Babysim

Jag har visst inte skrivit något om att vi går på babysim med Algot. Vi började med grundkursen i oktober. På mitt initiativ gick vi tillsammans hela familjen – Jon fick ledigt på måndagsförmiddagarna. Dels tyckte jag det verkade så omständigt att ta sig genom hela ombyttesprocessen med en pyttebebis – gick vi båda två kunde vi turas om, eller hjälpas åt. Dels ville jag att Jon också skulle få vara med och se Algot lära sig leka och dyka i vattnet.

Efter några veckors uppehåll har vi nu börjat på kurs nummer två. Den här gången är det bara Algot och jag.

Det har varit så kul att se hur trygg och glad Algot blivit vattnet under den här tiden. De allra första gångerna var han alldeles stilla i famnen och tittade sig storögt omkring. Men efter några gånger märktes det att han kände igen sig och blev tryggare. Nu plaskar han med armarna, sprattlar med benen och ler med hela ansiktet, så fort vi kommer ner i vattnet.

DSC_1774

Ett av syftena med babysim är att barnet ska lära sig att hålla kvar reflexen att hålla andan när de kommer under vattnet med ansiktet. Efter fem gånger eller så gjorde han sitt första dyk. I pappas trygga händer “simmade” han under vattnet någon sekund. Nu förstår han vad som ska hända när vi tittar honom i ögonen och säger “ååh dyk!”, man kan riktigt se hur han stänger luftvägarna. När han kommer upp tittar han sig omkring, skrattar och sprattlar.

Igår fick han sitta på bassängkanten, jag lyfte ner honom med ett litet hopp, förde honom under vattnet. Vände och “simmade” tillbaka till kanten igen. Han har också fått dyka från simläraren till mig, och sväva fritt i vattnet någon sekund. Det gillade han dock inte något vidare – för på senare tid har han börjat bli blyg – han tittade skräckslaget på henne och började gallskrika, så att de andra föräldrarna började undra vad som hänt. Vi får se om han känner sig tryggare med henne nästa gång, så att vi kan prova igen, det blev bara ett försök igår.

Innan vi bestämde oss för att börja i höstas var jag tveksam till om vi skulle göra det eller inte. Jag ville inte binda upp mig på en massa aktiviteter och hamna i en stressig vardag med en liten bebis. Samtidigt har jag hört så många som verkligen gillat babysim. Och att få vattenvana redan från början är väldigt bra, tro jag. Nu är jag väldigt glad att vi började. Vi har så kul tillsammans i vattnet och är skönt trötta efteråt.

Ännu mer övertygad om att mitt beslut var rätt blev jag när en av mina sydafrikanska vänner berättade att hon gått på babysim med sina barn. Barnen hade så småningom fått lära sig att “trilla i vattnet”, vända sig på rygg och ligga och flyta tills någon kom och hjälpte dem upp. En dag hittade de inte den två-årige pojken. Efter en stund sprang de ut till poolen. Och joodå, han hade lyckats ta sig ut ur huset, trillat i poolen och låg nu lugnt och flöt på rygg, så de behövde bara hjälpa honom upp igen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *