I flera dagar har det varit riktigt kallt, sådär åtta minusgrader. Och blåsigt, med isiga, kalla vindar. Men ingen snö. Och även om det kalla, klara vädret, i mina ögon är att föredra mot kallt och regnigt, så har det ändå känt lite “onödigt” att det varit så kallt, utan någon snö. Men i natt kom det äntligen snö. Det måste ha snöat nästan hela natten, och idag har det fortsatt, nästan hela dagen. Helt underbart, tycker jag! Jag älskar snö!

Och det blåser, så allt som oftast har det sett ut som snöstormen i Bullerbyn, när vi tittat ut genom fönstret. Efter frukosten var vi såklart tvungna att gå ut.

Algot fick äntligen känna på hur det är att pulsa i snö, det har knappt hänt förut (stackars lilla skånska barn). “Dä ä gansa lolit!”, tyckte han, och det är ju ett bra betyg.

På vissa ställen har det blåst upp stora höga drivor av snö, på andra ställen är det knappt någon snö alls.

Jon hade skottat en gång till garaget på morgonen, som nästan snöat över, så jag skottade igen (det syns knappt ett par timmar senare).

Sedan tänkte vi att vi skulle gå till pulkabacken och åka lite. Det är bara några hundra meter från vårt hus. Men när vi kommit nästan ända fram, och jag plöjt mig fram genom snön, med vagnen där Hilda sov, så bröt Algot ihop. Det blev för tungt att gå i den djupa snön, och det blåste snö från alla håll. “Dä ä kul INTE!” grät han.

Vi gick hem igen, och jag tryckte vagnen genom snön, och drog pulkan med Algot efter mig. Och Hilda, som egentligen inte sovit färdigt, vaknade av Algots gråtskrik. En ganska lyckad och mysig stund i snön ändå. Om en stund går vi nog ut igen.

I år inföll min födelsedag på fettisdagen. Och jag hade verkligen tänkt baka en rejäl semmeltårta och bjuda hela släkten på. Men eftersom veckan innan präglades av sjukdom, var jag inte redo för det. Det fick bli en lite lugnare dag.

Jag tycker om att få frukost på sängen  Men eftersom Jon oftast hinner åka till jobbet innan vi vaknar så sparade vi den biten till helgen. Jag blev ändå uppvaktad på morgonen, för i köket väntade födelsedagsballonger

och paket. Med te i, som vi njöt av i… lugn och ro, vid vårt mysiga köksbord…

Fram på förmiddagen, när Hilda sov, bakade jag och Algot tårta. Jag provade ett recept på tårtbotten, som jag läst om flera gånger på underbara Claras blogg. Och hädanefter kommer jag alltid göra det när jag ska göra gräddtårta, den var så fluffig OCH saftig. Och hög! Jag får alltid stressutbrott när jag ska dela tårtbotten i tre lager, det känns som att det bara blir smulor kvar. Men den här var så hög och lätt att dela att jag skulle kunnat göra det med ena handen, och Hilda på den andra armen.

Vi bredde mosad banan blandat med vispgrädde på det ena lagret, och hallon med vispgrädde på det andra.

På eftermiddagen upptäckte jag att maken inte bara pyntat köket, utan också hissat flaggan.

Sedan hade vi ett litet kalas ändå, men inte med hela släkten tyvärr, det får bli en annan gång. Kanske när jag fyller 43, då fyller jag år på fettisdagen igen.

Ja, vi blev såklart sjuka hela familjen. Går det någonsin att undvika när någon i familjen blivit magsjuk? Fem dagar har vi löst av varandra med diverse symtom på magsjuka. Jon kunde gå tillbaka till jobbet igår. Jag och barnen får hålla oss isolerade någon dag till, för att inte sprida denna hemska smitta vidare.

Det är verkligen inte behagligt och vilosamt när hela familjen är sjuka. Inte mycket tid till vila. Bara ännu mer tvätt än vanligt, barnen är tröttare och gnälligare än vanligt, och vi är trötta och lättirriterade. Jag kan inte heller påstå att sjukdom gör några underverk för sömnen, tvärtom…

Men vi har roat oss så gott det nu går. Och när vi kunde börja äta igen har jag försökt hitta på saker som förhöjer stämningen lite, samtidigt som det är bra för känsliga magar.

Blåbär- och banansmoothie. Både blåbär och banan fungerar stoppande för magen. Jag körde två bananer, några deciliter frysta blåbär och en skvätt laktosfri mjölk i mixern. Små barn som varit magsjuka kan bli känsliga för laktos några dagar och fortsätta ha diarré, så man kan testa att undvika det några dagar. Det verkar ha funkat den här gången.

Ute har det varit mitt bästa väder i fyra dagar, sol och snö. Och vi har inte orkat gå ut. Riktigt tråkigt faktiskt!! Men vackert att titta ut på i alla fall.

Mycket tvätt blir det… Kul att någon tycker det är roligt i alla fall.

Igår orkade vi äntligen gå ut en stund. Så nu hoppas vi att vi får vara friska ett tag. Första veckan av vabruari har ju ändå passerat nu…

Egentid innan jag fick barn:

  • När som helst
  • Var som helst
  • Hur som helst

Egentid med småbarn i huset:

  • Veckohandla
  • Dammsuga huset
  • Tre minuter varje kväll när jag smörjer mina eksem

Tillfällen som förut var självklara som egentid, men som nu är lite annorlunda:

  • Gå på toa. Antingen med ett barn som klättrar på mina ben, samtidigt som ett klänger runt i min famn. Eller halvt på språng för att se till att barnen inte ramlar och slår sig, blöter ner hela badrummet eller något annat “spännande”. Eller så stänger jag in mig länge och läser bloggar i mobilen, medan maken och barnen får klara sig själva en stund, behöver ju inte nödvändigtvis innefatta toabesök, om ni förstår vad jag menar.
  • Att sova inklämd mellan två små varma barn (som inte ligger stilla många minuter).
  • Vara sjuk, men ägna mer tid åt att trösta och hjälpa barnen, tvätta nerspydda kläder/lakan/golv och försöka pytsa i barnen dricka mm mm, än att vila och kurera mig.

Det är så mysigt, och så svårt, och tar sådan energi. Ofta, ofta tänker jag på att jag kommer sakna att ha dem så nära, när de blivit större. Och ibland längtar jag så efter allt det som jag inte kan, orkar och hinner just nu.

Igår hade jag en fantastisk dag med mina svägerskor. Vi var i Malmö och testade på shibori. Det är en japansk teknik, som egentligen används för att färga tyg, men vi färgade papper. Pappret viks på olika sätt och doppas sedan i färg och vatten. Det var väldigt roligt att få vara kreativ en stund. Och att hinna prata i lugn och ro.

Jag hade bara med mig Hilda, och insåg att hon sällan får så mycket tid och odelad uppmärksamhet av mig, eftersom jag nästan alltid har båda barnen hemma. Det kändes fint att få ha en sådan dag, för en gångs skull.

Hela dagen var en present till en av svägerskorna, som fyllde 40 för några månader sedan. Efteråt åkte vi till Lund och lagade mat.

När vi ätit och pratat både länge och väl meddelade maken att Algot var magsjuk. Så kvällen och natten har gått åt till att pyssla om honom. Han mår lite bättre nu på förmiddagen, men är inte helt bra.

Ute är det mitt bästa väder – sol och snö – så jag hoppas vi hinner och orkar gå ut innan det tar slut!

Jaa, tröttheten alltså… Få saker upptar väl tankarna så mycket under småbarnsåren som sömn, brist på sömn och trötthet. Hilda har sovit extra dåligt i snart tre veckor nu. I vanliga fall vaknar hon och ammar tre  gånger per natt, men nu har det varit ännu värre. Antagligen för att hon på dagarna tagit ett sådant jättesprång i utvecklingen och är väldigt aktiv.

Och nu har jag tydligen tappat humöret, och bett Algot om ursäkt så många gånger, med förklaringen ”förlåt att jag blev arg, det blir så ibland när mamma är trött”, att det numera räcker med att jag suckar lite för att han oroligt ska fråga: ”mamma ä lite klött?”. Men han konstaterar också ganska ofta att “mamma ä så glad”.

På kvällarna när Algot sover (och Hilda kanske somnar en stund…) tar all ork och kreativitet slut. Allt jag tänkt göra och skriva om verkar oöverstigligt jobbigt. Istället kollapsar jag i soffan, slösurfar och tittar på serier.

Men snart är det vår! Jag titttar på ”Mandelmanns” på tv4play och försöker minnas den där känslan när man måste kisa för att vårsolen gör hela världen så ljus och blek. Längtar!

På dagarna finns det faktiskt då och då ork och inspiration till lite av varje. I helgen var jag ute en stund och räfsade löv, och upptäckte att det börjar knoppas i rabatterna.

Vintergäck

Snödroppar

Kärleksört

Räfsa löv ska man väl egentligen göra på hösten (tror jag i alla fall, har ju aldrig haft en egen trädgård förut), men bättre sent än aldrig. Självklart hade jag min lilla hjälpreda med mig.

I dag var vi på Öppna förskolan. Jag tog med mig den här bönen hem. Tack och god natt!