Det var några år sedan vi firade midsommar. Förra året var vi på BB, och de två åren innan det var vi i Sydafrika. I år blev det ett “riktigt” firande, precis så där som det ska vara. Vi firade tillsammans med nya och gamla vänner, med knytkalas, så vi behövde inte bidra med så mycket själva, men fick njuta av alla rester hela helgen.

Det måste ha varit den varmaste midsommaraftonen i mannaminne, vi hade runt 28 grader i skuggan hela dagen. Vi tillbringade nästan hela dagen ute i trädgården.

IMG_20160624_122443

Vi åt såklart sill och potatis till lunch. Sedan gick vi och dansade runt midsommarstången vid firandet här i byn. Dvs de som orkade dansade, de andra satt och svettades i skuggan under ett träd.

Efteråt gick vi hem och åt jordgubbstårta, frukt och kakor.

Klockan 13

Klockan 13

På kvällen grillade vi. När barnen somnat satt vi ute och pratade ända till klockan elva, då börjar det mörkna här i Skåne så här års, och dessutom var myggorna riktigt envisa och påstridiga vid det laget.

Klockan 22

Klockan 22

Ja, riktigt mysigt och trevligt var det på alla sätt! En sådan där midsommarafton som jag önskade mig när jag var yngre!

Sakta men säkert har Algots joller börjat betyda något, han har så smått börjat prata, till sina föräldrars stora jubel.

Dagarna i ända säger han “pappa, pappa, pappa”. Framför allt när Jon inte är hemma. Jag tolkar det som att han saknar sin pappa och undrar var han är. Jon tror att det kan betyda lite av varje. Kanske har båda rätt. “Mamma”, säger han sällan, bara när han är riktigt gnällig eller ledsen och vill upp i famnen. Han härmar mig mer och mer när jag säger ord, men försöker jag få honom att säga “mamma”, så säger han bara “pappa”.

Hans tredje ord är “brrrrrmbrrrrrmmm”, som betyder bil. Det säger han ofta, bilar fascinerar honom väldigt mycket just nu. Igår stod vi länge, länge vid en vägkorsning och tittade på alla bilar som åkte förbi (vilket på förmiddagen här i byn innebär sådär en bil i minuten, men han ville inte gå därifrån).

Något annat som fascinerar Algot just nu är vägklockan i köket. Han kan sitta länge och titta på den. Den tickar ganska högt och det gillar han också. Så det fjärde ordet i hans vokabulär är “kacka”, som betyder klocka. Ibland kan det också betyda flaska eller macka. Men oftast betyder det klocka.

Det femte “ordet” är att smacka med tungan, vilket betyder “mat” eller “äta”. Mycket bra ord.

Den här veckan har Algot dessutom imponerat på mig genom att sätta ihop två ord, vid två olika tillfällen. Det ena var häromkvällen när jag och Algot satt vid bordet och började äta kvällsmat innan Jon kom till köket. Det dröjde kanske 20 minuter innan Jon kom, och Algot upprepade gång på gång “pappa, *smacksmack*” (dvs. pappa äta). När Jon kom och satte sig med oss slutade han säga så, Jon fick aldrig höra det.

Det andra tillfället var härom morgonen. Algot vaknade när Jon låste ytterdörren, på väg till jobbet. Han satte sig upp i sängen och tittade mot dörren. “Pappa gick ut”, sa jag, “pappa åker bilen”. Varpå Algot sa: “Pappa brrrmbrrrm”. Och upprepade det av och till hela förmiddagen.

Åh, det är så häftigt att få följa hans utveckling, och erövringar här i livet! Sådana här små framsteg förgyller verkligen mina dagar. Vilket verkligen kan behövas, i tröttheten efter stökiga nätter.

I lördags firade vi Algots födelsedag, med ett riktigt sommarkalas. Vi bjöd bara våra närmsta familjer, och alla kunde inte komma, så vi blev bara 23 stycken (åh, jag älskar att vi har stora familjer på båda sidorna!).

Mina föräldrar kom och var här hela helgen, och de hade med sig min systers två pojkar, så det var livat värre. På kalaset kom också Algots farföräldrar, tre av fastrarna med familjer och våra vänner som vi delar hus med. Som tur var sken solen, även om det var lite blåsigt, så de tio barnen rände runt både ute och inne.

Jag hade ägnat de flesta av Algots sovstunder den gångna veckan åt att baka tre sorters småkakor, brownies och en rejäl jordgubbstårta (helt underbart att en i familjen fyller år mitt i jordgubbstiden, jag som är februaribarn har alltid längtat efter jordgubbstårta på min födelsedag). Mamma hade bakat vaniljbullar, och min svärmor hade bakat en mjuk kaka. Så det blev ett riktigt härligt kalasbord!

IMG_20160618_152755

Algot fick så fina presenter! T.ex. en briojärnväg, en superfin docka (“Rubens barn”, alltså, de dockorna vill man ju bara krama när man ser, det tyckte t.o.m Algot, som annars mest varit intresserad av blundfunktionen, på min gamla docka som vi plockat fram), en stor sångbok, boll, bilar, kläder och en massa böcker.

IMG_20160619_110705

På kvällen drog Jon igång grillen och vi grillade korv, som vi åt med potatissallad, grönsaker och min ruccolapesto.

Ett riktigt fint kalas tycker jag, och Algot var nöjd och glad hela dagen. Särskilt när någon tog sig tid att hålla hans händer så att han fick gå. Han kan gå riktigt långa sträckor nu, men han har knappt någon balans än, så man måste hålla båda hans händer. “Njut så länge han inte kan gå”, får jag höra var och varannan dag just nu, av alla möjliga människor. Fast en frustrerad, skrikande ett-åring som vill att jag ska gå med honom större delen av dygnets timmar, det tar på krafterna, det med (inte minst ryggens krafter).

Tack alla som gjorde Algots första födelsedagskalas så fint!

Algots första födelsedag lider mot sitt slut. Han har somnat i sin säng efter en mysdag här hemma. Eftersom vi planerar att fira med ett litet släktkalas på lördag, så har vi tagit det lugnt idag.

Igår funderade jag på vad jag skulle laga för mat, som han tycker om. Men sen tänkte jag att det han mest av allt vill, är att få min odelade uppmärksamhet. Så det har jag jobbat på att han ska få idag, och minskat ner alla måsten till ett minimum, medan han varit vaken. Och, åh, så mysigt vi haft det.

Vi tillbringade förmiddagen på öppna förskolan i kyrkan här i byn. På em har vi varit ute, han har krypit runt i gräset, vi har gåtränat (det är det roligaste som finns just nu, tycker han), varit på promenad och tittat på bilar och fåglar.

Mina fina

Mina fina

Algot har njutit av smultron och jordgubbar från trädgården. Och efter kvällsgröten klämde han i sig en massa rökt lax. Han har bra smak när det gäller mat, min son.

IMG_20160615_171856

Som den nostalgiker jag är, har jag förstås också tänkt tillbaka på året som gått, och framför allt på dagen när han föddes och den första tiden när han var alldeles ny.

Nyfödd

Nyfödd

Mitt mest omvälvande, intensiva, krävande, lyckliga, sömnlösa, känslofyllda år, mitt första år som mamma, är slut. Min bebis är ingen bebis längre. Nu börjar ett nytt år. Åh, vad jag ser fram emot varje dag!

För precis ett år sedan skrev jag det här inlägget, om minnesvärda dagar och datum. Jag var i vecka 35, och hade en månad kvar tills bebisen skulle komma. Trodde jag. Senare samma kväll gick vattnet.

9 juni 2015

9 juni 2015

Nästa dag blev jag inlagd på prenatalavdelningen på sjukhuset, med antibiotika för att förebygga infektioner, eftersom värkarna inte kom igång. I tre dagar var jag inlagd, och fick bara röra mig korta sträckor inne på avdelningen. Sedan blev jag igångsatt och på fjärde dagen föddes vår fina lilla son!

Så, jaa, de här dagarna går jag runt och är lite nostalgisk, och tänker tillbaka på hur det var då, och hur det blev, och hur det är nu. Hur snabbt ett år går, och hur mycket som hinner hända.

Juni 2016

Juni 2016

Förra helgen packade vi in oss i bilen och körde den långa vägen till Strömstad. Därifrån tog vi båten ut på havet och steg i land på Koster. Där blev vi varmt mottagna av vänner som jag lärde känna för snart sexton år sedan, när vi gick bibelskola tillsammans.

IMG_20160604_122456

Sommarsolen strålade på oss hela helgen och vi hade det så mysigt och somrigt som det bara kan bli. Koster är en bilfri ö, så vi cyklade, promenerade och åkte flakmoppe. För en liten plutt som inte ens är ett år, var helgen alltså fylld av äventyr, och nya upplevelser. Den första cykelturen i hans liv var riktigt lyckad, glada tjut hördes från honom. Det bar av till stranden och vi badade i havet. Algot föredrog dock att simma i sanden och var inte särskilt glad åt det 18-gradiga vattnet. Om det berodde på att han är van vid barnbassängens 32-gradiga vatten eller på att han var så förkyld att snoret sprutade om honom, vet jag inte så noga.

Flakmoppe var också kul, när han väl bestämt sig för att ljudet av moppen inte var något att bekymra sig för. Att sitta i mammas knä med fri sikt framåt och vinden i ansiktet var riktigt roligt. En eftermiddag tog vi båten ut till en folktom holme. Vi lekte i sanden, plockade snäckor, fikade på klipporna och badade i havet igen. Den här gången ville Algot gärna plaska med fötterna i vattnet, vi höll på att inte få honom därifrån.

IMG_20160605_154009

På kvällarna när barnen somnat satt vi i köket och åt glass, och pratade. Ni vet sådana där samtal som genast går riktigt djupt och kommer in på det som är viktigt i livet. Men som också blandas med flams och skratt.

Hemresan kändes lång, eftersom vi alla var trötta efter en intensiv men helt fantastisk helg. Algot nöjde sig bara någon timme åt gången i sin bilstol, så det blev många stopp. Och många, många gånger sjöng vi Imse vimse spindel, I ett hus vid skogens slut, Blinka lilla stjärna, och en massa andra sånger som vi gjorde rörelser till. Så många gånger att Algot till slut – för första gången – “blinkade” med händerna.

IMG_20160604_092756

Sen pekade vi på alla djuren i böckerna och pratade om vad de heter och hur de låter. Så många gånger att Algot till slut – för första gången – härmade och sa “bä”, om fåret, “popopo”, om hönan och “iiihihihi”, om hästen. Ååh, alltså skönaste killen! Jag är så glad att jag får ha honom i mitt liv och följa sådana här små, fast ändå stora, framsteg i hans liv.

Ni vet såna där dagar när sonen är extra gnällig för sjunde dagen i rad, och han råkar somna i famnen alldeles för tidigt på förmiddagen, och bara sover en kort stund, och sen är lika gnällig när han vaknar, men vägrar somna om när det egentligen är sovdags, och det är 27 grader inne i huset hur mycket man än försöker att hålla nere temperaturen, och man är så trött och bara längtar efter en liten liten stunds vila, och alla de där nätterna som man inte fått sova ordentligt liksom känns i hela kroppen, och enda sättet att få honom att somna egentligen är att gå en rejäl promenad, men det är 25 grader i skuggan och inte ett moln på hela himlen och man svettas ju redan och kommer ändå bara bränna sig om man går utan heltäckande klädsel, och man ägnar hela eftermiddagen åt att krama och bära, samtidigt som man försöker få någon ordning på röran, och man gör sjunde försöket att ändå få honom att somna till, med värkande rygg och armar, för det är så tungt att dra vagnen över gräset, men det är ju i alla fall skugga under träden, och till slut somnar han äntligen, alldeles för sent på eftermiddagen, så hur det ska gå med läggningen ikväll har man ingen aning om, och allt det där som man tänkte (borde) göra under hans sovstund inte alls lockar, och dammsuga i den här värmen orkar man ju inte, trots att det är sand och damm i hela huset.

Visst är det då man ska ta fram ett gäng bullar ur frysen micra dem och äta med ett stort lass glass, med fötterna upplagda på soffan, och hoppas att han sover ett par timmar, fast man egentligen borde väcka honom efter 45 minuter eller så, eftersom det är makens tur att lägga ikväll, och det är ju inte hans fel att det blev så här?

1 juni kan inte passera, utan att vi i min familj citerar den här sången, som jag och min syster sjöng i högstadiet.
IMG_20160601_122539
“Var glad min själ åt vad du har.
Nu har du hundra sommardar, och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar, då har du nittinio kvar, och någon blir den största.
Ge noga akt på var du står, imorgon är med ens igår.
Det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år.
Imorgon är den andra.”
– Kajenn (Caj Lundgren)

Nog för att jag hade hört att sallad växer fort, men jag blir ändå förundrad, när jag sisådär två veckor efter att ha stoppat ner små frön i jorden, kan skörda. Den senaste veckan har vi ätit ruccolasallad till var och varannat mål. Och för varje gång jag kommer ner till trädgårdslandet är det ännu mer sallad där, än när jag hämtade in en hel skål sist. Så härligt.

Ruccolasallad

Ruccolasallad

Jag hade några delmål med min odling i år:

  1. Få ner några frön i jorden.
  2. Få se någonting komma upp ur jorden.
  3. Kunna äta någonting av det jag själv odlat.
  4. Kunna äta något av alla sorter jag själv odlat.
  5. Ta vara på allt ätbart.
  6. Frysa/torka/konservera det som vi inte hinner äta under sommaren, så att vi har lite under hösten och vintern också.
Trädgårdslandet dag 17

Trädgårdslandet dag 17

De tre första målen har jag redan uppnått. Tänk om jag uppnår alla målen redan i år. Då får jag verkligen se til att utöka odlingen nästa år. Spännande!!

IMG_20160526_114508

Förutom att bara äta ruccolan som den är, så har jag gjort pesto av den. Jag utgick från det här receptet. Men istället för solroskärnor använde jag cashewnötter. Väldigt gott blev det. Och enkelt. Bara släng i sisdär

  • en liter (65 g) ruccola (väldigt fräscht med nyskördat, men har man köpesallad som börjar ledsna i kylen, så går det lika bra),
  • 1 vitlöksklyfta,
  • saften från 1/2 citron,
  • 1 msk olja,
  • 1/2 dl vatten och
  • 1 dl cashewnötter (eller solroskärnor)

i matberedaren. Mixa, salta och peppra efter behag (jag tog ingenting, det blev gott ändå). Klart.

IMG_20160526_121552

Vi åt den till fisk, det passade fint, men jag tänker mig att den passar till det mesta. Allt gick inte åt och den höll fint i kylen några dagar. Den klarar sig säkert en vecka minst.