Direkt efter lägret fortsatte vi upp till Örebro. Vi åkte på kvällen och njöt av att se solnedgången över Vättern. Algot sov gott i bilen nästan hela vägen. Och vi undvek med några meters marginal att köra på ett vildsvin i dunklet.

Som alltid blir det superintensiva dagar i Örebro. Så många familjemedlemmar, släktingar och vänner som vi vill träffa. Drömmen om att åka hem till mamma och pappa och bara ta det lugnt har jag börjat slå ur hågen, den kommer ändå inte inträffa. Men det är ju samtidigt ett kärt besvär att vi har så många som vi vill träffa.

Värmen höll i sig nästan hela tiden, så vi badade en del även den här veckan. Till Algots stora glädje, han sprattlar som en fisk och stannar gärna kvar i vattnet tills han börjar bli blå.

Vi träffade mina syskon och alla deras barn. Lycka är en storkusin som orkar hålla i ens händer, och gå och gå och gå.

IMG_20160723_131731

Vi träffade min farmor. Och vi firade pappas födelsedag, med en helt fantastisk tårta, som min svägerska bakat.

IMG_20160724_151615

 

Vi var hemma hos goda vänner. Två trötta barn lekte intensivt.

IMG_20160726_161738

Vi var i min mosters och morbrors stuga vid Hjälmaren. Här har jag tillbringat många av min barndoms sommardagar, så det är alltid lika fantastiskt att komma hit. Dessutom är det underbart vackert, särskilt en sådan här dag, när solen skiner, trots att det åskar långt borta. Vi badade flera gånger, vattnet var nog nästan 25 grader varmt.

IMG_20160725_160217

Mormor och morfar var också där.

IMG_20160725_180226

En eftermiddag lämnade jag och Jon Algot med mina föräldrar och gav oss i väg för vår första barnfria natt, sedan Algot föddes. Vi hade en riktigt mysig kväll, med indisk mat på en uteservering, sedan bio och en massa godis. På morgonen åt vi frukostbuffé i lugn och ro, utan grötkladd och mat på golvet, innan vi åkte tillbaka igen. Då längtade jag riktigt mycket efter lilleman. Men han hade haft det så bra med sin mormor och morfar. Sovit som en stock hela natten, och varit pigg och glad hela dagen.

En förmiddag tog jag och mamma med oss Algot ut i skogen och plockade blåbär. Han somnade i vagnen, och sov gott, medan vi plockade ett par liter blåbär. Aldrig har man så djupa och intressanta samtal, som när man sitter på huk bland blåbärsriset, och plockar och plockar, och pratar och pratar.

IMG_20160727_114222

I torsdags åkte vi hem igen. Då tog vi vägen över Alingsås, och hälsade på släktingar till Jon. Vi åt lunch hos hans kusin med familj. Jon var mycket nöjd över att hinna köra både åkgräsklippare och grävmaskin innan vi kom därifrån. På eftermiddagen fikade vi hos Jons mormor. Tyvärr missade jag att ta några kort när vi var där.

De ca 60 milen vi körde den dagen gick riktigt smidigt. Algot sov en stor del av tiden. Och roade sig riktigt bra resten av tiden. Att testa ljudet som uppstår när man hojtar ner i en hink, kan underhålla en ettåring bra länge.

IMG_20160728_200827

Efter två dagar hemma gav vi oss iväg igen. Den här gången till Nyhemsgården, några mil utanför Jönköping. Här tillbringade vi 6 dagar på läger, med människor från hela Norden som är med i samma kyrka som vi var med i, i Malmö.

IMG_20160720_202105

Vi hade lånat ett tält som vi bodde i hela veckan. Jag är verkligen ingen tältmänniska, kanske främst för att jag inte tycker om att vara kall och blöt. Så min stressnivå inför det här har varit rätt hög, framför allt dagarna innan vi åkte iväg. Tänk om det regnar och är 12 grader hela veckan. Hur ska jag packa? Hur håller man en ett-åring varm, när han far runt i hela sängen och sparkar av sig täcket hela tiden? Hur håller man honom torr om det regnar hela dagarna? Osv osv. Väderprognoserna dagarna innan pratade om enstaka regnskurar i början av veckan, och ihållande regn mot slutet av veckan…

För att överhuvudtaget få mig att gå med på att sova i tält, hade Jon lovat att om det inte skulle funka, så kunde vi boka in oss på något hotell eller liknande i närheten. Och dessutom lovade han att sköta stormköket och matlagningen.

IMG_20160719_122925

Den första natten var lite kall, men jag kan faktiskt inte säga att jag frös. Och för varje dag som gick blev det varmare och varmare, både på dagen och på natten. Jag gick helt in för friluftslivet och duschade inte en enda gång, utan badade och tvättade mig i sjön varje dag i stället. En av dagarna kände vi några regnstänk, men så fort vi flyttat in under tak slutade det igen. Och det var allt regn som kom. Solen sken varje dag, och vi njöt av lägerlivet.

Nyvakna i tältet

Nyvakna i tältet

Algot vaknade i ottan i det ljusa tältet och kvittrade som en fågel redan runt halv sex på morgnarna. På förmiddagarna och kvällarna gick vi på intressanta möten, seminarier och undervisningspass. På eftermiddagarna njöt vi av naturen, skogen, sjön och det vackra vädret.

IMG_20160720_201944

Varje dag åt vi middag med tre andra familjer. Vi turades om och hjälptes åt att laga maten. Och även om det kanske inte blir en massa långa, djupa samtal när 7 vuxna och 5 barn i åldrarna 1-4 år äter tillsammans, så var det väldigt mysigt att få umgås så många dagar i sträck.

IMG_20160721_173542

Allt som allt blev det en väldigt lyckad vecka. Men vi får väl se om Jon lyckas övertala mig att bo i tält igen.

Vi har tillbringat några dagar i Ungern. Närmare bestämt i den lilla orten Balatonszemes, vid sjön Balaton. Vi åkte dit med en god vän som har ungerskt påbrå, och som brukar tillbringa en stor del av somrarna där. Efter att ha hört talas om denna underbara plats i flera år, kändes det som att det var på tiden att vi åkte dit. Och nu förstår vi själva varför han så gärna åker dit.

IMG_20160711_111857

En söt och lagom sömnig liten badort. En långgrund, och därmed varm, sjö. Sisådär 30 grader och strålande sol. Trevliga, gästvänliga människor. God mat och billig glass. Vad mer kan man begära? Helt underbart!

IMG_20160712_111110

Vi gick stenhårt in för att vila under de här dagarna. Inga brådska på morgnarna. Efter frukost strosade vi till stranden. Badade en stund. Algot älskar att bada, han sprattlade med hela kroppen och “simmade”, plaskade och dök under vattnet. Hela tiden i våra armar, förstås. När han, trots värmen, började bli blå om läpparna gick vi upp. Satte oss i skuggan under ett träd och åt frukt. Sedan somnade han gott i vagnen, och sov ett par timmar. De flesta dagarna passade vi på att gå tillbaka till vårt guest house och sova en stund, vi också.

IMG-20160712-WA0010

När vi vaknade framåt två-tiden var det fortfarande hett. Då gick vi och satte oss på någon lunchrestaurang och åt. Ibland med sköna fläktar och skugga, ibland i tryckande hetta, trots fläktar och skugga. Några eftermiddagar gjorde vi någon mindre utflykt, men så snabbt som möjligt tog vi oss tillbaka till stranden, och badade igen. Köpte glass på hemvägen. Så lyxigt att kunna ta så många kulor man ville utan att det kostade en förmögenhet. Dessutom hade alla ställen, både glass-caféer och restauranger, ett bra utbud av laktosfria alternativ, till Jons stora glädje. Mycket bättre än i Sverige, faktiskt!

IMG_20160712_112823

När Algot fått sin kvällsgröt och somnat, satt vi på verandan och åt och pratade. Några kvällar stack Jon och Martin ut och hittade på något, medan jag stannade kvar och plöjde nästan en hel bok (vet inte när jag hade så mycket tid att läsa senast!).

IMG_20160711_111905

Vi bodde på ett jättemysigt guest house, som drevs av en väldigt trevlig familj. De gjorde verkligen allt för att vi skulle trivas och ha det bra. Trädgården var grön och lummig. Det fanns gott om plats att sitta och umgås, både ute och inne.

IMG_20160711_111946

IMG_20160711_112007

Vi var hemma hos Martins familj och släkt och åt lunch. Algot gjorde stor succé och charmade alla bara genom att sitta i en stol och stoppa i sig korv och vinka glatt till alla som tittade på honom. Jag tror aldrig han blivit tilltalad med så många språk samtidigt förut. Runt bordet pratades en salig blandning av ungerska, svenska, tyska och engelska.

IMG-20160712-WA0014

Det enda som möjligen var lite svårt de här dagarna (förutom de allra hetaste timmarna mitt på dagen), var språket. Ungerska liknar verkligen inget annat språk, som jag kan. Och få personer vi träffade pratade särskilt mycket engelska. Några kunde lite tyska, men det kan jag bara några få ord på (trots att jag läste tyska i högstadiet). De två ord på ungerska som jag lärde mig (jó napot = goddag, och köszönöm=tack), kom jag inte så långt på när allt kom omkring. Så när vi gav oss ut själva, utan Martin, blev det mycket pekande och kroppsspråk, och försök på engelska och tyska. Men det går ju faktiskt det också. Åtminstone när man bara ska beställa en glass eller lunch. Dock är det en bra påminnelse om hur många har det, som inte kan så många ord, på det språk man själv pratar.

Nu har vi varit hemma ett par dagar. Packat upp, tvättat och packat om. Och laddat för nya äventyr…

Vi har varit i stugan i Småland några dagar, och kom hem igår. Som alltid har vi njutit av tystnaden och friden där. Samtidigt som vi försökt ställa om vardagen. Från jobb till semester. Från långa dagar ifrån varandra till dygnet runt tillsammans. Från att ensam ha ansvaret och rå sig själv, till att dela upp det på ett sätt som passar hela familjen. Från mammaledigt till pappaledigt. Inte alltid så enkelt och friktionsfritt, men efter en vecka har vi börjat få till en rutin som verkar passa oss.

Vi har haft regn varje dag. Men också sol, nästan varje dag.

IMG_20160704_194315

Algot har gungat och åkt skrinda. Och gått och gått och gått, varv efter varv inne i huset. Ja, han går inte själv än, utan hojtar och skriker tills han får en av oss med sig som kan hålla hans båda händer. Oj, vad jag längtar efter att han ska lära sig att gå själv – det är sannerligen tålamodskrävande att gå omkring med honom.

IMG_20160706_134129

En förmiddag gick jag ut i skogen och plockade lite blåbär. Det fanns riktigt mycket redan, och mer lär det bli, för allt var inte moget än. Jag läste att det kommer bli rekordår i år – dubbelt så mycket bär som ett “normalt” år. Här nere i Skåne är det ont om blåbär, ja ont om skogar överhuvudtaget. Det saknar jag verkligen, både blåbär och skogen. Jag är uppvuxen, om inte mitt i skogen, så näst intill. Och varje sommar tog mamma och mormor med oss ut på blåbärsplockning.

IMG_20160706_141059

Den här gången plockade jag bara så att det räckte till några portioner blåbär och mjölk åt oss. Men det är ju det som är godast!

IMG_20160705_161555

En eftermiddag gjorde vi en liten båtutflykt. Över sjön och upp en bit i ån. Med elmotor varvat med åror gled vi fram lugnt och stilla. I ån var det alldeles stilla, vattnet var spegelblankt. Vi hoppade i land på en miniliten sandstrand och plockade upp fika ur vår korg.

IMG_20160705_161633

Jon och jag njöt storligen av hela utfärden. Algot var uttråkad och ville allt annat än sitta stilla i en tråkig båt. När vi passerade en hel flock med fiskmåsar var han dock nöjd en lång stund – fåglar är mycket intressanta att studera. Övriga tiden sjöng jag alla sånger jag kunde komma på med sjötema. Långa stunder satt Algot stilla i min famn och lyssnade på “En sjöman älskar havets våg”, “En gång jag seglar i hamn” och en massa annat.

IMG_20160702_201111

De kvällar när maken haft hand om läggningsproceduren har jag gått ut på promenad. Njutit av kvällssolen, och av att kunna gå i mitt eget tempo. Men så fasligt roligt att gå ensam tycker jag inte att det är, så jag har passat på att prata i telefon också, för när jag pratar kan jag gå länge utan att det blir tråkigt.

IMG_20160704_193858

Nu är vi hemma och laddar om för nya äventyr…

IMG_20160705_175653

Sen några veckor tillbaka har jag börjat skörda. Både av det jag sått, och av det som sedan tidigare växer i trädgården. Som jag njuter av det. Att få plocka och äta direkt från träd, buskar och trädgårdsland. Och att få ge bär och grönsaker till mitt barn, och veta att det enda det är besprutat med är bilavgaser och damm från vägen utanför trädgården, och snigellämningar (alla tips för hur man blir av med mördarsniglar, utan att behöva ha närkontakt med dem, godtages tacksamt!!).

IMG_20160621_153100

Runt midsommar exploderade jordgubbslandet i ett hav av röda bär. Vi plockade och åt, varenda dag. Nu är det bara enstaka bär kvar, bara några enstaka, smått övermogna jordgubbar kvar. Smultronen däremot, som vi också ätit av sedan veckan innan midsommar finns det fortfarande kvar en del av. Algot proppar munnen full och smackar njutningsfullt. Jag har njutit av jordgubbar i morgonfilen, var och varannan dag.

IMG_20160617_164224

Ruccolan är överblommad, så jag ryckte upp det sista häromveckan. Sallad var verkligen tacksamt att odla, det blir det mer av nästa år. Nu äter vi istället sockerärter till nästan varje måltid. Så krispiga och goda.

IMG_20160702_123828

Det stora körsbärsträdet ger så mycket bär, att vi, bjuder alla som kommer hit på de söta, goda bären. Och de två buskarna med röda vinbär fullkomligt dingnar av bördan av de syrliga bären.

IMG_20160628_193354

Häromdagen sprang jag ut i ösregnet och plockade in sammanlagt ett kilo av de två bären, och kokade marmelad. Det tog en stund att pilla ur kärnorna ur körsbären. Men sen var det bara att koka bären sådär en kvart, med syltsocker, och hälla upp i varma burkar. Jättegott blev det, trots att jag höftade lite, och provade mig fram, utan recept.

IMG_20160702_101741

IMG_20160702_112901

När jag kokat marmeladen gick jag ut igen. Jag har läst att det egentligen är bäst att gräva upp potatis när det är torrt, men jag kunde inte hålla mig, när jag nu hade händerna fria några timmar. I ösregnet grävde jag fram mina första egna potatisar. Så stora och fina. Och fler finns det att gräva fram när de vuxit till sig lite. Igår åt vi dem tillsammans med min och Algots favoriträtt – kalltrökt lax, det var nog den godaste potatis jag någonsin ätit. =)

IMG_20160702_122033

Tredje gången gillt. Efter mycket vånda, ambivalens, blod, svett, tårar, kärlek, mys och anknytningshormoner. Natten till midsommarafton ammade Algot för sista gången. Jag har, alltså, försökt två gånger förut, när jag trott att jag skulle gå under av trötthet av att vakna och amma mellan två och fem gånger varje natt. Men sonen har uppenbart inte varit redo förrän nu. Förra gången höll jag ut i ungefär fyra veckor. Då gick det okej en eller två nätter åt gången, han vaknade några gånger, men somnade om efter några minuters gråt från hans sida, och vaggande och vyssjande från min sida. Däremellan följde en eller två nätter då han vaknade upp till fem gånger och grät hysteriskt i mer än en kvart varje gång. I fyra veckor. Vi turades om. Jag sov i vardagsrummet. Vi provade att ge vatten, eller ersättning i flaska när han grät. Vi gav stora grötportioner varje kväll. Vi hade samma kvällsrutin varje kväll. Alla de där knepen som “alltid funkar”. Men det blev inte bättre än så. När Jon var bortrest över fyra nätter gav jag upp. Fyra veckors ännu större sömnbrist än då jag ammat halva nätterna fick räcka. Vi återupptog nattamningen. Och sov lite bättre igen.

Sen vi gjorde upp en plan. Så fort Jon gick på semester skulle Jon ta några nätter, och sedan skulle vi ta varannan natt. Kanske skulle det hjälpa. Det måste det ju, för i augusti ska jag börja jobba, och Jon ska ta över föräldraledigheten.

Men två veckor innan Jons semester fick jag igen besvär med något som kallas white spots. Jag har haft det tre gånger under amningen. Det är en smärtsam åkomma som orsakas av att kaseinet i mjölken klumpar sig och sätter sig som vita prickar på bröstvårtan och helt eller delvis blockerar mjölken. Efter amningen, när mjölkgångarna fylls igen gör det vansinnigt ont i hela bröstet, stickande, skärande, brännande smärta. Som i mitt fall hållit mig vaken i timmar efter varje amningstillfälle. Så ont att jag inte kunnat ligga stilla.

Första gången var jag på amningsmottagningen på sjukhuset. Åh, vilken otroligt duktig och kompetent barnmorska jag träffade där. Efter att hon uteslutit svampinfektion konstaterade hon snabbt vad felet var, och gav mig dessutom tips om hur problemet kan åtgärdas. Emulgeringsmedel, som t.ex. finns i form av kapslar med Sojalecithin och kan köpas i hälsokostbutiker. Stora, bruna kapslar som knappt går att svälja, och som man första veckorna ska ta fyra åt gången. Men de hjälpte. Inom några dagar var smärtan borta.

Men när det nu kom tillbaka ganska snart efter att jag ätit en kur, så fick jag nog. Då hade jag redan avvecklat amningen på dagen, den var Algot ändå inte så intresserade av längre. Och veckan innan slutade jag erbjuda amningen innan vi la honom på kvällen. Inga problem så långt.

Då bestämde jag mig för att bara låta Algot amma när han vaknade första gången på kvällen/natten, vilket brukar ske mellan 23 och 01. Då åt han nämligen ganska mycket, och verkade hungrig, trots att han ätit en rejäl portion gröt och ofta en del av vår kvällsmat också, några timmar tidigare. Resten av natten låg han bara och småsnuttade, oftast bara någon minut åt gången, men desto oftare – varje timme sådär.

Det gick helt okej, lite mer gråt och stök innan han somnade om, men ändå överkomligt.

Det svåra för Algot har varit att han inte har något annat att trösta sig med när han ska somna. Vi har provat sedan han var nyfödd med napp, gosedjur, filt som luktar av mig, nappflaska. Men han vill varken ta det eller tummen. Så nu måste han lära sig nya sätt att somna och komma till ro.

På midsommarnatten bestämde jag mig för att nu kör vi. Nu är det slut. De första tre-fyra nätterna gick helt okej. Sen kom en natt då han vaknade fem gånger och verkligen letade efter bröstet. Han försökte suga på min näsa och bet mig på hakan när han inte hittade något annat. “Åh, jag orkar inte!”, utbrast jag i mörkret. Jon satte sig yrvaket upp och erbjöd sig att ta över. Jag svarade att det är väl ingen större idé, han har ju redan vaknat fem gånger, det måste vara morgon nu. Vi tittade på klockan. 03.00….

Så han tog med sonen ut till bäddsoffan, där de sov ganska gott de sista timmarna innan väckarklockan ringde. Och jag fick några ostörda timmars sömn.

Nu har Jon semester och vi har delat upp hela ansvaret, medan vi båda är lediga. Varannan dag, varannan natt. Och även om Algot vaknar en del, så är det ändå ganska enkelt att få honom att somna om. I natt sov han faktiskt i sin egen säng utan att vakna en enda gång, mellan klockan 23 och 07! Rekord! Det har aldrig hänt förut. Kanske en engångsföreteelse, jag vågar inte tro att det ska ha vänt så plötsligt. Men det gav ändå hopp. Jag vaknade ändå flera gånger när han vände på sig i sängen (undrar var sonen fått sin lättväckthet ifrån!?!), men åh, så skönt det var att bara kunna vända på sig och somna om!