Älskar att vara gravid! Att få känna ett liv bli till. Känna små ben och armar sprattla där inne. Att få tycka att min stora mage är fin.

Älskar inte hur dåligt min kropp mår av att vara gravid. Illamåendet. Smärtan i fogarna. Att jag knappt kan gå. Halsbrännan. Nästäppan. Att det är svårt att andas. Att jag får sammandragningar så fort jag reser mig upp. Att varje gång jag försöker vända mig i sängen så tror jag att värkarna börjar för det gör så ont.

11 dagar kvar. Men jag är redo nu! Enligt min 2,5-åring säger det bara plupps och så kommer bebisen ut. Vi säger väl så…

I går firade jag ännu ett år i livet.

Jag och barnen är förkylda, igen. Foglossningen är hemsk (i natt kunde jag inte ens ta mig till toan själv, pga kunde inte lyfta ena benet). Så vi mosade runt ensamma här hemma.

Men hade ändå en mysig dag.

Maken köpte med sig mat hem efter jobbet, och jag fick hela världen i present.

Och på det stora hela är jag väldigt tacksam för det jag har!

Nästa år hoppas jag på stor fest, när jag firar in ett nytt decennium i livet!

För en månad sedan började jag jobba 40 %. Och såklart prickade jag in både några dagars jobb i påskhelgen, och både valborgsmässoafton och första maj. Lite tråkigt, men det går ju att njuta av våren ändå.

Är så tacksam för alla vårlökar som tidigare ägare planterat i vår trädgård. Tulpaner i alla färgkombinationer blommar här och där.

Plommonträdet blommar.

Päronträdet, som förra året gav så ofantligt många, hårda, friska Elsa-päron.

Och min favoritblomma, äppelblom. Finns det någon vackrare? Som en liten dekoration på en bakelse, så underbart söt!

Rapsen blommar. Det är så spännande att uppleva en andra vår här ute på landet, och se vad som växer upp på åkrarna. I år har vi flera rapsfält inom synhåll från huset, det hade vi inte förra året.

Under några dagar har vi, båda familjerna här på gården, ägnat oss åt vårsådd. I grönsakslandet har vi nu sått morötter, sallad, ärtor, bönor, dill, persilja och potatis.

Vi har täckt landet med fiberduk, för att skydda mot kyla, avdunstning och hungriga harar och rådjur.

Vi har skrubbat växthuset rent, och för första gången börjat använda det.

Nu bor tjugosex tomatplantor här. Känns riktigt bra att vi drivit upp de här, från frön. Ska bli så spännande att se hur stor skörd vi får. Hittills har vi burit in dem på natten, eftersom vi haft minusgrader på nätterna. Men förhoppningsvis blir det varmare snart.

Det känns faktiskt lite skönt att den här djungeln flyttat ut.

Så nu behöver vi gå ut på kvällarna och vattna och titta till sådden. Vi har skaffat en regnvattentunna, och en stor tank, som Jon håller på att bygga en anordning med stuprören till. Blir det som förra året, så lär vi behöva ta vara på varje liten droppe som kommer. Vi har haft en väldigt torr vår. Men nu har det faktiskt regnat litegrann de sista dagarna.

Efter nästan fem månader med novemberväder, aka skånsk vinter (regn från sidan, alltid blåsigt, särskilt när man bor på en åker, och grått, grått grått), när man undrat femtielva gånger hur man frivilligt kunde bosätta sig här, så kommer våren, flera veckor tidigare än i övriga landet.

Och den liksom fjäskar in sig med allt vackert, allt fågelkvitter och alla dofter som börjar vakna. Ungefär som någon som varit dum länge, och sedan gör något jättegulligt, och ba’: “Men du, nu glömmer vi det där. När vi kan ha det så här bra.” Och jag bara ler generat, över uppmärksamheten: “Ja! Nu är allt förlåtet! Inget slår den skånska våren!”

Tulpaner i skugga
Samma tulpaner, i solsken


Vi kan ju låtsas att helgen just tagit slut, så att det inte märks att jag missade att trycka på Publish när jag var klar. Och när vi ändå håller på kan vi ju låtsas att jag uppdaterar min blogg hela tiden med en massa intressanta anekdoter och tankar från mitt spännande liv.
Efter en regnig förmiddag sprack det plötsligt upp och blev soligt. Lillan och jag trotsade de isande kalla, och ganska hårda vindarna och gick ut en stund.
De sista veckorna har så många blommor tittat upp, lite varstans. Tänk vilken glädje det är varje år. Efter den långa, sega, mörka, gråa vintern, så kommer våren igen. Med ljus, värme och blommor. Färg, ljus och ork!
Sedan gick vi in och åt årets femtielfte semla. Så gott!!
Barnen har pärlat hela eftermiddagen. Algot gör halsband och pärlplattor. Hilda öser upp alla pärlor från lådan, och lägger dem på bordet. Sedan är hon klar.
Sedan tittade våra vänner, som vi delar gården med, in för att lämna några saker. Barnen ville stanna och pärla, de med. Sedan blev det spontan, gemensam kvällsmat här. Jag är så tacksam för den gemenskapen, och för att vi kan dela livet så här!

Tiden räcker verkligen inte till, till att skriva så mycket jag skulle önska. Men nu, sent omsider, har jag i alla fall knåpat ihop en sammanfattning av året 2018. Med risk för att jag, i min tankspriddhet har glömt något viktigt. Listan är lånad från bloggen Underbara Clara. Här kommer den.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Var föräldraledig hela året. Så det här året har verkligen präglats av barnen. Är så fantastiskt tacksam att jag har dem, och att jag har möjlighet att tillbringa så mycket tid med dem!

Genomdrev du någon stor förändring? Nej, inte som jag kan komma på. Men med barnen sker ju förändringar hela tiden. Så snart vi kommit in i en rutin och jag tror att jag förstår hur vi ska lägga upp dagarna på bästa sätt, så kommer någon in i en ny fas, och behöver nya rutiner. Men där handlar det ju mest om att hänga med, inte så mycket om att jag förändrat något.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, ett par vänner, och flera av mina kusiner har fått barn det här året.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? Vi hade ett jättehärligt kalas för barnen lördagen mellan deras födelsedagar (de fyller år med tre dagars mellanrum), tillsammans med kusinen som fyller år samma dag som Algot, det kommer jag minnas. Och första helgen i augusti när några av våra närmsta vänner flyttade in i det andra bostadshuset på vår gård, det kommer jag också minnas. Och sommaren 2018, då det var högsommarvärme, torka och knappt något regn mellan mitten av april och slutet av september kommer väl knappast någon glömma.

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? I år har vi faktiskt “bara” varit i Sverige. Inte något aktivt val, även om jag, som många andra, fått upp ögonen för hur mycket flyget faktiskt påverkar vår sköra värld.

Bästa köpet? Vi har gjort flera riktigt stora köp i år, och jag är väldigt nöjd med framför allt tre av dem. 1. Lådcykel, med el. Än så länge har jag “bara” cyklat med den till mataffären, och till samhället 5 km härifrån, men under sommarmånaderna cyklade jag ca 10 mil/månad med den. Både barnen och jag tycker att det är jättekul att cykla. Till våren vill jag testa att cykla med barnen till Lund (drygt en mil). 2. Robotdammsugare. Jätteonödigt, tyckte jag först när tanken kom upp. Men vi har ett väldigt stort hus, och städningen är en evig stress för mig. Och sådan skillnad det har blivit, på bara några veckor sedan vi köpte den. Huset blir städat varje vecka, och jag känner mig inte längre stressad över det. 3. I slutet av sommaren satte vi upp solceller på lagårdstaket som vetter nästan rakt åt söder. En stor investering, som vi fick låna till, men som kommer att betala sig på bara några års sikt. Och det känns fantastiskt att kunna producera miljövänlig el!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Det må låta klyschigt, men att se mina barn varje dag. Jag förundras dagligen över att de finns, att de är mina, att de är så fina och goa, roliga, smarta, påhittiga. Att få se dem växa och utvecklas, få lära känna deras personligheter. Bara att höra dem lära sig prata och undersöka hur man använder ord, är så otroligt roligt. De senaste dagarna har de lekt mycket med en ficklampa, eller “finklampa”, som Algot säger och “slimm-slampa”, som Hilda säger. Sådana små saker roar mig, och gör mig så glad!

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019?  Ännu en klyscha, men inte desto mindre sann: Fred, kärlek och frid i denna oroliga värld!!

Vad önskar du att du gjort mer?  Läst, simmat, rört på mig, stickat, virkat, bakat, skrivit, bloggat. Överlag får mycket av mina egna intressen och behov stå tillbaka, när barnens behov är mer akuta. Och jag tänker att så får det vara, allting har sin tid. Men visst saknar jag vissa saker.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig. För världsläget, för klimatet, för framtiden, för hur mina barn ska få det i livet.

Favoritserier från året som gått?  Har jag ens följt någon serie? Minns ingen. Jag som annars gillar serier. Har säkert sett någon bra, men jag tror jag har minnesluckor från de senaste 18 månaderna, vissa saker minns jag bara inte. Skyller på konstant sömnbrist, och intensiva dagar.

Bästa boken du läst i år?  Samma här. Har jag ens läst någon? Nej, för första gången på 32 år (?) har jag inte läst någon skönlitterär bok, för min egen skull. Lyssnade på två okej talböcker i somras. Men ingen som var jättebra. Jag som alltid brukar läsa massor. Men som sagt, allting har sin tid. Har dock läst hur mycket som helst för barnen. Så glad att de båda gillar böcker, även om jag själv tröttnar på att läsa samma bok femtielva gånger. Tack och lov för bibblan!!

Vad var din största framgång på jobbet 2018?  Att jag inte jobbat alls. Haha. Det har känts helt rätt, för hela vår familj, att jag prioriterat familjen på heltid det här året! Så tacksam för den möjligheten!

Största framgång på det privata planet?  Att jag, faktiskt, för det mesta, ror hela den här tillvaron, med två småbarn och ett hus, i land. Såklart bryter jag ihop med jämna mellanrum, gör misstag, tvivlar på mig själv som mamma, fru, människa, osv. Men för det allra mesta löser jag dagarna på ett ganska bra sätt, och det är jag stolt över – tänker att det är viktigt att få vara stolt över det man gör bra!

Största misstaget? Att vara ute i bara tre tunna lager kläder när det var 25 plusgrader, sol och aningens blåsigt, för då fick jag mjölkstockning.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare! Jag känner verkligen att livet bara blir bättre och bättre. Absolut ingen dans på rosor, men jag är så otroligt tacksam för de som är mina, och för att tillvaron och vardagen är så fina, ändå. Tänk om mitt tonårs-jag, eller mitt 25-års-jag hade vetat, hur bra livet kunde bli!

Vad spenderade du mest pengar på? De tre köp jag nämnde tidigare, var utan tvekan också de tre dyraste!

Något du önskade dig och fick? Att få vara föräldraledig så länge, var något jag verkligen önskade.

Något du önskade dig och inte fick? Positiva förändringar i världsläget, mindre hat, mer kärlek i världen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Jag fyllde år på fettisdagen det här året, och grämer mig fortfarande lite över att jag inte bakade en semmeltårta. Men jag var för trött. Firade med familjen, och på kvällen bjöd vi hit mina svärföräldrar och en av mina svägerskor med familj.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mera sömn! Våra barn har verkligen haft svårt att komma till ro på nätterna. Algot började sova hela nätter när han var runt två år, och då föddes Hilda. Och nu, vid 18 månader, sover hon fortfarande inte hela nätterna, utan vaknar minst en gång och behöver alltifrån någon minuts, till ett par timmars uppmärksamhet. Hoppas att hon snart sover bättre! Väldigt tacksam att jag och Jon i alla fall kan dela upp nätterna, sedan jag slutade nattamma i somras.

Vad fick dig att må bra? Solen och värmen. Min fina lilla familj. Tjejhelgen med mina gamla bibelskolevänner i höstas!! Vilodag en gång i veckan. Stunder i skogen.

Vem saknade du? Utöver tid att hinna med mina egna intressen, kan jag verkligen sakna tid och ork att ägna mig åt mina vänner. Kan känna ibland att jag knappt vet om vi har några vänner kvar, för vi orkar så sällan ta tag i att träffa några. Och när vi väl träffas, så hinner vi bara prata en halv minut åt gången, sedan behöver något barn uppmärksamhet. Så jag saknar djupa samtal, med goda vänner. Men, den tiden kommer igen, hoppas jag!

Mest stolt över? Mina barn och min man!

Högsta önskan just nu?  Visshet och frid för framtiden! Att min familj ska få fortsätta vara frisk, trygg och lycklig!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Mitt mål för hösten var att komma igång och simma. Det skedde en gång. I mellandagarna… Men sedan nyår har jag redan simmat tre gånger! Jag behöver verkligen röra på mig och bygga upp styrkan i min rygg och bål, för jag får så ofta ont i ryggen och lederna. Så i år ska jag se till att åtminstone ta mig tid för det, någon gång i veckan.

När jag var liten var söndagmiddagen ofta finmat. Hos farmor fick vi alltid stek och potatis och sås, med skrynkliga kokta ärtor och inlagd gurka. Mormor serverade ofta kyckling och ris och potatis (för morfar tycker inte det är en riktig måltid om det inte är potatis till), med sallad med italiensk salladskrydda på, och knäckebröd och hårt tunnbröd till.

Hos oss ser söndagmiddagen oftast ut så här:

Veckans rester fram på bordet i sina byttor och lådor. Ta vad ni vill och värm på tallriken. Eller som husets treåring, “dä ska inte vala vajmt!”, och vägrar äta om vi värmer, kalla rester ska det vara.

För vi håller hårt i veckans vilodag, som så gott som alltid infaller på söndagen i vår familj. Inga måsten, bara kravlösa göranden som ger energi, så långt det går. Ofta är vi i kyrkan på förmiddagen, och har så trevligt med våra vänner där. Så vi kommer hem långt efter lunchdags, hungriga och trötta. Då känner jag mig som en riktigt duktig husmor, om jag fått några av veckans måltider att räcka så att hela familjen blir mätta även på söndagen.

Idag blev det till och med efterrätt, det händer nästan aldrig. Inte glass och bär, som hos farmor, eller äpplepaj med grädde som hos mormor. Men chokladbollar som jag och Algot gjorde häromdagen funkade minst lika bra. “Buu-ah, buu-ah!!”, skrek Hilda, för att berätta att hon också ville ha “bollar”. Och hon fick smaka lite lite, fast det var socker i!!

Helgen som gick hade vi en av barnens stora kusiner här. Det var så mysigt. Att ha ett lite större barn, i det här fallet en elvaåring, som sällskap är verkligen skillnad mot mina småttingar. Den här tjejen är jättego’ och fin. Hon tycker om att ägna sig åt sina småkusiner, och de, i sin tur, njuter av extra uppmärksamhet.

Algot fick hjälp att bygga järnväg, läsa böcker och de busade och ritade.

Tyvärr upptäckte jag att Hilda hade feber bara ett par timmar efter att kusinen kommit hit, så hon var gnällig och sov dåligt hela helgen. Men vi gjorde det bästa av det och hittade på några roliga aktiviteter här hemma. När Hilda sov middag på lördagen bakade vi bullar. Det har jag inte gjort på ett år, och då bakade jag tillsammans med mina svägerska. Men med en elvaåring och en treåring som hjälp gick det riktigt bra, även om det blev lite svettigt en stund, när jag insåg att vi behövde laga lunch samtidigt.

Algot ville absolut kavla själv och dela och knåda ihop om och om igen, så han fick en egen bit med deg och gjorde några minibullar.

Jag är också så glad att få ge boktips till ett lite större barn, och snart har hon plöjt alla böcker jag har av en av mina absoluta flickboksfavoriter, Lotta-böckerna.

Det är verkligen höst nu. Kyligare vindar, träden börjar skifta färg, och det är mörkt tidigare på kvällarna. Vi har haft riktigt kallt i huset, för av olika skäl har vi inte kunnat sätta på värmen. Men idag var rörmokaren här (han såg precis ut som man tänker sig en rörmokare, han saknade t.o.m. halva lillfingret på ena handen) och fixade till det. Så nu har vi värme i elementen igen, så förhoppningsvis är det lite varmare än 16 grader i köket i morgon bitti.

Häromdagen kom bonden och plöjde åkern intill vår tomt, så nu ser det riktigt höstigt ut där. Lika spännande underhållning varje gång traktorn kommer och kör runt på åkern en stund. Vi bor verkligen på landet nu!

Rotfrukter och kål är i säsong, och därför billigt. Jag gjorde rotmos häromdagen. Är man hemma och har tid att låta det koka (det tar ju nästan en timme), så är det verkligen enkel mat att göra, sånt gillar jag. Gott är det också.

De sista veckorna har jag några gånger bakat lite med barnen. Bara enkla saker som typ bara kräver ihoprörning i bunke och ut i en form, men ändå. Det är ett stort steg. Hilda sover betydligt mindre på dagarna nu, så det mesta jag gör måste gå att göra med båda barnen. Algot är redan riktigt duktig på att hjälpa mig att hälla ner alla ingredienser när vi bakar, även om det blir betydligt mer spill och kladd än om jag gör det själv. Dessutom vill han väldigt gärna hjälpa till med att “vifta” (vispa), det tar ungefär hundra år, och blir ganska kladdigt, men det är det värt för att få baka lite och för att få se hur stolt han blir över att få vara med och bidra. Hilda vill än så länge mest bara peta på allt, smaka på allt, hälla ut allt samt häva sig upp över diskhon, så jag tror snart hon far ner med huvudet före rakt ner i disken. Men får hon bara några saker som hon får lov att pilla på och stoppa i munnen, så roar hon sig oftast så pass länge att Algot och jag hinner få ihop en smet av något slag.

Häromdagen dammsög jag köket på förmiddagen, när Hilda sov, och sedan bakade vi på eftermiddagen. Inte mitt smartaste drag, kanske. Ogjort arbete kan man säga.

För övrigt kan jag väl säga att det sällan blir långtråkigt här hemma.

 

Under sommaren började jag skiva lite om vad vi hade för oss, men det blev aldrig av att jag gjorde färdigt det, så nu slänger jag bara ut det här, lite halvfärdigt, ett gäng inlägg om hur vi hade det på semestern, denna rekordvarma och torra sommar. Dvs jag är ju föräldraledig, så jag har inte haft semester. Men vilken skillnad det är att vara två vuxna som tar hand om barnen, jämfört med när jag är hemma ensam, med dem. Så jag tycker verkligen att jag har haft semester jag med.

Redan första helgen på semestern fick vi besök av min bror och hans familj. Superroligt att äntligen få visa dem var vi bor. Även om det stundtals var lite intensivt med en 0-åring, en 1-åring, en 2-åring, en 3-åring och en 4-åring i huset. Men mest kändes det lättare att vara fyra vuxna runt fem barn, som oftast lekte glatt och roade varandra.

På landet händer det ju alltid spännande saker. Skördetid på åkern intill vårt hus var intressant för oss allihopa. Vår tomtgräns går vid träden, sedan tar åkern vid. Algot och jag har med spänning följt hur bonden i våras harvade och sådde. Sedan har vi sett hur det vuxit upp korn. Och nu fick vi se hur det skördades.

Lådcykeln provåktes och vi utforskade omgivningarna.

Några kvällar hände något som annars är väldigt ovanligt numera, vi spelade spel. Ute såklart, sommarkvällarna har ju varit sådär ljuvligt ljumma och ljusa denna sommar.