Att vara gravid – Being pregnant

Jag måste säga att jag verkligen gillar att vara gravid. Ja, visst det är tungt, fötterna och händerna börjar svullna, inga kläder passar ordentligt, det är jobbigt att stå och gå hela dagen, det är svårt att ligga bekvämt så att jag kan sova, jag har lite ont i ryggen ibland, jag börjar känna av halsbränna, mitt blodvärde är för lågt vilket gör mig trött och andfådd och jag måste äta järntabletter som jag blir konstig i magen av, jag kan inte äta vilken mat som helst för att vissa saker kan skada barnet. Men allt det där känns verkligen som småsaker, som ju dessutom kommer försvinna så småningom.

Det är en helt fantastisk känsla att få känna det lilla barnet röra sig därinne, få gå igenom hela den här perioden med allt vad det innebär av fysiska och psykiska förändringar och förberedelser för det som ska komma. Att vecka för vecka läsa i böcker och appar om vad som händer där inne just nu, vad som utvecklas och mognar och hur stor den lilla blivit nu (nästan 1 kg och ca 37 cm lång vid det här laget). Det är spännande att fundera på hur det ska bli, vad är det för en människa därinne – pojke eller flicka, livlig eller lugn, lik mig eller någon annan i familjen, alldeles frisk och välskapt eller kommer vi upptäcka att något inte är som det “ska”? Och hur kommer vi bli som föräldrar, kommer vi klara det, kommer vi orka? Kommer vi få en fin och sund relation eller kommer vi glida ifrån varandra med tiden? Hur blir det att vara mammaledig i flera månader, kommer det vara så där mysigt och skimrande som jag tänker mig eller kommer jag bli rastlös och uttråkad?

Många tankar på både stort och smått virvlar runt i mitt huvud när jag ligger på soffan och vilar mina trötta fötter efter jobbet och känner palten buffa runt där inne. Men mest av allt kommer känslan av lycka och tacksamhet att jag får uppleva det här. Önskar bara att jag ännu bättre kunde ta vara på den här tiden. Livet och vardagen runt omkring springer ju på som vanligt, och minst lika mycket ska hinnas med som alltid. Men så ofta jag kan försöker jag ändå stanna upp och bara vara här i nuet. Det är nu det händer – livet.

 IMG_4213

I really have to say I enjoy being pregnant. Yes, sure it´s heavy, my feet and hands are getting swollen, no clothes fit properly, it´s hard to stand and walk all day, it´s difficult to find a way to lie when I´m going to sleep, I experience a bit of back pain now and then, I´ve started to get some heartburn, my blood count is too low which makes me tired and short-winded and I have to take iron tablets that makes my stomach funny, I can´t eat some kinds of food because some things can harm the child. But all of those things really feel like small things, and besides, they will disappear eventually.

It is such an amazing feeling to feel the child move inside, to get to experience this time with everything it brings along, physical and psychological changes and preparations for what lies ahead. To week by week read in books and apps about what´s going on in there, what is developing and maturing and how big the little one is now (almost 1 kg and about 37 cm tall by now). It is exciting to think about what it will be like, who this little person is – boy or girl, lively or calm, looking like me or someone else in the family, all healthy or will we find out that something isn’t as it “should” be? And what will we be like as parents, will we be able to do it right, will we have enough energy and strength? Will we have a healthy relationship or will we drift apart eventually? What will it be like to be on maternity leave for months, will it be cosy and shimmering as I imagine or will I become restless and bored?

Many thoughts, big and small, twirl around in my head as I lie on the sofa, resting my tired feet after work, feeling the little one nudging around in there. But most of all the feelings of joy and thankfulness, that I get to experience this. I only wish I could seize this period of time even more. Every day life around me is running ahead as usual, and at least as much as usual is supposed to be done. But as often as I can I try to stop and just be here, now. It is happening now – life.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *