Allhelgonahelg

Med två febriga barn i huset, och regn i luften, blev det ingen kyrkogårdsvandring ikväll. Men det går ju bra att tända ljus hemma på trappan och tänka på dem vi saknar.

Prata om döden och livet, sorgen och hoppet.

För 4,5-åringen blir funderingarna på döden så konkreta och så abstrakta på samma gång. “Är man naken när man är död?”, är ju en mycket relevant fråga, t.ex.

Under min uppväxt var döden något självklart, något som nämndes och pratades om då och då, på ett väldigt naturligt sätt. Det vill jag föra vidare till mina barn. Att vi tror och hoppas att vi ska ses igen en dag. Att det finns så mycket vi inte förstår. Att sorgen ändå kan vara outsägligt stor när någon vi älskar försvinner. Att ljuset övervinner mörkret och att döden inte är slutet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *