Det har blivit dags att berätta, det som vi redan delat med de som står oss närmast. Vi har glada nyheter, och ser med stor förväntan fram emot att välkomna ett nytt litet liv i vår familj. Vi ska bli fyra! Algot ska bli storebror! Vi ska bli tvåbarnsföräldrar! Jag är gravid!!

I slutet av juni är det beräknat, ett par veckor efter Algots tvåårsdag, om allt går som det ska. Algot föddes ju en månad tidigt, så jag tänker någon gång mellan slutet av maj och mitten av juli, sisådär.

Vi är fantastiskt glada och tacksamma över detta! Även om vi har fått ett barn, så är det inte alls självklart att vi skulle kunna få ett till. Även den här gången fick vi vänta några månader på att miraklet skulle hända. Bara några dagar innan jag förstod att jag var gravid satt jag och grät för jag tänkte att det kanske inte skulle gå, när månad efter månad gick. Men så hände det, vilken välsignelse!! Och nu har den första tredjedelen av graviditeten har snart passerat.

Jag mår sådär. Är illamående och har väldigt svårt för alla lukter (vilket är lika jobbigt oavsett om jag ska byta sonens blöja, eller om jag ska laga mat), och är rätt trött (vintermörkret gör ju inte heller saken bättre). Men åh, det är verkligen värt det! Som jag längtat efter barn och en stor familj, nu händer det! Livet är här och nu, och jag njuter av varje dag. Trots att jag mår som jag gör, och knappt har något tålamod när sonen gnäller, eller envisas med att sova ovanpå mig på nätterna, eller alla måsten och borden hopar sig och jag inte orkar ta tag i dem alla. Jag är så tacksam för det jag har här och nu! Och ser så otroligt mycket fram emot månaderna och åren som ligger framför! Tack Gud!

_______________________________________________________________________________________________

It´s time to tell, what we´ve already told some of our closest friends and family. We have good news, and with great anticipation, look forward to welcoming a new life into our family. We are going to be four! Algot is going to be a big brother! We are becoming parents of two! I´m pregnant!!

By the end of June is the due date, a couple of weeks after Algot´s second birthday, if everything goes according to the plan. Since Algot was born one month early, I´m planning for sometime between the end of May and the middle och July.

We are excited, happy and thankful for this! Even though we have one child, I didn´t take it for granted that it was possible for us to have another one. This time, like last time, we had to wait some months for the miracle to happen. Only a few days before I realized I was pregnant I cried, thinking it may not happen at all, since month after month passed. But then it happened, what a blessing! And now the first trimester is almost over.

Physically I´m not feeling too good. Nausea, can´t stand any smell (which is as hard whether I change nappies or cook for dinner), and I´m quite tired (the darkness of winter doesn´t help at all). But, oh, it´s so worth it! I have longed for children and a big family, and now it is happening! Life is here and now, and I enjoy every day. Even though my body doesn´t feel that good, and I hardly have any patience when my son is crying, or stubbornly make sure he sleeps on me at night, or all the “have to” and “should do” overwhelms me and I don´t have the energy to do them. I am so grateful for what I have here and now! And I look forward so so much to the months and years ahead! Thank you Lord!

Vissa saker står länge på att-göra-listan innan de blir avbockade. Det här inlägget t.ex. Tanken var att det skulle komma med lite bilder redan för en vecka sedan, men tekniken har varit emot mig hela veckan, så håll till godo med text.

En annan sak har också, äntligen blivit av. När Algot fyllde år i juni önskade vi, och fick, lite bidrag till att köpa en cykelsadel till honom. Sagt och gjort, fem månader senare är nu sadel inköpt och monterad (stort tack till alla vänliga släktingar som bidrog!). Förra veckan invigde jag och Algot med att cykla tre km i motvind, till Västra Ingelstad. Där gick vi, som nästan varje vecka, på kyrkans öppna förskola. Lekte med andra barn, pratade med andra föräldrar, sjöng och fikade. Mycket trevligt och givande, tycker vi båda.

Sedan cyklade vi hem, i medvind. Det var skönare. Algot var dock nöjd och glad på båda resorna. Jag tror han gillade att komma upp sig lite, och se ännu bättre vad som hände runt omkring. Bilar, fåglar, två hundar och några hästar längs vägen. Mer behövs inte när man är 17 månader.

Jag var också nöjd och glad. Jätteskönt att få komma ut och röra lite på sig, efter nästan två veckors sjukdom. Nu på hösten när det är mörkt, grått och trist nästan hela tiden, så tappar jag verkligen sugen att gå ut. Och att röra på mig. Jag har inte alls kommit tillbaka till någon rutin att träna, efter att jag fick barn. För en månad sen var jag faktiskt och tränade tre gånger, på lika många veckor, men sen blev det inget mer. Nu kanske vi kan cykla lite då och då.

Förra veckan blev saffransbullarna bakade också. I brist på fysisk aktivitet får vi väl roa oss med att äta gott istället. Jag använde samma recept som förra året, och blev minst lika nöjd i år (här hade jag tänkt mig en länk till receptet, men det ville sig inte heller…).