Igår hade jag en fantastisk dag med mina svägerskor. Vi var i Malmö och testade på shibori. Det är en japansk teknik, som egentligen används för att färga tyg, men vi färgade papper. Pappret viks på olika sätt och doppas sedan i färg och vatten. Det var väldigt roligt att få vara kreativ en stund. Och att hinna prata i lugn och ro.

Jag hade bara med mig Hilda, och insåg att hon sällan får så mycket tid och odelad uppmärksamhet av mig, eftersom jag nästan alltid har båda barnen hemma. Det kändes fint att få ha en sådan dag, för en gångs skull.

Hela dagen var en present till en av svägerskorna, som fyllde 40 för några månader sedan. Efteråt åkte vi till Lund och lagade mat.

När vi ätit och pratat både länge och väl meddelade maken att Algot var magsjuk. Så kvällen och natten har gått åt till att pyssla om honom. Han mår lite bättre nu på förmiddagen, men är inte helt bra.

Ute är det mitt bästa väder – sol och snö – så jag hoppas vi hinner och orkar gå ut innan det tar slut!

Jag är ingen lekmamma. Jag har sällan ro och ork att leka med barnen några längre stunder. Därför tycker jag det är bra med lekar och saker som barnen kan leka medan jag håller på med något annat bredvid, och som jag kan titta till eller hjälpa till med då och då.

I maj förra året gjorde jag för första gången play-doh, alltså sådan där lekdeg, till Algot. Han älskar att leka med den. Vi tar fram den flera gånger i veckan. Och den har hållit sig fräsch i kylen sedan dess.

Men nu tyckte jag att det var hög tid att göra en ny omgång. Det är ju väldigt enkelt och inte särskilt tidskrävande. Och billigt, om den här omgången också håller i åtta månader.

Jag sparade tyvärr inte receptet på den degen jag gjorde sist. Men det är ju bara att googla sig fram.

Så här gjorde jag:

Blanda 4 dl vetemjöl, 2 dl salt (ja, det ska vara så mycket salt) och 2 msk alun (finns på apoteket, är frätande i torr form, så var försiktig, kan tydligen bytas ut mot lika mycket citronsyra).

Koka vatten. Rör ner 5 dl kokande vatten och 2 msk olja. Rör ihop tills det blir en slät deg.

Dela degen i så många färger du vill ha, häll på lite karamellfärg (hushållsfärg) och knåda in. Låt svalna lite. Sedan är det färdigt att leka med.

Vi förvarar vår deg i en glasslåda i kylen. Och den håller, som sagt, länge.

Dagarna är sannerligen korta nu. Trots att jag och barnen ofta vaknar först framåt åtta-snåret på morgnarna, så är det inte riktigt ljust när vi går upp. Och på eftermiddagarna börjar det skymma redan innan klockan blivit tre. Och ändå bor vi i södra Sverige, jag minns att i min hemstad Örebro, “bara” femtio mil norrut, var dagarna ännu kortare…

Den senaste veckan har farit fram i flygande fläng. I måndags vaknade vi, äntligen, till en snötäckt värld. Visserligen bara ett tunt täcke, som smälte bort innan dagen var slut. Men vi hann leka en lång stund i snön. Göra en liten mini-snögubbe, snöänglar och en liten snölykta, som dock aldrig blev tänd.

I tisdags var vi på BVC, för Hildas 6-månadersbesök. På måndag blir min lillflicka ett halvår, så fort tiden gått, och ändå minns jag knappt hur det var innan hon kom (jag minns knappt hur vi hade det förra veckan, om jag ska vara ärlig). Hon växer så det knakar, är på god väg att snart börja krypa (hon är mycket mer fysiskt aktiv än Algot var i den här åldern), och “pratar” och jollrar hela tiden. Glad för det mesta, med de mest intensiva, nyfikna ögon.

På luciadagen smet vi med in på skolans luciafirande i kyrkan. Vår grannflicka var med och sjöng. Algot satt som ett tänt ljus hela tiden, och verkade gilla vad han hörde och såg. Han sjunger själv hela dagarna, och älskar ljus och stjärnor, så det var inte konstigt att luciatåget föll honom i smaken.

Jag har julpyntat lite då och då under veckan, när jag haft händerna fria. Julkrubban har kommit fram. Förra året lyckades Algot tappa ner själva krubban bakom elementet. Jon lyckades så småningom pilla fram det, men nu vet vi inte var den finns. Så för tillfället har vårt Jesusbarn inte ens en krubba att sova i, utan han får ligga direkt på golvet.

Och idag klädde vi granen. Vår första egna gran! Vi har knappt varit hemma tidigare jular, och därmed inte tyckt det varit lönt att skaffa julgran. Så nu när vi äntligen har en gran, ville jag ta in den tidigt, för att riktigt hinna njuta av den, innan julen är slut. Ståtlig och grann är den, och det doftar gran i hela huset, underbart. Algot var i sitt esse, och hängde de nedre granarna fulla med julgranskulor. “Algot hänge bla!”, utropade han för varje kula som kom upp. Och sannerligen, han hängde bra, de flesta ramlade inte ner…

Jag gjorde chokladfudge häromdagen också, dubbel sats, så att det räcker ett tag. Ensam hemma med två småbarn går det aldrig att veta hur mycket tid jag har till förfogande. Men en smet som ska koka 25 minuter borde jag ändå hinna med, tänkte jag. När smeten nästan kommit upp till sina 125 grader blev köket plötsligt strömlöst. Ja, hela huset faktiskt, upptäckte jag snart. Krånglade med mig båda barnen ner i den fuktiga matkällaren, för att kolla proppskåpet. Men ingen säkring hade gått. Efter en halvtimme eller så kom strömmen tillbaka igen. Och sisådär tjugo minuter senare var fudgen klar. Efter att ha kokat totalt omkring en timme. Men den blev faktiskt bra. Barnen var dock inte så roade…

Nu har vi nyss lyckats söva två övertrötta och därmed vrålande barn (ja, den lilla har vaknat, ammat, somnat och vaknat igen, senaste timmen, just nu är hon klarvaken, men ändå). De turades om att hålla mig vaken mellan klockan ett och fyra i natt, så nu hoppas vi på en bättre natt i natt, och en skön tredje advent. Och snart, snart är det jul! Och jag konstaterade, när vi klädde granen, att jag känner mig så lycklig. Som får ha min lilla familj, och att vi får skapa egna traditioner och minnen. Som jag längtat efter detta!

Ännu en vecka med dålig sömn. Algot har vaknat flera nätter och tassat över till vår säng. Han har inte varit ledsen, utan stått och viskat “mamma”, tills jag vaknat. Har ingen aning om hur länge han står där innan jag vaknar. Vi försöker leda tillbaka honom till hans säng, men oftast slutar det med att han sover hos oss. Dvs. tätt intill mig. Så jag har legat inklämd mellan två sovande barn. Eller sovande… En annan bloggande mamma har konstaterat att när det gäller sömn så jobbar barn gärna i skift – när det ena barnet sover är det andra vaket, och vice versa.

Men vi har haft mysiga dagar. Inte minst för att vi haft en av mina kusiner på besök ett par dagar. Härligt med vuxet sällskap och goda samtal, för mig. Och barnen har fått extra mycket uppmärksamhet. Algot har frågat efter henne flera gånger sedan hon åkte.

Fina presenter hade hon med sig också. En teadventskalender till mig, så nu har jag ett nytt te att dricka varje dag fram till jul. Perfekt present till mig som inte dricker kaffe, men ganska mycket te.

Och Algot fick en jättefin adventskalender. Så nu övar vi tålamod varje morgon, när han bara får öppna en lucka.

Vi passade på att baka pepparkakor när vi hade besök. Som vanligt använde jag mammas recept, med extra mycket kryddor.

Igår bakade jag lussekatter. Jag såg framför mig några svettiga timmar med två småttingar som ville vara med, eller ha uppmärksamhet av annat slag. Men Hilda sov större delen av tiden, och Algot tyckte det var mer intressant att titta på när pappa sågade brädor till träpanel som snart ska upp på väggen. Så när degen jäste hann jag både laga mat, och sätta nejlikor i apelsiner. Så nu doftar det ljuvligt i huset.

Algot var med en stund, men det var svårt, tyckte han, och hittade på en egen variant, med clementinen som han skulle ätit till mellanmål.

Efter maten provsmakade vi bullarna, och Algot fick sitt livs första… ja, vad hette de nu? “Bullekatt”? “Lussinkatt”?

Idag har vi firat första advent. På förmiddagen var vi på gudstjänst hela familjen. När vi kom hem satsade vi på vila. De senaste veckorna har vi varje söndag vilat middag hela familjen samtidigt. Vi lägger barnen mellan oss i sängen, tar med ett gäng böcker till Algot, och så tar vi det så lugnt det går en stund. Idag lyckades både jag, Jon och Hilda slumra till en stund. Underbart skönt!

På kvällen var jag barnfri en timma och gick på kvällsgudstjänst med mycket adventsmusik, i kyrkan här i byn.

Adventsfint i vår trädgård.

 

Från snö, hagel och 3 plusgrader ena veckan, till sol, klarblå himmel och högsommarvärme nästa vecka. Dag efter dag, hela maj så här långt, har vi haft helt fantastiska dagar. Nu, mer än någonsin, njuter jag av att inte längre bo mitt inne i stan. Här kan vi kliva direkt ut i trädgården, eller gå sköna promenader längs de blommande rapsfälten.

Mest sitter jag och lillen i skuggan under de blommande fruktträden och bara njuter av livet. Jag dricker massor av iste! Att jag inte tänkt på det tidigare, fick tipset av en god vän härom dagen. På morgonen brygger jag något gott te (t.ex. rooibos/lingon&blåbär), kyler ner det med lite kallt vatten och ställer det i kylen några timmar. När jag blir törstig lägger jag några isbitar i ett glas och häller på det kalla teet. Gott, och inte lika onyttigt som söta drycker.

IMG_20160507_154641

Och äntligen har jag kommit mig för att plantera i trädgårdslandet. Lite läskigt, men mest spännande, är det att ge sig in i denna nya värld av odling – jag kan ju verkligen ingenting om detta, klarar knappt att hålla liv i mina krukväxter. Men nu har jag sått potatis, morötter, sockerärtor, ruccola och solros, i ena halvan av trädgårdslandet. Den andra halvan förfogar våra grannar över.

IMG_20160510_110847

Tomater försådde jag i slutet av mars, och de är nu långa och gängliga. De där mörka, snöiga dagarna härom veckan fick de nog för lite ljus, för då stack de plötsligt iväg på längden. Nu härdas de i alla fall ute, flera timmar varje dag. Jag funderar som bäst på hur jag ska gå vidare med dem – hitta några gamla fönster som halvväxthus och plantera ut dem i landet, eller plantera dem i stora krukor och ha dem på södertrappan. Kanske blir det lite av varje, för jag har lyckats få upp ungefär tjugo plantor.

IMG_20160511_160250

Jag hoppas kunna ta mig tid att fixa några krukor med örtkryddor att ha på trappan också.

Rabarbern växer fint, så i helgen blir det nog paj, eller varför inte lite kräm, eller saft.

IMG_20160510_110822

Och för all del, är ni i närheten, så kom gärna och hälsa på. Allt går så snabbt nu. På bara några dagar har körsbärsträden slagit ut i full blom, så nu känns det som att bo i körsbärsdalen, med alla vita skånelängor häromkring.

IMG_20160511_115345

Med Algot händer det också en massa nu. Häromdagen lärde han sig att resa sig själv, med stöd av den öppna diskmaskinsluckan. Han är riktigt nyfiken och ålar omkring på golvet i hela huset och undersöker och pillar på allt. Det allt intensivare att hålla koll på honom, men mest spännande att få följa hans utveckling och se honom upptäcka världen.

IMG_20160505_143218

En vecka kvar till första advent, och idag kom äntligen den första snön, även här i Malmö. Det har snöat hela dagen och nu ikväll börjar det äntligen lägga sig lite. Jag älskar snö! Få saker ger så mycket myskänsla. Dessutom lyser det upp riktigt bra i mörkret. Redan på måndag ska det visst bli varmare igen, men jag njuter så länge det varar och hoppas att det blir kallt och mera snö snart igen.

Julmusiken har strömmat ur högtalarna här hemma i flera dagar. Ovanligt sen start på det i år. Jag, som sjungit i kör hela mitt liv, är van att börja traggla julstämmor i början av oktober. Nu när jag inte sjunger börjar abstinensen efter jul- och adventssånger komma när det blir mörkt och kallt.

Nästa vecka åker jag och Algot och hälsar på min familj i Örebro. Så vi passade på adventspynta vårt hem redan ikväll. Så nu lyser stjärnor i fönstren, och ljusstakar på borden. Utanför fönstret faller snön och i högtalarna ljuder Bereden väg för Herran. Mysigt så man kan spricka! Och ganska annorlunda mot de senaste två åren, då vi firat advent i försommarvärme på så där 25-30 grader.

DSC_1991

Mina små odlingar på balkongen börjar ge sig. Och även om vi har långt kvar till att bli självförsörjande på grönsaker och örter så måste jag säga att jag är riktigt nöjd. Jag kunde ingenting från början. Jag köpte 9 påsar med olika fröer, lite blomjord, några krukor och en vattenspruta. Jag har vattnat nästan varje dag och gjort ett par omplanteringar. De fick stå inne alldeles för länge innan jag kunde flytta ut dem, och de trivdes uppenbarligen inte alls i nord-nord-väst-läge. Men ändå…

Men ändå har vi fått omkring ett dussin sockerärtor, flera knippen persilja, ganska mycket gräslök (tanig och spretig, men god). Och sent omsider, sisådär ett tjog tomater. Men när de väl kom var det för kallt på balkongen, så de mognade inte.

På prov la jag ett par stycken i sydvästfönstret, där solen ligger på en stor del av dagen. Efter ett par veckor så där mognade den ena. Den delade vi på till kvällsmaten häromdagen. Alltså, oj, så mycket smak, trots allt! Så nu har jag plockat av de som är större än en ärta och lagt i fönstret. Så kanske, kanske får vi äta lite fler egna tomater innan vintern är här.

DSC_1580

DSC_1579

Det är inte ofta jag har händerna fria, på dagarna sover sonen bäst i famnen. Så därför har det tagit rätt många veckor att få till den här barnvagnsmobilen med tre virkade elefanter. Men nu är den klar, och lillen, som börjar tröttna på att bara titta på de grå solarna på insidan av barnvagnen, verkar gilla att ha något nytt, och lite färggladare, att titta på.

DSC_1328

DSC_1352

Mönstret är ett av alla gratismönster man kan hitta på internet, och finns här. Det finns ju hur mycket inspiration som helst på bloggar och hemsidor, det gillar jag.

De senaste dagarna har vi tagit det extra lugnt, eftersom Algot fått sitt livs första förkylning. Han är ganska pigg ändå, men snorar och nyser en hel del. Den här förmiddagen tillbringar vi därför på soffan och lyssnar på åskan som mullrar utanför.

Mitt i allt annat som händer nu, så har faktiskt min lilla odling utvecklats. Lite i alla fall. För ett par månader sen hade jag nästan gett upp hoppet om att det skulle bli något. Men nu har vi skördat fyra sockerärtor, några små persiljekvistar och några taniga, men smakrika gräslöksstrån. Tomatplantorna har vuxit, men inga blommor syns till.

Mina växter har verkligen inte optimala förutsättningar. Först i slutet av juni fick vi balkongdörren fixad och vi kunde börja använda den igen. Då flyttade vi ut plantorna där. Men jag vet just inte om en balkong i norrläge är bättre än ett fönster i västerläge.

Hur som helst är jag väldigt glad och stolt över det lilla som växer. Jag som knappt lyckas hålla krukväxterna vid liv, har ändå skördat fyra sockerärtor! Närproduktion och sjävförsörjande på grönsaker – det kanske inte är helt omöjligt ändå.

Sockerärt

Sockerärt

Gräslök

Gräslök

Persilja

Persilja

Tomat

Tomat

In the middle of every thing else that is going on in my life at the moment, my plants are actually growing. At least a little. A couple of months ago I had almost given up on them. But now we have harvested four sugar snaps, a few small parsley twigs and some tiny, but tasty chive straws. The tomato plants are growing, but no flowers are seen.

My plants really don´t have the best conditions to grow in. First by the end of June our balcony door was fixed and we could start using it again. We put out the plants. But I´m not sure a balcony in the shade most of the day, is better than a window with lots of sun.

Anyways, I´m very happy and proud for the little things growing. I barely manage to keep the small indoor flowers alive, now I have harvested four sugar snaps! Local production and being self-sufficient might not be impossible after all.

När man berättar offentligt om saker man gör, är det väldigt lätt att bara berätta om sådant man kan, sådant som lyckas. Men nu ska jag berätta om något som jag försöker lära mig, men som inte riktigt verkar gå som det ska.

Basil

Basil

Vi drömmer om att någon gång i framtiden ha ett eget hus. Kanske ute på landet, eller i alla fall med stor trädgård. Där ska vi odla frukt, grönsaker och bär, bli åtminstone delvis självförsörjande. Kanske ha lite höns och någon get. Än så länge lyckas vi med nöd och näppe hålla krukväxterna vid liv. Men vissa somrar har jag haft en tomatplanta på balkongen och kanske någon kryddväxt. Jag har dock köpt färdiga plantor, som redan blommat eller burit frukt. Men i år tänkte jag, när vi nu ska vara hemma hela sommaren, att jag skulle prova på att till och med så själv och sedan sätta ut det på balkongen.

Oregano

Oregano

I månadsskiftet mars/april sådde jag mina första frön. Basilika, oregano och tomat. Och vilken lycka det var, när de efter bara några dagar tittade upp ur jorden. Under några veckor växte de fint. Men oreganon blev bara ett par centimeter hög och har nu tynat bort alldeles. Basilikan blev nog gott och väl fem centimeter hög innan den plötsligt la sig ner och gav upp andan. Tomatplantorna är drygt tio centimeter höga, men nu har de stått stilla i växten den senaste månaden och inte minsta tillstymmelse till blomma syns på en enda planta.

Cherry tomatoes

Cherry tomatoes

Jag tror kanske att det är dags att ställa ut dem på balkongen. Men efter inbrottförsöket vi hade i april, så väntar vi fortfarande på att snickaren ska komma och laga dörren. I nuläget kan vi inte använda den alls, så vi har inte kunnat använda balkongen på hela våren.

Sugar peas

Sugar peas

I månadsskiftet april/maj sådde jag sockerärt, persilja och gräslök. Sockerärten växer så det knakar och jag har äntligen kommit mig för att sticka i små pinnar som den får klättra upp längs. Jag hyser fortfarande stora förhoppningar trots att den inte visar några blommor än. Gräslöken ser väldigt tanig ut, men kanske att den kommer växa till sig. Persiljan verkar också lovande, men börjar se lite ledsen ut. Så vi får se hur det går.

Parsley

Parsley

Min plan är i alla fall, att så snart vi kan börja använda vår balkong igen, så ska jag köpa nya tomatplantor, som redan blommar, och kanske några fler kryddväxter, och ställa på balkongen. Till nästa år ska jag köpa en bok, om plantering för nybörjare, och inte förlita mig på internet, som hittills gett mig ganska bristfällig information om konsten att så och skörda.

Chives

Chives

En annan sak jag inte är så bra på, det är det där att få till ett snyggt blogginlägg där bilderna hamnar precis där jag vill ha dem. Det här inlägget t.ex. har jag kämpat med länge, och ändå ser det inte alls ut som jag vill. Men bättre lycka nästa gång…

 

When you´re telling people about things you do, it´s easy to only talk about things you know how to do, things that you do well. But now I want to tell you about something I´m trying to learn, even though it doesn´t really work out the way it´s supposed.

We dream about our own house, sometime in the future. Maybe out on the countryside, or at least with a big garden. There we will grow fruit, vegetables and berries, became self-sufficient, at least partly. Maybe have some chicken and a goat. So far we barely keep the little houseplants alive. But some summers I have grown tomatoes on the balcony, and maybe some herbs. But I have always bought them already grown up, blooming or bearing fruit already. But this year, I thought, since we will be at home all summer, that I should try to sow by myself and then put it out on the balcony.

In early April I sowed my first seeds. Basil, oregano and tomato. And such joy when they after just a few days started to grow. For a few weeks they grew nicely. But the oregano stopped growing when it was just a few centimeters high, and now it has faded away completely. The basil became about five centimeters high before it all of a sudden laid down and died. The tomato plants are just over ten centimeters, but they haven´t grown anything the past month and show no signs of any flower anywhere.

I think it might be time for them to move out to the balcony. But after the burglary attempt we had in April, we are still waiting for the carpenter to come and fix the door. At the moment we can´t use it at all, and we haven´t been able to use our balcony at all this spring.

In early May I sowed sugar peas, parsley and chives. The sugar pea plants grow fast and I have put sticks for it to climb on. I have big hopes for it even though I don´t see any flowers on it yet. The chives look skinny, but it might still have time to grow. The parsley look promising, but starting to look a bit sad. So we still have to wait and see.

Anyway, my plan now is to, as soon as we can use the balcony again, buy some new tomato plants, already with flowers, and maybe some more herbs, and put on the balcony. For next year I will buy a book, on planting and sowing for dummies, and not trust the internet, since it has so far given me rather poor information on the art of sowing and reaping.

Another thing I´m not very good at, is to make blog posts where the photos end up exactly where I want them. This post for instance, I have worked on a lot, and it still doesn´t look at all the way I want it. But there is lots of opportunities for improvement.