Dagarna är så otroligt intensiva just nu. Barnen är i varsin ganska intensiv fas, och har dessutom svårt att låta varandra vara. Så jag kastar mig mellan diverse livräddande insatser… Dessutom har de båda svårt att komma till ro på kvällarna. Om det beror på att det är ljust så länge, eller om det bara är ännu en fas, vet jag inte. Men sällan somnar de innan klockan 21. Och ibland hinner Hilda vakna både en och flera gånger innan vi går och lägger oss någon timme senare. Så det blir inte mycket tid, och absolut ingen ork att göra saker som jag själv vill hinna med. Jag försöker tänka att den tiden kommer igen. Men åh, vad frustrerad jag är vissa kvällar över att inte få något andrum på hela dygnet. Hilda sover hos mig från elva-tiden sådär, och vill fortfarande amma ofta på natten.

Men så mycket lättare livet ändå är nu när det är så ljust, och hela världen fullkomligt exploderar i grönska och blommor. Den där tiden som jag längtat så efter hela den mörka, gråa, regniga, blåsiga, långsamma vintern. Den där tiden när det är så ljust av vårsol att man måste kisa när man går ut. När det är så ljusgrönt överallt att det nästan sticker i ögonen. När koltrastarna sjunger hela kvällarna och hela morgnarna, utanför vårt fönster. När vi kan vara ute, utan att krångla på lager på lager och tjocka overaller på barnen. När vi faktiskt vill och orkar gå ut flera gånger om dagen. Nu är den här! Välkommen sköna maj!!

Vi firade valborg hemma hos några vänner. Vi grillade korv och satt ute och huttrade en stund. Tills det började regna, då rusade alla in. Så småningom vågade vi oss ut igen och tittade på brasan som de tänt i trädgården. Sedan skyllde vi på våra trötta barn, och åkte hem.

Vi har börjat fixa en massa i trädgården också. Tyvärr hinner och orkar jag inte så något själv i år. Hela trädgårdslandet är fullt av ogräs, som måste bort först. Och de där stunderna när Hilda sover och Algot roar sig själv och alla måsten (matlagning, städning, tvätt mm) är avklarade är så korta och få, så det går bara inte i år.

Istället har jag beskurit rosorna i rabatten framför huset. Rensat bort en del ogräs, men långt ifrån allt i trädgården. Klippt ner elefantgräset. Och tagit hand om en liten, liten del av våra rabarber (vi har hur mycket som helst, kom och hämta, ni som vill!!).

Före

Efter

Idag åkte vi till skogen ett par timmar på eftermiddagen. Så skönt. Vi satsar ju på att ha en vilodag varje vecka, när vi inte gör några måsten. Och just nu är det lättast att åka iväg, för att få lite lugn, inte minst för barnens skull. Och, åh, vad skönt det var. Grönt och fint. Algot sprang och sprang. Vi fikade på vår nyinköpta picknickfilt. Och tittade på en massa figurer av djur, på Naturum. Algot grät när vi åkte hem och sa att han ville bo på skogen. Så vi åker nog snart dit igen!

Efter kvällsmaten kröp jag och barnen ner i badkaret och badade bort all sand och svett från de senaste dagarnas utelek. Och så tänkte jag att kanske, kanske somnar de tidigare om de får bada precis innan läggdags. Och jo jo! En hel halvtimma tidigare somnade de, klockan halv nio!!

Kvällsmatsmys

Elva dagar tillbringade jag och barnen i Örebro, hos mina föräldrar. De sista fyra dagarna kom Jon och gjorde oss sällskap, och i söndags åkte vi hem.

Förutom att det var väldigt skönt att bli så ompysslad, med mat, barnvakt och all möjlig annan hjälp, så var det väldigt kul att träffa folk. Mest familj och släkt, såklart, men även vänner.

De minsta barnen leker ju inte direkt tillsammans än, men det är ändå så kul att de får se och lära känna varandra. Vi hann träffa min syster och hennes familj litegrann, och min bror och hans familj väldigt mycket. De sista gångerna vi träffade dem sprang Algot och mina brorsdöttrar direkt fram och kramade varandra, så mysigt! Och trots att vi samlade fem barn i åldrarna åtta månader till fyra år, så hann jag och min svägerska prata en hel del.

Den enda dagen då det inte var soligt vårvinterväder, utan snön vräkte ner, var enda dagen vi åkte iväg i bilen. Till min farmor, där vi åt wienersemlor.

Foto: Anders Ragnemyr

Jag är så tacksam för dem jag har kvar från den generationen, och det känns så viktigt att få träffa dem varje gång vi är uppe, och att mina barn får träffa dem. Algot klev direkt in och konstaterade att “Här finns en ingen glan” (senast vi var där, i mellandagarna stod granen så grön och grann i stugan), sedan frågade han efter sin syssling, som han lekte med sist.

En annan dag träffade vi mormor och morfar.

På långfredagen firade vi min brors 30-årsdag, med stort kak-kalas och mycket folk. Jättekul! Inte minst för att nästan alla mina kusiner var där, och jag kände att jag hann prata, i alla fall lite, med de allra flesta. Glädje!

Kusiner och sysslingar

 

Morbror och Algot

På påskaftonen träffade vi goda vänner, som vi inte träffat på två år, konstaterade vi. Väldigt kul att ses igen, inte minst eftersom de har en flicka som är bara ett par månader yngre än Algot. Vi målade ägg, åt en massa god mat, pratade och barnen lekte och kivades om vartannat, som alla två-och-ett-halvt-åringar.

Sedan var det dags att åka hela den långa vägen hem. Sisådär femtio mil i bil med två småbarn är ju inte precis vad man drömmer om en påskdag. Men det gick riktigt bra! Om man bortser från att två-och-ett-halvt-åringen tyckte det var en jättedålig idé att han plötsligt skulle sitta i framsätet, så att den förälder som satt i baksätet kunde ha mer koll på bebisen. Det här protesterade han mot högljutt de första milen. Vi lyckades avleda då och då, men protesterna kom tillbaka med jämna mellanrum. Sådär tjugo minuter innan vårt första planerade stopp blev han så arg så han kräktes (det händer ibland), så vi fick stanna och byta kläder på en snöig väg. Men Hilda sov, nästan hela vägen den första biten.

Vid lunchtid gjorde vi vårt första stopp, hos våra syriska vänner, som flyttat till Västergötland. De bjöd på fantastiskt god lunch (som alltid!), och vi åt och åt och åt, och barnen lekte, medan vi pratade.

Väldigt skönt att göra ett lite längre stopp, där barnen kunde leka på golvet. När vi åkte igen efter ett par timmar, var de trötta igen, och Hilda somnade snabbt. Algot fick med sig en rolig leksak från våra vänner, den lät visserligen en del och spelade plinkeliplonkmusik, men hellre det än barnskrik!

Nästa stopp gjorde vi i släktens stuga i södra Småland.

Här åt vi rester från påskaftonen, som vi fått med från mamma och pappa. Ännu en gång skönt med ett stopp där vi kunde låta barnen leka på golvet en stund, även om det var lite kallt. Och väldigt skönt att ha mat med oss!

Sista två timmarna gick okej, men nu var vi alla trötta. Algot somnade och fortsatte sova när vi bar in honom till hans säng. Hilda var inte lika nöjd längre, så vi fick göra ett stopp för amning, när solen gick ner.

Det hjälpte dock bara för stunden. Hon skrek sista halvtimmen hem, men somnade när vi hade några kilometer kvar.

Efter sådär tio timmar i bilen var vi hemma. Trötta men tacksamma att ännu en resa gått bra (vi passerade en trafikolycka, där några bilar krockat på motorvägen!)!!

Vi var på 40-årsfest i lördags. Väldigt trevligt, såklart. Och barnen skötte sig exemplariskt. I en lägenhet full med folk vet man ju aldrig hur det blir med bebisens sovstund – kommer hon somna alls, var ska vi lägga henne, kommer hon vakna av allt väsen och sedan vara gnällig resten av kalaset? Men hon somnade i bilen på väg dit, fortsatte sova i vagnen, som vi bar upp till andra våningen och ut på balkongen.  Där sov hon i drygt två timmar. Så vi hann äta och umgås i lugn och ro, och Hilda var sedan strålande pigg och glad resten av kvällen.

Så då hann jag också höra följande samtal utspela sig mellan en far och hans son, i sjuårsåldern (känner inte familjen i fråga, men tänker mig att den hade kunnat utspela sig i nästan vilken familj som helst).

Pojken: Kan vi inte åka hem nu?

Pappan: Nej, vi ska vänta på mamma, hon hjälper till att diska.

Pojken: Men varför då?

Pappan: Jo, hon hjälper de andra mammorna i köket.

Pojken: Men varför är det bara mammorna som diskar?

Pappan: Jaa… De lagade ju maten, så då diskar de också…

Pojken: Men, varför hjälper inga pappor till då?

Pappan: Jaa…

Pojken: Det är ju orättvist! Är papporna latare än mammorna?

Pappan: Eeeh… Hm…

 

Mycket intressant iakttagelse.

Måste dock erkänna att på just det här kalaset hjälpte den här mamman inte till i köket en enda gång. Men det hör till ovanligheterna.

Kram på er!

Så har ännu en jul kommit och gott. En särdeles fin sådan, även om det blir minimalt med tid att bara sitta ner i lugn ro, med två små att ta hand om, utöver allt annat.

Vi tillbringade julafton hemma i vårt hus, tillsammans med Jons föräldrar, tre av hans systrar, deras familjer och en inneboende, en kollega och våra grannar/hyresgäster. Totalt 27 personer tror jag, men några var inte med hela tiden, så som mest var vi nog 22 personer samtidigt. Fullt upp, såklart. Men alla bidrog med mat och hjälpte till i köket och med barnen.

Efter julbordet mitt på dagen gick vi över till kyrkan bredvid oss och hade julbön. Jon spelade orgel, svågerprästen talade, barnen sjöng och jag spelade till.

Sen gick vi hem i regnet och fikade, dansade runt granen och långdans genom hela huset.

På kvällen blev det en spännande buffé av rester från julbordet, risgrynsgröt och syrisk mat. Kvällen höll på att sluta i katastrof när Algot välte ut en mugg med te över sig och sin faster. Tack och lov gick det bra, efter en stunds nedkylning i duschen.

Barnen somnade rekordsent, men var ändå på gott humör hela juldagen, då vi var hos mina svärföräldrar. Det blev en lite lugnare dag, med bara 16 personer… Där äts det alltid lutfisk på juldagen, men det finns alltid annan fisk också för dem som inte gillar. Typiskt bra för sådana som mig, som gärna lär mig att tycka om det (kan tycka att det är lite roligt att äta ovanlig/konstig mat). Lite torsk och lite lutfisk. Och mycket sås. I år hade jag tydligen vant mig så pass att jag tog en portion till. Algot åt upp sin portion utan att blinka. Sedan hoppade han ner på golvet och fortsatte leka med kusinerna.

På annandagen var vi hos oss igen. Med svärföräldrarna, två svägerskor med familjer och vi. Sisådär 20 personer. Svärmor lagade lunch. Fika och kvällsmat hade alla bidragit till. Vi hann också med en promenad i snålblåsten, och dansade runt granen igen.

Full fart, som sagt, och så mysigt och roligt att vi hann träffa hela Jons familj i jul. Och kul att vi kunde utnyttja vårt stora hus.

Helgen inleddes med en underbart vacker, dimmig fredagmorgon.

Jag är den enda i familjen som inte varit förkyld den här helgen. Nattsömnen har dock varit sådär för oss, så dagarna har känts lite dimmiga, även när utomhusdimman lättat. Försöker gå ner i tempo så gott det går, men vissa saker måste ju göras om familjen ska vara någorlunda mätt, ren och glad.

Vilostunderna blir dock längre, och efter amning i sängen eller på soffan dröjer vi oss kvar så länge som möjligt.

På eftermiddagen hade vi fikagäster. Jag gjorde enklast tänkbara äppelpaj, deg i matberedaren och äpplen i äppelsvarven. Vi har fortfarande gott om äpplen kvar på ett av träden.

Lördagen innebär ofta fixande. Jon fixar i huset och jag försöker få färdigt veckans sysslor som tvätt, städning och handling. Den här gången tog vi en stund var med barnen, medan den andra fick pyssla ensam.

Jag och barnen gick till lekparken. Riktigt tråkigt, tycker jag, men Algot frågar efter “lekpajken” så fort han ätit frukost. Skönt att bli av med lite spring i benen också.

På kvällen gick vi en liten promenad på kyrkogården. Det verkar inte finnas någon minneslund på kyrkogården här, men vi hade ändå inga ljus med oss. Så vi tittade på andras ljus och begrundade livet och döden en stund.

När Algot somnat tittade vi på film. Det händer väldigt sällan att vi tittar på film tillsammans, framför allt för att vi har så svårt att komma överens om vilken film vi ska se, vi har helt olika smak när det gäller film. Hilda har fortfarande inga riktiga kvällsrutiner. Ibland somnar hon för natten runt åtta, andra gånger är hon vaken tills vi går och lägger oss. Så hon får vara i famnen hela kvällen. Och med sova för natten menar jag så klart förutom de där tre till fem gångerna hon vaknar under natten och vill äta. Vid tio var det fortfarande en halvtimme kvar av filmen, men så länge orkade vi inte vara uppe!

Söndag är vår vilodag. Och idag har vi varit riktigt trötta alla fyra. Eftersom snoret fortfarande sprutar om somliga åkte vi inte till kyrkan. Efter en riktigt lugn morgon och förmiddag var vi om möjligt ännu tröttare (ibland känns det som att jag bara går runt och längtar efter att få sova), så vi la oss på sängen. Algot bläddrade i en bok, vi läste lite, sjöng lite. Hilda jollrade nöjt och somnade efter en stund.

Efter lunch gick vi ut, trots att det regnade. Jag orkar sällan ta med barnen ut när det regnar, men idag kände jag att om vi inte ska bryta ihop av trötthet allihopa så måste vi få lite frisk luft.

På eftermiddagen hade vi vänner här på fika igen. Jag hade tänkt göra äppelpaj även denna gång. Men jag orkade inte. Så vi rotade fram lite bullar ur frysen, och en köpekaka. Gott det också, och det viktigaste var ju att vi fick träffa våra vänner. Jag tycker det är så mycket lättare att ta sig igenom trötta eftermiddagar tillsammans med andra människor sedan vi fick barn.

På kvällen höll Algot på att somna mitt i maten. Så nu sover han, en hel timme tidigare än vanligt. Så nu kan vi titta färdigt på filmen från igår. Och kanske försöka somna tidigt vi också. Om vi orkar ta oss ur soffan.

 

Ännu ett år har gått. Och jag tänkte göra som jag gjorde förra året, och som många bloggare gör kring nyår: sammanfatta året som gått, under några punkter.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Livet som småbarnsförälder är ju fyllt av nya upplevelser. Har t.ex. första gången firat mitt barns födelsedag, flugit utomlands med mitt barn, gått till jobbet och lämnat ett gråtande barn hemma, ammat och bytt blöjor på oväntade ställen osv. Men en annan, stor och ny sak som jag gjort, är att jag började odla. Första gången, men absolut inte sista. Det kräver en del jobb, men varje gång jag gick ut och plockade in mina egna tomater, morötter, potatisar och sockerärtor, kände jag verkligen att det var värt det! Nu i vinter har jag lärt mig att göra upp eld i kakelugnen, det har jag faktiskt aldrig gjort förut, om inte grillkol och tändvätska räknas.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, inte fullt så många som förra året. Men bl.a. ett par av våra närmsta vänner, min bror och en av mina svägerskor fick barn. Så numera har Algot 20 kusiner.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? Förutom våra födelsedagar och Algots dopdag, kommer jag inte på något särskilt, där jag minns just datumet.

Dog någon som stod dig nära? Nej, och skönt är väl det, så klart. Jag är så tacksam för att jag har mormor, morfar och farmor kvar i livet, även nu när de börjar bli bra gamla, nästan 90 år, hela bunten.

Vilka länder besökte du? Vi var i Ungern i somras. Väldigt vackert och varmt och skönt. Vi badade i Balatonsjön och åt glass mest hela dagarna. Och så har vi varit i Danmark så klart, det är ju så nära till hands, och dessutom har vi släkt där.

Bästa köpet? Jag får nog säga cykelsadeln till Algot. Än så länge har vi bara använt den en gång, men fler lär det bli!

Gjorde någonting dig riktigt glad? När jag fick veta att jag var gravid igen. Sådan obeskrivlig lycka!

Saknade du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Som alltid, fred på jorden, och kärlek och förståelse. Det gör mig så obeskrivligt ledsen, rädd och frustrerad att människor lägger så mycket tid på hat och våld. Samtidigt ser jag mycket som ger hopp. Nu senast facebook-gruppen JagÄrHär, som går in i kommentarsfällt fyllda av hatiska och elaka kommentarer, för att bemöta dem med respekt, kärlek och saklighet, oavsett om man har helt skilda åsikter eller inte. Så hoppfullt att se att mer än 50 000 personer (hittills) aktivt vill motverka hat!

Vad önskar du att du gjort mer? Sjungit och tränat. Vi sjunger mycket här hemma, inte minst Algot, som gnolar och nynnar mest hela tiden. Men jag saknar att sjunga i kör, eller i alla fall tillsammans med andra. När det gäller träningen kom jag igång en sväng precis innan jag blev gravid. Men sedan slog tröttheten till, så efter 3-4 gånger blev det inte mer. I vår kanske, innan jag blir för stor och tung igen.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig, och stressat upp mig. Som alltid.

Favoritprogram på TV? Vi har ingen tv, men jag streamar en del film och serier. Den senaste tiden har det mest varit “Barnmorskan i East End” och “Fröken Frimans krig”. Jag älskar historiska, starka berättelser, med verklighetstrogna människoporträtt, båda de här serierna faller inom den kategorin. “The Crown”, om queen Elisabeths första år på tronen var också riktigt bra.

Bästa boken du läste i år? Jag har snart läst ut “Denna dagen ett liv”, om Astrid Lindgrens liv. Så bra och läsvärd, när jag har tid och ork sträckläser jag i den, men det tar ändå sin tid att komma igenom den…

Största musikaliska upplevelsen? Alltså, det märks nog att jag mest är hemma och att jag varit väldigt mycket föräldraledig det här året. Men att höra sin ettåring nynna “Blinka lilla stjärna”, med nästan bara rätt toner, det är stort!

Vad var din största framgång på jobbet 2016? Det har ju varit väldigt lite fokus på jobbet det här året. Jag var helt mammaledig fram till första augusti. Sedan jobbade jag heltid i två månader, och 20 % i tre månader. Men jag måste nog säga att det är en framgång, i mina ögon – att vi lyckats pussla ihop det på ett sätt som passar oss så bra. Deltid rekommenderas starkt till alla som har möjlighet, livet är så mycket mer än bara jobb!

Största framgång på det privata planet? Det känns lite konstigt att prata om privatlivet som “framgångsfullt”, men punkten innan går nog in här också. Att jag har möjlighet, och tar den, att vara hemma så mycket med mitt barn, ser jag som en framgång. Jag ser den här tiden, de första åren i mitt barns liv, som så viktiga, både för mig och för honom, och jag är så glad att jag får tillbringa så mycket tid med honom! Mina erfarenheter i trädgårdslandet får jag nog också se som en framgång. Jag som inte ens kan hålla liv i mina krukväxter, kunde förse oss med enbart egenodlade morötter, tomater, sockerärtor och potatisar under ett par månader!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, när jag tänker på mitt privatliv. Jag stortrivs med att vara mamma, och att vara hemma och ta hand om min familj, så mycket som jag gör. Jag blir så glad när jag tänker på min fina familj! Men, precis som förra året, känner jag mig ledsen när jag ser all oro i världen!

Vad spenderade du mest pengar på? Blöjor och mat. Haha! Jag är ingen stor konsument av annat. Vi har även detta år, fått ärva mycket kläder och annat till Algot. Vi har inte direkt haft några stora utgifter. Men jag köpte faktiskt en ny mobil i våras. Mina senaste tre mobiler har jag övertagit av andra. Men nu köpte jag en Fairphone. Förutom att de tillverkas enligt fairtrade-principer, så långt det är möjligt, kan man också byta ut alla delar, eller reparera dem om de går sönder. Väldigt bra för de som tillverkar dem, för mig som tycker det tar alldeles för mycket energi (och pengar) att behöva byta telefon stup i kvarten, och för miljön! Visste ni t.ex. att brytning av mineraler till mobiler och surfplattor i Kongo, är en viktig orsak till det blodiga inbördeskriget där, med våldtäkter som ett av de största vapnen?

Något du önskade dig och fick? Rent materiellt har jag inte önskat mig så mycket. Men fick flera bra och intressanta böcker, både när jag fyllde år, och i julklapp, bl.a. biografin över Astrid Lindgren, och hennes krigsdagböcker, och biografin “Den dag jag blir fri”, om Katarina Taikon, som bl.a. skrivit Katitzi-böckerna, som jag slukade när jag var liten, och som kämpade för romers rättigheter. Min bästa julklapp var att Jon såg till att min femton år gamla cykel blev reparerad och fick nya däck och nytt dynamolyse.

Något du önskade dig och inte fick? En och annan hel natts sömn hade inte varit fel. Jag har sovit utan Algot en handfull nätter det här året, men då har jag ändå vaknat, av andra anledningar. Men allting har sin tid. Om några år så…

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Vi var ute och åt lunch och fikade på stan, mina killar och jag. I övrigt hade vi en väldigt lugn och fin dag, vill jag minnas. Veckan innan kombinerade vi Algots dop, med min 35-årsdag och inflyttningsfest, då hade vi 50 personer här på stort tårtkalas.

Vad fick dig att må bra? Min familj! Och den ljuvliga sommaren. Jag vet att många med vanlig semester kring juli var besvikna på vädret. Men förutom några veckor i juli hade vi strålande sol och varmt, nästan varenda dag mellan maj och oktober. Nästan ett halvår sommarväder, det är väl ändå helt okej?

Vem saknade du? Min familj i Örebro. Och våra vänner som flyttade till Sydafrika förra året.

De bästa nya människorna du träffade? Förutom våra nya syskonbarn, som vi träffat alldeles för lite, så fick jag flera nya kollegor när jag kom tillbaka till jobbet, väldigt trevligt.

Mest stolt över? Min man och min son!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Inte för att jag är felfri på något sätt, men jag är väldigt nöjd med det här året. Jag tycker att jag för det mesta fått livet att fungera helt okej, mitt i vaknätter och småbarnsliv, med allt vad det innebär. Men i mitten av 2017 föds vårt andra barn, jag misstänker att en hel del kommer att bli annorlunda i våra liv då, och att det kommer kräva stora förändringar av mig. Att hitta ett sätt att dela uppmärksamheten mellan två små barn, och komma ut på andra sidan med förståndet i behåll, det blir spännande!

Direkt efter lägret fortsatte vi upp till Örebro. Vi åkte på kvällen och njöt av att se solnedgången över Vättern. Algot sov gott i bilen nästan hela vägen. Och vi undvek med några meters marginal att köra på ett vildsvin i dunklet.

Som alltid blir det superintensiva dagar i Örebro. Så många familjemedlemmar, släktingar och vänner som vi vill träffa. Drömmen om att åka hem till mamma och pappa och bara ta det lugnt har jag börjat slå ur hågen, den kommer ändå inte inträffa. Men det är ju samtidigt ett kärt besvär att vi har så många som vi vill träffa.

Värmen höll i sig nästan hela tiden, så vi badade en del även den här veckan. Till Algots stora glädje, han sprattlar som en fisk och stannar gärna kvar i vattnet tills han börjar bli blå.

Vi träffade mina syskon och alla deras barn. Lycka är en storkusin som orkar hålla i ens händer, och gå och gå och gå.

IMG_20160723_131731

Vi träffade min farmor. Och vi firade pappas födelsedag, med en helt fantastisk tårta, som min svägerska bakat.

IMG_20160724_151615

 

Vi var hemma hos goda vänner. Två trötta barn lekte intensivt.

IMG_20160726_161738

Vi var i min mosters och morbrors stuga vid Hjälmaren. Här har jag tillbringat många av min barndoms sommardagar, så det är alltid lika fantastiskt att komma hit. Dessutom är det underbart vackert, särskilt en sådan här dag, när solen skiner, trots att det åskar långt borta. Vi badade flera gånger, vattnet var nog nästan 25 grader varmt.

IMG_20160725_160217

Mormor och morfar var också där.

IMG_20160725_180226

En eftermiddag lämnade jag och Jon Algot med mina föräldrar och gav oss i väg för vår första barnfria natt, sedan Algot föddes. Vi hade en riktigt mysig kväll, med indisk mat på en uteservering, sedan bio och en massa godis. På morgonen åt vi frukostbuffé i lugn och ro, utan grötkladd och mat på golvet, innan vi åkte tillbaka igen. Då längtade jag riktigt mycket efter lilleman. Men han hade haft det så bra med sin mormor och morfar. Sovit som en stock hela natten, och varit pigg och glad hela dagen.

En förmiddag tog jag och mamma med oss Algot ut i skogen och plockade blåbär. Han somnade i vagnen, och sov gott, medan vi plockade ett par liter blåbär. Aldrig har man så djupa och intressanta samtal, som när man sitter på huk bland blåbärsriset, och plockar och plockar, och pratar och pratar.

IMG_20160727_114222

I torsdags åkte vi hem igen. Då tog vi vägen över Alingsås, och hälsade på släktingar till Jon. Vi åt lunch hos hans kusin med familj. Jon var mycket nöjd över att hinna köra både åkgräsklippare och grävmaskin innan vi kom därifrån. På eftermiddagen fikade vi hos Jons mormor. Tyvärr missade jag att ta några kort när vi var där.

De ca 60 milen vi körde den dagen gick riktigt smidigt. Algot sov en stor del av tiden. Och roade sig riktigt bra resten av tiden. Att testa ljudet som uppstår när man hojtar ner i en hink, kan underhålla en ettåring bra länge.

IMG_20160728_200827

Efter två dagar hemma gav vi oss iväg igen. Den här gången till Nyhemsgården, några mil utanför Jönköping. Här tillbringade vi 6 dagar på läger, med människor från hela Norden som är med i samma kyrka som vi var med i, i Malmö.

IMG_20160720_202105

Vi hade lånat ett tält som vi bodde i hela veckan. Jag är verkligen ingen tältmänniska, kanske främst för att jag inte tycker om att vara kall och blöt. Så min stressnivå inför det här har varit rätt hög, framför allt dagarna innan vi åkte iväg. Tänk om det regnar och är 12 grader hela veckan. Hur ska jag packa? Hur håller man en ett-åring varm, när han far runt i hela sängen och sparkar av sig täcket hela tiden? Hur håller man honom torr om det regnar hela dagarna? Osv osv. Väderprognoserna dagarna innan pratade om enstaka regnskurar i början av veckan, och ihållande regn mot slutet av veckan…

För att överhuvudtaget få mig att gå med på att sova i tält, hade Jon lovat att om det inte skulle funka, så kunde vi boka in oss på något hotell eller liknande i närheten. Och dessutom lovade han att sköta stormköket och matlagningen.

IMG_20160719_122925

Den första natten var lite kall, men jag kan faktiskt inte säga att jag frös. Och för varje dag som gick blev det varmare och varmare, både på dagen och på natten. Jag gick helt in för friluftslivet och duschade inte en enda gång, utan badade och tvättade mig i sjön varje dag i stället. En av dagarna kände vi några regnstänk, men så fort vi flyttat in under tak slutade det igen. Och det var allt regn som kom. Solen sken varje dag, och vi njöt av lägerlivet.

Nyvakna i tältet

Nyvakna i tältet

Algot vaknade i ottan i det ljusa tältet och kvittrade som en fågel redan runt halv sex på morgnarna. På förmiddagarna och kvällarna gick vi på intressanta möten, seminarier och undervisningspass. På eftermiddagarna njöt vi av naturen, skogen, sjön och det vackra vädret.

IMG_20160720_201944

Varje dag åt vi middag med tre andra familjer. Vi turades om och hjälptes åt att laga maten. Och även om det kanske inte blir en massa långa, djupa samtal när 7 vuxna och 5 barn i åldrarna 1-4 år äter tillsammans, så var det väldigt mysigt att få umgås så många dagar i sträck.

IMG_20160721_173542

Allt som allt blev det en väldigt lyckad vecka. Men vi får väl se om Jon lyckas övertala mig att bo i tält igen.

Vi har tillbringat några dagar i Ungern. Närmare bestämt i den lilla orten Balatonszemes, vid sjön Balaton. Vi åkte dit med en god vän som har ungerskt påbrå, och som brukar tillbringa en stor del av somrarna där. Efter att ha hört talas om denna underbara plats i flera år, kändes det som att det var på tiden att vi åkte dit. Och nu förstår vi själva varför han så gärna åker dit.

IMG_20160711_111857

En söt och lagom sömnig liten badort. En långgrund, och därmed varm, sjö. Sisådär 30 grader och strålande sol. Trevliga, gästvänliga människor. God mat och billig glass. Vad mer kan man begära? Helt underbart!

IMG_20160712_111110

Vi gick stenhårt in för att vila under de här dagarna. Inga brådska på morgnarna. Efter frukost strosade vi till stranden. Badade en stund. Algot älskar att bada, han sprattlade med hela kroppen och “simmade”, plaskade och dök under vattnet. Hela tiden i våra armar, förstås. När han, trots värmen, började bli blå om läpparna gick vi upp. Satte oss i skuggan under ett träd och åt frukt. Sedan somnade han gott i vagnen, och sov ett par timmar. De flesta dagarna passade vi på att gå tillbaka till vårt guest house och sova en stund, vi också.

IMG-20160712-WA0010

När vi vaknade framåt två-tiden var det fortfarande hett. Då gick vi och satte oss på någon lunchrestaurang och åt. Ibland med sköna fläktar och skugga, ibland i tryckande hetta, trots fläktar och skugga. Några eftermiddagar gjorde vi någon mindre utflykt, men så snabbt som möjligt tog vi oss tillbaka till stranden, och badade igen. Köpte glass på hemvägen. Så lyxigt att kunna ta så många kulor man ville utan att det kostade en förmögenhet. Dessutom hade alla ställen, både glass-caféer och restauranger, ett bra utbud av laktosfria alternativ, till Jons stora glädje. Mycket bättre än i Sverige, faktiskt!

IMG_20160712_112823

När Algot fått sin kvällsgröt och somnat, satt vi på verandan och åt och pratade. Några kvällar stack Jon och Martin ut och hittade på något, medan jag stannade kvar och plöjde nästan en hel bok (vet inte när jag hade så mycket tid att läsa senast!).

IMG_20160711_111905

Vi bodde på ett jättemysigt guest house, som drevs av en väldigt trevlig familj. De gjorde verkligen allt för att vi skulle trivas och ha det bra. Trädgården var grön och lummig. Det fanns gott om plats att sitta och umgås, både ute och inne.

IMG_20160711_111946

IMG_20160711_112007

Vi var hemma hos Martins familj och släkt och åt lunch. Algot gjorde stor succé och charmade alla bara genom att sitta i en stol och stoppa i sig korv och vinka glatt till alla som tittade på honom. Jag tror aldrig han blivit tilltalad med så många språk samtidigt förut. Runt bordet pratades en salig blandning av ungerska, svenska, tyska och engelska.

IMG-20160712-WA0014

Det enda som möjligen var lite svårt de här dagarna (förutom de allra hetaste timmarna mitt på dagen), var språket. Ungerska liknar verkligen inget annat språk, som jag kan. Och få personer vi träffade pratade särskilt mycket engelska. Några kunde lite tyska, men det kan jag bara några få ord på (trots att jag läste tyska i högstadiet). De två ord på ungerska som jag lärde mig (jó napot = goddag, och köszönöm=tack), kom jag inte så långt på när allt kom omkring. Så när vi gav oss ut själva, utan Martin, blev det mycket pekande och kroppsspråk, och försök på engelska och tyska. Men det går ju faktiskt det också. Åtminstone när man bara ska beställa en glass eller lunch. Dock är det en bra påminnelse om hur många har det, som inte kan så många ord, på det språk man själv pratar.

Nu har vi varit hemma ett par dagar. Packat upp, tvättat och packat om. Och laddat för nya äventyr…

Det var några år sedan vi firade midsommar. Förra året var vi på BB, och de två åren innan det var vi i Sydafrika. I år blev det ett “riktigt” firande, precis så där som det ska vara. Vi firade tillsammans med nya och gamla vänner, med knytkalas, så vi behövde inte bidra med så mycket själva, men fick njuta av alla rester hela helgen.

Det måste ha varit den varmaste midsommaraftonen i mannaminne, vi hade runt 28 grader i skuggan hela dagen. Vi tillbringade nästan hela dagen ute i trädgården.

IMG_20160624_122443

Vi åt såklart sill och potatis till lunch. Sedan gick vi och dansade runt midsommarstången vid firandet här i byn. Dvs de som orkade dansade, de andra satt och svettades i skuggan under ett träd.

Efteråt gick vi hem och åt jordgubbstårta, frukt och kakor.

Klockan 13

Klockan 13

På kvällen grillade vi. När barnen somnat satt vi ute och pratade ända till klockan elva, då börjar det mörkna här i Skåne så här års, och dessutom var myggorna riktigt envisa och påstridiga vid det laget.

Klockan 22

Klockan 22

Ja, riktigt mysigt och trevligt var det på alla sätt! En sådan där midsommarafton som jag önskade mig när jag var yngre!