På tågperongen, Malmö C
Det har väl knappast undgått någon att världen står i brand, och att fler människor än någonsin är på flykt från krig, katastrofer, förtryck och fattigdom. Omkring 60 miljoner människor har flytt från sina hem. De flesta till andra platser i sitt hemland eller något land i närheten.
Världens rikaste världsdel (Europa) är nu oroliga för att sisådär 1,5 miljoner av de här människorna (dvs. sådär 2,5 %) ska komma hit. Europa har omkring en halv miljard invånare. Och Sverige som, hur man än räknar och jämför, är ett av världens allra rikaste länder, tar emot sisådär hundra tusen om året (dvs. några promille).
Nu pratar politikerna om att mottagandet av fler flyktingar ska bekostas av biståndsbudgeten. Alltså att vi ska minska hjälpen på plats (som ju också behövs!), för att hjälpa här. Det låter helt galet i mina öron. Dels tror jag att vi kan ta pengarna från andra delar av kassan. Här finns fler, mer insatta människor som håller med. Jag tror verkligen att vi har råd med både bistånd och flyktingmottagande. Vi har ju för sjutton råd att köpa julklappar för ett antal miljarder varje år – och ärligt talat, hur många av dina julklappar skulle du inte överleva utan? Vi har dessutom råd att lägga ett antal miljarder på en tågtunnel genom ett berg, strunta i alla människor som “flyr” härifrån för att slippa betala skatt osv. osv.
Jag att vi kan hjälpa många, många som inte ser någon annan utväg än att fly sina hem och komma till t.ex. Sverige. Jag tror att det kan få kosta lite av vårt överflöd och vår bekvämlighet. Om du inte håller med så kan jag tipsa om att åka till nästan vilket annat land som helst i världen, och du kommer se att, rent materiellt har vi det oförskämt bra i Sverige. Vi har gratis skola för alla (tänk dig in i situationen att behöva välja vilket av dina barn som ska få gå i skolan), i det närmaste gratis sjukvård (tänk dig in i situationen att du haft råd med sjukförsäkring (som tar ungefär halva din lön), men sen ändå måste välja om din mamma ska få bästa vården när hon håller på att dö i cancer, för då riskerar du att inte ha råd med sjukvård om du eller någon av dina barn behöver vård). Tänk dig in i situationen att var tionde person som du känner som fött barn inte överlevde. Osv osv. Vi har det oförskämt bra! Ja, vi betalar hög skatt, men det gynnar ju oss alla, när alla har det bra, så går det bättre för hela landet.
Enligt en rankning som gjorts av Legatum Insitute i London så hamnar Sverige på plats nummer 5, då har man tittat på i stort sett alla parametrar som visar hur bra ett land är. Plats fem av i runda slängar 200. Det är ju något att vara stolt över! Att vi dessutom är ett land som folk flyr till och inte från, är ju en annan sak att vara stolt över.
Dels tror jag att det på lång sikt är en riktigt dålig idé att minska på biståndet, så som världen ser ut. Genom olika biståndsorganisationer får människor akut hjälp och hjälp till självhjälp. Något som på sikt minskar fattigdom och därmed konflikter och flyktingströmmar.
Massor med människor är på flykt, och vi glömmer hur det sett ut historiskt. Ärligt talat, när vi tänker på t.ex. andra världskriget, undrar vi inte ibland varför människorna inte gjorde mer? Hur kunde så många människor dö, i bombanfall och gaskammare? Ja, en anledning var att de inte fick möjligheten att fly. Rätten att söka asyl infördes först efter kriget. När vi och våra barn ser tillbaka på den här tiden, vill vi då säga “tänk om vi gjort mer”, eller “det kostade – tid, pengar, bekvämlighet – men vi gjorde verkligen allt vi kunde för att hjälpa”?
Jag tror (eller vill i alla fall tro) att de flesta av oss vill gott, och att vi inser att vi kan hjälpa. Ett sätt att påverka våra politiker är att faktiskt tala om för dem vad vi tycker. I den här länken finns tips på hur du kan agera, t.ex. genom att maila till finansministern. Ja, jag fattar att hon inte personligen läser alla sådana mail som kommer in, men jag vill ändå tro att om många hör av sig med vad de tycker, så får regeringen i alla fall en hint om vad befolkningen tycker.
För inte är det väl så att det vi lär våra barn bara är stora, feta lögner? Att det som är stor och stark, den som har, den måste hjälpa och dela med sig.
