Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Blev tvåbarnsmamma och köpte hus.

Har du några nyårslöften?

Nej, har inte lyckats formulera något än, men funderar på något som innebär att dra ner på ambitionerna ännu mer än jag gjort senaste året.

Blev någon av dina vänner föräldrar i år?

Min bror fick sitt tredje barn, 29 dagar efter att vi fick Hilda. Och två av mina kusiner fick barn. Och så fick vi ju barn själva också, Hilda föddes i juni.

Vilka länder besökte du?

Danmark. Vi var där över dagen i somras och gick på Den Blå Planet

Vad önskar du att gjort mindre?

Stressat. Och oroat mig. Som alltid.

Bästa köpet?

Huset!

Vad spenderade du mest pengar på?

Huset!!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Bra fråga. Ibland minns jag knappt någonting av det här året. Gravidtrött och foglossning första halvåret. Nattammande och småbarnsföräldertrött andra. Men glad och tacksam för det jag har. Så ja, jag har varit gladare i år. Men ledsen och bekymrad över världsläget, ska kriget och lidandet aldrig ta slut?

Är det något du saknade 2017 som du vill ha under år 2018?

Sömn!! Och sommar. Det känns som att den aldrig kom i år.

Vad ser du mest fram emot med 2018?

Att få fortsätta umgås med mina barn. Se dem växa och utvecklas, och lära känna deras små personligheter mer och mer.

Jag läste det här och det här. Om att helt enkelt skita i vissa saker. För att orka, för att hålla ihop, och för att undvika att stressa sönder sig och bränna ut sig.

Jag tänker mycket på det. Att många runtomkring mig bränner ut sig. Att det är lätt att inbilla sig att alla andra orkar, hinner och åstadkommer så mycket mer än jag.

Jag försöker tänka att nu, under småbarnsåren, är livet lite på paus. Vissa saker ger energi och andra saker tar energi, och man måste hitta någon slags balans i det! Saker som jag egentligen vill, måste och borde får vänta några år.

Här är några saker jag prioriterar bort just nu:

* Träning och knipövningar

* Hud- och hårvård

* Laga lunch (äter rester eller färdiga köttbullar och snabbmakaroner)

* Baka bröd (gillar att göra det, och gjorde det alltid innan jag fick barn, nu får det vänta några år)

* Ta hand om trädgården

*Läsa böcker (dvs jag läser med barnen, men inget för egen del)

* Dra ner på sockret (ammar dygnet runt och tar hand om bebis och tvååring hela dagarna, jag behöver choklad för att orka)

* Gå ut med barnen varje dag (dagen blir oftast lite bättre när vi varit ute, men om orken eller vädret är emot mig, så struntar jag i det)

* Facebook i mobilen, jag kollar bara via datorn, då kan jag inte kolla hela tiden. Nu har jag visserligen skaffat Instagram, men ändå…

* Vara duktig när barnen somnat. Så gott som varje kväll när barnen somnat slänger jag mig i soffan. Kollar på serier, slösurfar och läser bloggar (till saken hör att Hilda inte har någon kvällsrutin än, och därmed tillbringar nästan alla kvällar i min famn)

Det, och en del annat, struntar jag i just nu. Vad prioriterar du bort för att orka?

Så har ännu en jul kommit och gott. En särdeles fin sådan, även om det blir minimalt med tid att bara sitta ner i lugn ro, med två små att ta hand om, utöver allt annat.

Vi tillbringade julafton hemma i vårt hus, tillsammans med Jons föräldrar, tre av hans systrar, deras familjer och en inneboende, en kollega och våra grannar/hyresgäster. Totalt 27 personer tror jag, men några var inte med hela tiden, så som mest var vi nog 22 personer samtidigt. Fullt upp, såklart. Men alla bidrog med mat och hjälpte till i köket och med barnen.

Efter julbordet mitt på dagen gick vi över till kyrkan bredvid oss och hade julbön. Jon spelade orgel, svågerprästen talade, barnen sjöng och jag spelade till.

Sen gick vi hem i regnet och fikade, dansade runt granen och långdans genom hela huset.

På kvällen blev det en spännande buffé av rester från julbordet, risgrynsgröt och syrisk mat. Kvällen höll på att sluta i katastrof när Algot välte ut en mugg med te över sig och sin faster. Tack och lov gick det bra, efter en stunds nedkylning i duschen.

Barnen somnade rekordsent, men var ändå på gott humör hela juldagen, då vi var hos mina svärföräldrar. Det blev en lite lugnare dag, med bara 16 personer… Där äts det alltid lutfisk på juldagen, men det finns alltid annan fisk också för dem som inte gillar. Typiskt bra för sådana som mig, som gärna lär mig att tycka om det (kan tycka att det är lite roligt att äta ovanlig/konstig mat). Lite torsk och lite lutfisk. Och mycket sås. I år hade jag tydligen vant mig så pass att jag tog en portion till. Algot åt upp sin portion utan att blinka. Sedan hoppade han ner på golvet och fortsatte leka med kusinerna.

På annandagen var vi hos oss igen. Med svärföräldrarna, två svägerskor med familjer och vi. Sisådär 20 personer. Svärmor lagade lunch. Fika och kvällsmat hade alla bidragit till. Vi hann också med en promenad i snålblåsten, och dansade runt granen igen.

Full fart, som sagt, och så mysigt och roligt att vi hann träffa hela Jons familj i jul. Och kul att vi kunde utnyttja vårt stora hus.

Dagarna är sannerligen korta nu. Trots att jag och barnen ofta vaknar först framåt åtta-snåret på morgnarna, så är det inte riktigt ljust när vi går upp. Och på eftermiddagarna börjar det skymma redan innan klockan blivit tre. Och ändå bor vi i södra Sverige, jag minns att i min hemstad Örebro, “bara” femtio mil norrut, var dagarna ännu kortare…

Den senaste veckan har farit fram i flygande fläng. I måndags vaknade vi, äntligen, till en snötäckt värld. Visserligen bara ett tunt täcke, som smälte bort innan dagen var slut. Men vi hann leka en lång stund i snön. Göra en liten mini-snögubbe, snöänglar och en liten snölykta, som dock aldrig blev tänd.

I tisdags var vi på BVC, för Hildas 6-månadersbesök. På måndag blir min lillflicka ett halvår, så fort tiden gått, och ändå minns jag knappt hur det var innan hon kom (jag minns knappt hur vi hade det förra veckan, om jag ska vara ärlig). Hon växer så det knakar, är på god väg att snart börja krypa (hon är mycket mer fysiskt aktiv än Algot var i den här åldern), och “pratar” och jollrar hela tiden. Glad för det mesta, med de mest intensiva, nyfikna ögon.

På luciadagen smet vi med in på skolans luciafirande i kyrkan. Vår grannflicka var med och sjöng. Algot satt som ett tänt ljus hela tiden, och verkade gilla vad han hörde och såg. Han sjunger själv hela dagarna, och älskar ljus och stjärnor, så det var inte konstigt att luciatåget föll honom i smaken.

Jag har julpyntat lite då och då under veckan, när jag haft händerna fria. Julkrubban har kommit fram. Förra året lyckades Algot tappa ner själva krubban bakom elementet. Jon lyckades så småningom pilla fram det, men nu vet vi inte var den finns. Så för tillfället har vårt Jesusbarn inte ens en krubba att sova i, utan han får ligga direkt på golvet.

Och idag klädde vi granen. Vår första egna gran! Vi har knappt varit hemma tidigare jular, och därmed inte tyckt det varit lönt att skaffa julgran. Så nu när vi äntligen har en gran, ville jag ta in den tidigt, för att riktigt hinna njuta av den, innan julen är slut. Ståtlig och grann är den, och det doftar gran i hela huset, underbart. Algot var i sitt esse, och hängde de nedre granarna fulla med julgranskulor. “Algot hänge bla!”, utropade han för varje kula som kom upp. Och sannerligen, han hängde bra, de flesta ramlade inte ner…

Jag gjorde chokladfudge häromdagen också, dubbel sats, så att det räcker ett tag. Ensam hemma med två småbarn går det aldrig att veta hur mycket tid jag har till förfogande. Men en smet som ska koka 25 minuter borde jag ändå hinna med, tänkte jag. När smeten nästan kommit upp till sina 125 grader blev köket plötsligt strömlöst. Ja, hela huset faktiskt, upptäckte jag snart. Krånglade med mig båda barnen ner i den fuktiga matkällaren, för att kolla proppskåpet. Men ingen säkring hade gått. Efter en halvtimme eller så kom strömmen tillbaka igen. Och sisådär tjugo minuter senare var fudgen klar. Efter att ha kokat totalt omkring en timme. Men den blev faktiskt bra. Barnen var dock inte så roade…

Nu har vi nyss lyckats söva två övertrötta och därmed vrålande barn (ja, den lilla har vaknat, ammat, somnat och vaknat igen, senaste timmen, just nu är hon klarvaken, men ändå). De turades om att hålla mig vaken mellan klockan ett och fyra i natt, så nu hoppas vi på en bättre natt i natt, och en skön tredje advent. Och snart, snart är det jul! Och jag konstaterade, när vi klädde granen, att jag känner mig så lycklig. Som får ha min lilla familj, och att vi får skapa egna traditioner och minnen. Som jag längtat efter detta!

Ännu en vecka med dålig sömn. Algot har vaknat flera nätter och tassat över till vår säng. Han har inte varit ledsen, utan stått och viskat “mamma”, tills jag vaknat. Har ingen aning om hur länge han står där innan jag vaknar. Vi försöker leda tillbaka honom till hans säng, men oftast slutar det med att han sover hos oss. Dvs. tätt intill mig. Så jag har legat inklämd mellan två sovande barn. Eller sovande… En annan bloggande mamma har konstaterat att när det gäller sömn så jobbar barn gärna i skift – när det ena barnet sover är det andra vaket, och vice versa.

Men vi har haft mysiga dagar. Inte minst för att vi haft en av mina kusiner på besök ett par dagar. Härligt med vuxet sällskap och goda samtal, för mig. Och barnen har fått extra mycket uppmärksamhet. Algot har frågat efter henne flera gånger sedan hon åkte.

Fina presenter hade hon med sig också. En teadventskalender till mig, så nu har jag ett nytt te att dricka varje dag fram till jul. Perfekt present till mig som inte dricker kaffe, men ganska mycket te.

Och Algot fick en jättefin adventskalender. Så nu övar vi tålamod varje morgon, när han bara får öppna en lucka.

Vi passade på att baka pepparkakor när vi hade besök. Som vanligt använde jag mammas recept, med extra mycket kryddor.

Igår bakade jag lussekatter. Jag såg framför mig några svettiga timmar med två småttingar som ville vara med, eller ha uppmärksamhet av annat slag. Men Hilda sov större delen av tiden, och Algot tyckte det var mer intressant att titta på när pappa sågade brädor till träpanel som snart ska upp på väggen. Så när degen jäste hann jag både laga mat, och sätta nejlikor i apelsiner. Så nu doftar det ljuvligt i huset.

Algot var med en stund, men det var svårt, tyckte han, och hittade på en egen variant, med clementinen som han skulle ätit till mellanmål.

Efter maten provsmakade vi bullarna, och Algot fick sitt livs första… ja, vad hette de nu? “Bullekatt”? “Lussinkatt”?

Idag har vi firat första advent. På förmiddagen var vi på gudstjänst hela familjen. När vi kom hem satsade vi på vila. De senaste veckorna har vi varje söndag vilat middag hela familjen samtidigt. Vi lägger barnen mellan oss i sängen, tar med ett gäng böcker till Algot, och så tar vi det så lugnt det går en stund. Idag lyckades både jag, Jon och Hilda slumra till en stund. Underbart skönt!

På kvällen var jag barnfri en timma och gick på kvällsgudstjänst med mycket adventsmusik, i kyrkan här i byn.

Adventsfint i vår trädgård.