Dagarna är så otroligt intensiva just nu. Barnen är i varsin ganska intensiv fas, och har dessutom svårt att låta varandra vara. Så jag kastar mig mellan diverse livräddande insatser… Dessutom har de båda svårt att komma till ro på kvällarna. Om det beror på att det är ljust så länge, eller om det bara är ännu en fas, vet jag inte. Men sällan somnar de innan klockan 21. Och ibland hinner Hilda vakna både en och flera gånger innan vi går och lägger oss någon timme senare. Så det blir inte mycket tid, och absolut ingen ork att göra saker som jag själv vill hinna med. Jag försöker tänka att den tiden kommer igen. Men åh, vad frustrerad jag är vissa kvällar över att inte få något andrum på hela dygnet. Hilda sover hos mig från elva-tiden sådär, och vill fortfarande amma ofta på natten.

Men så mycket lättare livet ändå är nu när det är så ljust, och hela världen fullkomligt exploderar i grönska och blommor. Den där tiden som jag längtat så efter hela den mörka, gråa, regniga, blåsiga, långsamma vintern. Den där tiden när det är så ljust av vårsol att man måste kisa när man går ut. När det är så ljusgrönt överallt att det nästan sticker i ögonen. När koltrastarna sjunger hela kvällarna och hela morgnarna, utanför vårt fönster. När vi kan vara ute, utan att krångla på lager på lager och tjocka overaller på barnen. När vi faktiskt vill och orkar gå ut flera gånger om dagen. Nu är den här! Välkommen sköna maj!!

Vi firade valborg hemma hos några vänner. Vi grillade korv och satt ute och huttrade en stund. Tills det började regna, då rusade alla in. Så småningom vågade vi oss ut igen och tittade på brasan som de tänt i trädgården. Sedan skyllde vi på våra trötta barn, och åkte hem.

Vi har börjat fixa en massa i trädgården också. Tyvärr hinner och orkar jag inte så något själv i år. Hela trädgårdslandet är fullt av ogräs, som måste bort först. Och de där stunderna när Hilda sover och Algot roar sig själv och alla måsten (matlagning, städning, tvätt mm) är avklarade är så korta och få, så det går bara inte i år.

Istället har jag beskurit rosorna i rabatten framför huset. Rensat bort en del ogräs, men långt ifrån allt i trädgården. Klippt ner elefantgräset. Och tagit hand om en liten, liten del av våra rabarber (vi har hur mycket som helst, kom och hämta, ni som vill!!).

Före

Efter

Idag åkte vi till skogen ett par timmar på eftermiddagen. Så skönt. Vi satsar ju på att ha en vilodag varje vecka, när vi inte gör några måsten. Och just nu är det lättast att åka iväg, för att få lite lugn, inte minst för barnens skull. Och, åh, vad skönt det var. Grönt och fint. Algot sprang och sprang. Vi fikade på vår nyinköpta picknickfilt. Och tittade på en massa figurer av djur, på Naturum. Algot grät när vi åkte hem och sa att han ville bo på skogen. Så vi åker nog snart dit igen!

Efter kvällsmaten kröp jag och barnen ner i badkaret och badade bort all sand och svett från de senaste dagarnas utelek. Och så tänkte jag att kanske, kanske somnar de tidigare om de får bada precis innan läggdags. Och jo jo! En hel halvtimma tidigare somnade de, klockan halv nio!!

Kvällsmatsmys

Jaa, tröttheten alltså… Få saker upptar väl tankarna så mycket under småbarnsåren som sömn, brist på sömn och trötthet. Hilda har sovit extra dåligt i snart tre veckor nu. I vanliga fall vaknar hon och ammar tre  gånger per natt, men nu har det varit ännu värre. Antagligen för att hon på dagarna tagit ett sådant jättesprång i utvecklingen och är väldigt aktiv.

Och nu har jag tydligen tappat humöret, och bett Algot om ursäkt så många gånger, med förklaringen ”förlåt att jag blev arg, det blir så ibland när mamma är trött”, att det numera räcker med att jag suckar lite för att han oroligt ska fråga: ”mamma ä lite klött?”. Men han konstaterar också ganska ofta att “mamma ä så glad”.

På kvällarna när Algot sover (och Hilda kanske somnar en stund…) tar all ork och kreativitet slut. Allt jag tänkt göra och skriva om verkar oöverstigligt jobbigt. Istället kollapsar jag i soffan, slösurfar och tittar på serier.

Men snart är det vår! Jag titttar på ”Mandelmanns” på tv4play och försöker minnas den där känslan när man måste kisa för att vårsolen gör hela världen så ljus och blek. Längtar!

På dagarna finns det faktiskt då och då ork och inspiration till lite av varje. I helgen var jag ute en stund och räfsade löv, och upptäckte att det börjar knoppas i rabatterna.

Vintergäck

Snödroppar

Kärleksört

Räfsa löv ska man väl egentligen göra på hösten (tror jag i alla fall, har ju aldrig haft en egen trädgård förut), men bättre sent än aldrig. Självklart hade jag min lilla hjälpreda med mig.

I dag var vi på Öppna förskolan. Jag tog med mig den här bönen hem. Tack och god natt!

Det känns som att mitt återkommande samtalsämne just nu är sömn (dvs. brist på) och trötthet. Inte jättekonstigt kanske, med tanke på att jag under flera månader vaknat flera gånger varje natt, har intensiva dagar tillsammans med  två småbarn och därmed minimalt med vila. Och dessutom (vilket är lätt att glömma/förtränga), så håller min kropp på att återhämta sig efter graviditet och förlossning. Jag har hört flera barnmorskor och sjukgymnaster säga att först ett år efter förlossningen kan man räkna med att ha styrkan i kroppen tillbaka. Men jag har också nyligen läst att det tar sisådär sju år innan kroppen är helt återställd efter en graviditet. Kan vara något att tänka på för alla oss mammor. Och för våra partners.

Men jag har också hört en och annan, som inte har småbarn, som också uttryckt att hösttröttheten redan känns så påtaglig, och att den gjort det ett bra tag. När jag tänker tillbaka på den ljusa delen av det här året, så minns jag inte många varma, soliga dagar. Jag minns mest bara regn, blåst och grått väder. Förra året hade vi typ konstant solsken från början av maj till någonstans i oktober. I mitten av september var vi fortfarande barbenta. I år har de barbenta dagarna varit få (ja, jag har ju svettats och därför varit barbent, men alla andra…). Regn, regn och regn.

Jag vet, det är ju både tråkigt och meningslöst att klaga på vädret. Men jag tyckte det kändes lite skönt att inse att det finns mycket som bidragit till min trötthet. Och att jag därför har ännu större anledning att vara snäll mot mig själv och göra vad jag kan för att underlätta tillvaron. Som att se till att choklad- och kakskåpet ständigt är påfyllt, alltid ha lite hel- och halvfabrikatmat i frysen för de där dagarna när det inte ens finns ork att laga mat, och att så ofta som möjligt träffa folk som ger energi.

Den senaste veckan har vi faktiskt haft några soliga dagar, med hög, klar höstluft. Septemberdagar, fast två månader sent. Och genast får jag en massa energi och inspiration att göra saker. En dag var jag ute och plockade ner vinteräpplen.

Det ska visst ha varit ett dåligt äppelår i år. Men vi har haft gott om, på de flesta av våra elva (!) äppelträd (kom gärna och hämta, ni som bor i närheten, innan frosten tar de sista). Jag plockade en hel bananlåda full, men det syns knappt någon skillnad. Enligt husets förra ägare håller de sig till mars, om de förvaras rätt.

Hilda sov i vagnen, och Algot spankulerade runt i trädgården. Men något äpple ville han inte ha, han åt banan istället.

En annan dag var jag och barnen på en loppis och fyndade barnkläder. Tio plagg för totalt 470 kronor. Flera av dem ser helt oanvända ut. Så nu har barnen finkläder till resten av årets kalas.

Och vi har flera kalas att se fram emot närmsta veckorna, perfekta tillfällen att träffa människor som ger energi! Igår var vi på femårskalas. Barnen stortrivdes med kusinerna.

Idag har jag varit på kvinnofrukost i kyrkan. Pratat med trevliga kvinnor och fått höra en fantastisk livsberättelse. På eftermiddagen var jag och barnen i lekparken. Min coola, mjuka, fina tvååring vågade nästan åka rutschkana själv (dvs. utan att hålla mig i handen) och konstaterade att “Dä ä fint ä sola-glasögon!”.

 

Nästan varje dag tänker jag att jag ska skriva lite oftare här. Det händer så mycket hela tiden, stort och smått, som jag vill skriva ner för att minnas. Men det är så sällan som det finns tid, ork och inspiration samtidigt. Nu har jag i alla fall gått ner i arbetstid. Jag jobbade heltid augusti och september, och Jon var hemma med Algot. Men från första oktober jobbar jag ca 20 %, och Jon jobbar 80 %, så nu är jag hemma mer, med min mammiga och väldigt mysiga son. Jag tror att det här upplägget passar väldigt bra för vår familj.

Hur som helst, här kommer en snabb uppdatering på vad vi gjort de senaste veckorna. Efter en helt fantastisk sommar, med strålande sol och massor av värme, nästan varenda dag från början av maj, till slutet av september, så har hösten kommit på allvar nu. Kyligare luft, och regnstänk i luften, gula löv och vissnande blommor. Vackert och mysigt, det också.

Jag har gjort höstfint på trappan. Jag är verkligen ingen blommänniska, men med en härlig trädgård blir jag ändå lite inspirerad.

img_20160913_113855-2

img_20160913_113903-2

Jag har tagit hand om några av alla de många äpplena vi har i trädgården. Otaliga äppelpajer, och en omgång äppelmos har det blivit hittils.

img_20160921_104029

img_20160928_121326

Med hjälp av en äppelsvarv går det på några minuter att skala, dela och kärna ur, grytan full.

img_20160928_122415

img_20160928_132150

Vi har träffat nya vänner.

img_20160918_183106

Vi har rensat och kört en vända till tippen.

img_20160923_110708

För att få plats med fina förvaringsmöbler som vi hittat på blocket och nätautktioner.

img_20160930_093708

Skänk

Skänk

... och med luckan öppen

… och med luckan öppen

Och gjort om i Algots lekhörna i stora salen.

img_20161007_131645

Jag och Algot hade en lugn och mysig helg i Örebro. Med mycket tid att bara umgås med släkten.

img_20160930_191926

Och att njuta av långa höstpromenader.

img_20161001_110654

img_20161002_125239

Väl hemma igen firade vi kanelbullens dag, med köpebullar och höstens första clementiner.

img_20161004_161631

Algot visar nya färdigheter varje dag. Som att klättra upp och ner i soffan. Vi väntar och väntar på att han ska börja gå också.

img_20161005_133102

Undersöka allt, framför allt sådant som blinkar eller låter.

img_20161005_132737

Vardagsdramatik när en fågel kraschlandade rakt in i vårt fönster och la sig och dog på trappan.

img_20161007_112204

Den underbara vyn från vår ytterdörr. Kastanjerna fäller otroliga mängder löv nu.

img_20161011_115437

Till Algots stora glädje.

img_20161014_161145

Jag har tagit in de sista tomaterna, som får mogna inomhus.

img_20161011_121536

Vi lever på fallfrukt, och försöker ta in så många som möjligt av äpplena som fallit ner, innan de ruttnar.

img_20161014_120611

Höstens första kopp med varm choklad, efter en stund ute i regn, blåst och allmänt höstrusk.

img_20161015_155443

Med vantarna på går det fint att njuta av hösten.

img_20161018_114248-2

Och varje gång vi sätter oss vid bordet hojtar Algot, och blåser och blåser, tills vi tänder ljusen.

img_20161014_175520

Det var några små glimtar av september och oktober. Saker som inte gör sig på bild är t.ex. våra tre förkylningar som avlöst varandra på bara några veckor, och stökiga nätter med en liten påg, som helst vill krama sin mamma dygnet runt. Någon gång i livet kanske jag blir en sådan där person som uppdaterar sin blogg regelbundet. Tills dess får det vara som det är.

För fyra månader sedan stoppade jag ner nio potatisar i jorden. Det har verkligen betalat sig, med råge. Vi äter kanske potatis en gång i veckan, och i två månaders tid har vi bara ätit av de potatisar som de nio sättpotatisarna gett. Härom dagen tog jag upp de sista potatisarna, som räcker till en middag till. Nästa år kommer jag behöva ett större land, så att jag kan odla fler potatisar. Ganska lite arbete, väldigt mycket skörd – bra grej!

img_20160702_122033-2

Sockerärtorna tog slut för någon månad sedan, men oj, så mycket det blev, och så gott det är. Vi har knaprat och ätit dem som de är, varje dag i ett par månader. De har också krävt minimalt med arbete, men nästa år ska jag komma ihåg att binda upp dem på stöd så snart de tittar upp ur jorden, för de trasslar snabbt ihop sig…

img_20160702_123828-2

Morötter och tomater skördar vi fortfarande. Flera gånger i veckan går jag ut och plockar in några nävar.

img_20160913_113837

Morötterna har nog varit det enklaste av allt jag sått i år. Jag sådde ganska tätt, så jag har gallrat några gånger, så att de som blir kvar i jorden ska få plats att växa sig större. Men så snart de är lite tjockare än en tråd kan man ju äta upp de tunna morötterna som man gallrat bort. Sen har det bara varit att plocka. Jag ska definitivt odla mer morötter nästa år. Vi äter morötter nästan varje dag, och har ätit av våra egna i nästan två månader nu

img_20160729_162729

img_20160715_145713

Tomaterna är det lite mer jobb med, men egentligen inte så svårt. Det har inte regnat särskilt mycket den här sommaren, så jag har behövt vattna väldigt mycket. Sedan jag börjat jobba har jag inte vattnat alls, fast det nog skulle behövts. Så skalen är möjligen aningen hårda, men inte värre än att Algot, med sin tio tänder kan tugga i sig dem utan problem. Jag skulle också kunnat vara duktigare på att binda upp dem, just nu är det några av plantorna som är för tunga för sina bambupinnar, och nästa ligger ner. Till glädje för sniglarna… Men de allra flesta hinner jag ta hand om innan någon annan kommer åt. Åh, alltså, smaken av alldeles färska, solmogna tomater, endast besprutade med lite bilavgaser från vägen på andra sidan buskarna.

img_20160729_162847

img_20160729_164246

img_20160828_172908

Sen några veckor tillbaka har jag börjat skörda. Både av det jag sått, och av det som sedan tidigare växer i trädgården. Som jag njuter av det. Att få plocka och äta direkt från träd, buskar och trädgårdsland. Och att få ge bär och grönsaker till mitt barn, och veta att det enda det är besprutat med är bilavgaser och damm från vägen utanför trädgården, och snigellämningar (alla tips för hur man blir av med mördarsniglar, utan att behöva ha närkontakt med dem, godtages tacksamt!!).

IMG_20160621_153100

Runt midsommar exploderade jordgubbslandet i ett hav av röda bär. Vi plockade och åt, varenda dag. Nu är det bara enstaka bär kvar, bara några enstaka, smått övermogna jordgubbar kvar. Smultronen däremot, som vi också ätit av sedan veckan innan midsommar finns det fortfarande kvar en del av. Algot proppar munnen full och smackar njutningsfullt. Jag har njutit av jordgubbar i morgonfilen, var och varannan dag.

IMG_20160617_164224

Ruccolan är överblommad, så jag ryckte upp det sista häromveckan. Sallad var verkligen tacksamt att odla, det blir det mer av nästa år. Nu äter vi istället sockerärter till nästan varje måltid. Så krispiga och goda.

IMG_20160702_123828

Det stora körsbärsträdet ger så mycket bär, att vi, bjuder alla som kommer hit på de söta, goda bären. Och de två buskarna med röda vinbär fullkomligt dingnar av bördan av de syrliga bären.

IMG_20160628_193354

Häromdagen sprang jag ut i ösregnet och plockade in sammanlagt ett kilo av de två bären, och kokade marmelad. Det tog en stund att pilla ur kärnorna ur körsbären. Men sen var det bara att koka bären sådär en kvart, med syltsocker, och hälla upp i varma burkar. Jättegott blev det, trots att jag höftade lite, och provade mig fram, utan recept.

IMG_20160702_101741

IMG_20160702_112901

När jag kokat marmeladen gick jag ut igen. Jag har läst att det egentligen är bäst att gräva upp potatis när det är torrt, men jag kunde inte hålla mig, när jag nu hade händerna fria några timmar. I ösregnet grävde jag fram mina första egna potatisar. Så stora och fina. Och fler finns det att gräva fram när de vuxit till sig lite. Igår åt vi dem tillsammans med min och Algots favoriträtt – kalltrökt lax, det var nog den godaste potatis jag någonsin ätit. =)

IMG_20160702_122033

Nog för att jag hade hört att sallad växer fort, men jag blir ändå förundrad, när jag sisådär två veckor efter att ha stoppat ner små frön i jorden, kan skörda. Den senaste veckan har vi ätit ruccolasallad till var och varannat mål. Och för varje gång jag kommer ner till trädgårdslandet är det ännu mer sallad där, än när jag hämtade in en hel skål sist. Så härligt.

Ruccolasallad

Ruccolasallad

Jag hade några delmål med min odling i år:

  1. Få ner några frön i jorden.
  2. Få se någonting komma upp ur jorden.
  3. Kunna äta någonting av det jag själv odlat.
  4. Kunna äta något av alla sorter jag själv odlat.
  5. Ta vara på allt ätbart.
  6. Frysa/torka/konservera det som vi inte hinner äta under sommaren, så att vi har lite under hösten och vintern också.
Trädgårdslandet dag 17

Trädgårdslandet dag 17

De tre första målen har jag redan uppnått. Tänk om jag uppnår alla målen redan i år. Då får jag verkligen se til att utöka odlingen nästa år. Spännande!!

IMG_20160526_114508

Förutom att bara äta ruccolan som den är, så har jag gjort pesto av den. Jag utgick från det här receptet. Men istället för solroskärnor använde jag cashewnötter. Väldigt gott blev det. Och enkelt. Bara släng i sisdär

  • en liter (65 g) ruccola (väldigt fräscht med nyskördat, men har man köpesallad som börjar ledsna i kylen, så går det lika bra),
  • 1 vitlöksklyfta,
  • saften från 1/2 citron,
  • 1 msk olja,
  • 1/2 dl vatten och
  • 1 dl cashewnötter (eller solroskärnor)

i matberedaren. Mixa, salta och peppra efter behag (jag tog ingenting, det blev gott ändå). Klart.

IMG_20160526_121552

Vi åt den till fisk, det passade fint, men jag tänker mig att den passar till det mesta. Allt gick inte åt och den höll fint i kylen några dagar. Den klarar sig säkert en vecka minst.

I början av veckan grävde vi ur den sista delen av landet, lade på ny, näringsrik jord och jag planterade ut mina långa, gänliga tomatplantor. Min händige man byggde en så kallad kallbänk till mig i helgen. Dvs väggar och tak för att skydda mot direkt solljus. Nu väntar jag otåligt på att de ska börja blomma.

IMG_20160517_115059

När vi grävde ur landet, som inte använts på ett par år, hittade vi nästan ett kilo jordärtskockor. De var jättefina, stora sammanvuxna knölar. Så idag gjorde jag soppa på dem, till kvällsmat. Efter det här receptet. Förutom att jag inte hade något vitt vin hemma, så det hoppade jag över. Det blev väldigt gott ändå.

IMG_20160516_114856

Varje dag när jag går ner till trädgårdslandet och tittar till det blir jag så lycklig. För några veckor sedan tänkte jag att jag kommer nog inte mäkta med att dra igång en odling. Jag kan för lite, och sömnbristen suger musten ur mig. Men jag är så glad att jag började. På bara drygt en vecka har det redan tittat upp små, små ruccolablad, lite potatisblast och sockerärtsblad. Och varje gång något nytt tittat fram blir jag så taggad och lycklig. Och tänker att jag kanske skulle gräva upp ett land till och så lite mera.

Men sedan sansar jag mig och tänker att det kanske, trots allt är bra att börja smått och få mersmak, hinna lära mig de sorter jag redan sått. Inte förta mig. Det är ju trots allt inte så många veckor sedan jag började, och sommaren blir förhoppningsvis lång.

Så nu njuter jag av det jag har. Och hoppas att vi får skörda lite godsaker om ett tag.