vid tre-tiden var kalasandet avklarat, och det värsta stöket undanröjt. Och då var vi (eller jag i alla fall) inte alldeles slut, utan hade ork för lite annat också den dagen.

Idag, måndag, fyllde Hilda ett år. Och kära nån, det här året, var har det ens tagit vägen? Så mycket har hänt, och det har varit så galet intensivt, med två småbarn och nytt hus (dvs. huset är gammalt, och behöver därmed en massa omsorg…), och en massa annat. Jag kommer ärligt talat inte ihåg särskilt mycket från det här året. Är väldigt glad att jag börjat skriva lite igen, så att jag kan påminnas om vissa saker i alla fall. Stackars Hilda kommer inte få lika detaljerade berättelser om sitt/sina första år, som Algot kommer få. Men så är det väl i de flesta familjer. Med första barnet har man möjlighet att ge allt fokus, med andra barnet är det omöjligt.

Hur som helst. Vi firade ju Hilda under helgen. Och en ettåring förstår ju inte att det här är en speciell dag. Så idag har vi inte gjort något särskilt. Båda barnen har varit ganska trötta efter en intensiv helg, så vi har, för en gångs skull bara varit hemma. Tog en promenad och postade ett brev på morgonen.

Hilda partade loss vid lunchen. Så sedan stoppade jag båda barnen i badkaret, där de roade sig storligen med nya badleksaker.

Men nu sitter jag här och tänker på kvällen för ett år sedan. Hur värkarna startade klockan 20. Och hur vi ringde förlossningen redan efter trekvart och de uppmanade oss att åka in. Hur vi packade det sista och körde de fyrtio minuterna till sjukhuset. Hur lugn jag kände mig i bilen, och hur vacker kvällen var, klarblå himmel, försommarklädd natur, och solen som sakta gick ner över åkrarna. Hur intensiva värkarna blev direkt när jag klev hur bilen. Hur vattnet gick med ett splash, när vi varit ungefär en timme på förlossningssalen. Hur stark jag kände mig, mitt i den outhärdliga smärtan, när jag, fyrtio minuter innan midnatt, på ett par krystvärkar, födde fram min dotter.

Och idag firar vi också vår bröllopsdag. För sju år sedan idag, gifte vi oss. En sådan fin dag vi hade! Och sju goda år har vi haft nu. Med sina upp- och nergångar både i äktenskapet och i livet i stort. Men att säga ja till varandra, är verkligen ett beslut vi inte ångrar!

Vi firade lite, när Jon kom hem från jobbet. För första gången, sedan bröllopet, tog jag på mig min brudklänning igen. Har tänkt varje år att jag skulle göra det. Men av en massa orsaker, har det inte blivit så. Jag minns att min mamma ofta (alltid) tog på sig sin brudklänning på deras bröllopsdag, när jag var liten. Och som jag minns det var det först runt den tionde bröllopsdagen, som hon inte kunde få igen den. Jag kunde inte stänga dragkedjan på min klänning idag, inte på långa vägar. Men fin kände jag mig, i alla fall. Åh, jag är, fortfarande, så nöjd med den klänningen.

Jon hade köpt med sig sushi hem, till kvällsmat. Det äter vi extremt sällan. Så sällan att Algot nog inte smakat det förut. Och han, som annars brukar gilla all mat, och vill smaka nytt. Provade lite, men åt bara några tuggor. Han fick äta macka till kvällsmat. Hilda fick lite sushi, och lite annan mat. Och ville gärna, även vid denna måltid, kladda in håret med mat. Det blev inte jättebra stämning när vi försökte få henne att förstå att det inte var en bra idé. Det där med matro, och att få sitta ner en hel måltid, alltså… Det står näst högst på min önskelista just nu, tätt efter ostörd sömn!

Nåja, nu har Jon lagt barnen, som snart somnat, hoppas jag. Då ska vi äta kakor, och titta på vår film från bröllopsfesten, om vi kan hitta den.

 

Det känns som att vi bara hade vår ett par dagar, och nu har vi redan haft högsommar i en evighet. Dag efter dag med strålande sol och temperaturer mellan 22 och 27 grader. Vet inte när det regnade sist, men gräset är bra brunt nu, så det var ett tag sedan. Allt slog ut i blom på en gång, och mycket har redan blommat över, framför allt på träden. Körsbären har redan kommit en bra bit, och äppelträden har blommat över.

Körsbär

Svarta tulpaner

Det är faktiskt så varmt vissa dagar, att vi knappt orkar gå ut. Flera gånger har jag tagit ut barnens badbalja och fyllt den med ljummet vatten. Några muggar och skålar, så är barnen nöjda med att plaska en stund.

Och i söndags var vi och badade för första gången i år, i en liten sjö, eller snarare pöl, här i närheten. Dvs, Algot och Jon badade. Hilda sov. Och jag hade gärna badat, om jag inte varit så rädd för att få mjölkstockning igen. Algot ville aldrig komma upp ur vattnet. Men till slut frös han så han skakade, och kom och satt i mitt knä, invirad i en handduk, för att få upp värmen. Finns det något mysigare?

Börjar ställa in mig på att inte bada något den här sommaren heller, för Hilda visar inga tecken på att vilja sluta amma. Men vi har faktiskt lyckats sluta med nattamningen. Jon tog Hilda några nätter, och det gjorde susen, det gick mycket smidigare, än när Algot skulle sluta nattamma. Det innebär inte att hon sover hela nätter (förutom någon enstaka), men det går snabbt att få henne att somna om utan amning.  Och hon har börjat vakna klockan fem på morgnarna,  och ibland går det inte att få henne att somna om, varken med eller utan amning. Förut sov hon i alla fall till sex eller sju. Så jag vet just inte om jag får sova mera, men det kanske är en början i alla fall.

Det händer mycket i trädgården, och det finns massor att göra. Vet inte hur mycket ogräs jag dragit upp redan, men det märks knappt. Och vi borde vattna betydligt mer och oftare. När vi flyttade in i augusti tänkte jag att den här sommaren får trädgården bara vara, men nästa (läs denna) sommar ska jag ta tag i allt. Och nu tänker jag likadant, att nästa sommar ska jag ta tag i allt, nu får det bara vara. Och allt vi hinner med är en bonus.

 

För barnen tar all tid, just nu, en nästan-ett-åring som är överallt, och har väldigt stark vilja, och en nästan-tre-åring, som testar sin självständighet och vårt tålamod, som man ska i den åldern. Och vi känner oss rätt slitna, med allt som ska göras i huset och trädården. Det är full rulle från fem eller sex på morgonen, tills de äntligen somnar vid halv nio på kvällen. Och varje dag tänker jag att, nej, vi får sänka ambitionsnivån ännu mer. Så det dammsugs bara när det verkligen, verkligen behövs, jag lagar så enkel mat jag bara kan, ibland hel- och halvfabrikat, ibland lagat från grunden, men bara sådant som kräver minimal arbetsinsats. Högarna med osorterade papper, urvuxna kläder och kläder från förra säsongen, bara växer. Och jag försöker tänka att så får det vara just nu. Men mellan varven bryter jag ihop och blir frustrerad, stressad och ledsen över allt jag inte hinner med.

Sedan försöker jag se allt jag faktiskt hinner. Och att det är så fantastiskt vackert just nu, med de långa ljusa kvällarna, allt det gröna och allt som blommar och växer. Och inte minst barnen! Hilda som hojtar “Heeej!”, så fort hon får se oss, och som står själv längre och längre stunder. Nu dröjer det inte länge förrän hon går. Och Algot som bekymrat tittar på mig när jag är stressad och sur, han vill så gärna att jag ska vara glad jämt. Och han har kommit på hur han kan få mig glad. “Mamma är söt!”, säger han och tittar på mig under lugg. Min lilla, känsliga pojke, med det stora hjärtat och de många tankarna.

Dagarna är så otroligt intensiva just nu. Barnen är i varsin ganska intensiv fas, och har dessutom svårt att låta varandra vara. Så jag kastar mig mellan diverse livräddande insatser… Dessutom har de båda svårt att komma till ro på kvällarna. Om det beror på att det är ljust så länge, eller om det bara är ännu en fas, vet jag inte. Men sällan somnar de innan klockan 21. Och ibland hinner Hilda vakna både en och flera gånger innan vi går och lägger oss någon timme senare. Så det blir inte mycket tid, och absolut ingen ork att göra saker som jag själv vill hinna med. Jag försöker tänka att den tiden kommer igen. Men åh, vad frustrerad jag är vissa kvällar över att inte få något andrum på hela dygnet. Hilda sover hos mig från elva-tiden sådär, och vill fortfarande amma ofta på natten.

Men så mycket lättare livet ändå är nu när det är så ljust, och hela världen fullkomligt exploderar i grönska och blommor. Den där tiden som jag längtat så efter hela den mörka, gråa, regniga, blåsiga, långsamma vintern. Den där tiden när det är så ljust av vårsol att man måste kisa när man går ut. När det är så ljusgrönt överallt att det nästan sticker i ögonen. När koltrastarna sjunger hela kvällarna och hela morgnarna, utanför vårt fönster. När vi kan vara ute, utan att krångla på lager på lager och tjocka overaller på barnen. När vi faktiskt vill och orkar gå ut flera gånger om dagen. Nu är den här! Välkommen sköna maj!!

Vi firade valborg hemma hos några vänner. Vi grillade korv och satt ute och huttrade en stund. Tills det började regna, då rusade alla in. Så småningom vågade vi oss ut igen och tittade på brasan som de tänt i trädgården. Sedan skyllde vi på våra trötta barn, och åkte hem.

Vi har börjat fixa en massa i trädgården också. Tyvärr hinner och orkar jag inte så något själv i år. Hela trädgårdslandet är fullt av ogräs, som måste bort först. Och de där stunderna när Hilda sover och Algot roar sig själv och alla måsten (matlagning, städning, tvätt mm) är avklarade är så korta och få, så det går bara inte i år.

Istället har jag beskurit rosorna i rabatten framför huset. Rensat bort en del ogräs, men långt ifrån allt i trädgården. Klippt ner elefantgräset. Och tagit hand om en liten, liten del av våra rabarber (vi har hur mycket som helst, kom och hämta, ni som vill!!).

Före

Efter

Idag åkte vi till skogen ett par timmar på eftermiddagen. Så skönt. Vi satsar ju på att ha en vilodag varje vecka, när vi inte gör några måsten. Och just nu är det lättast att åka iväg, för att få lite lugn, inte minst för barnens skull. Och, åh, vad skönt det var. Grönt och fint. Algot sprang och sprang. Vi fikade på vår nyinköpta picknickfilt. Och tittade på en massa figurer av djur, på Naturum. Algot grät när vi åkte hem och sa att han ville bo på skogen. Så vi åker nog snart dit igen!

Efter kvällsmaten kröp jag och barnen ner i badkaret och badade bort all sand och svett från de senaste dagarnas utelek. Och så tänkte jag att kanske, kanske somnar de tidigare om de får bada precis innan läggdags. Och jo jo! En hel halvtimma tidigare somnade de, klockan halv nio!!

Kvällsmatsmys