Ikväll skulle min 4-åring gått på ljusfest. Första tillställningen som bara han (och jag) skulle gått på. Utan lillasyster.

Men så fick han feber. Så vi fick stanna hemma.

Och vad gör man inte för ledsna, besvikna, febriga barn. Trots trötthet, och värk i bäcken och rygg (hej foglossningen, jag har inte saknat dig!).

Plättar till kvällsmat, efter chokladbollar och saft till mellanmål. Och massa bokläsning i soffan. En mysig eftermiddag och kväll blev det, trots allt. 


Idag är det exakt tio år sedan jag träffade honom för första gången. Väldigt snart blev han min första och enda stora kärlek.

Tio år har gått så fort! Samtidigt har så mycket hänt. Vi har varit med om så mycket tillsammans. Resor, flyttar, beslut, upp- och nergångar, barn, hus och massa annat.

Varje relation kräver mycket arbete, så även vår. Hela tiden. Men jag är så glad och tacksam att det är vi! Kan fortfarande inte fatta att jag inte förblev ensam här i livet, som jag så länge befarade. Kan fortfarande absolut inte förstå att jag får dela livet med någon som passar mig så bra!