I helgen har vi haft finbesök. Min bror och hans familj har varit här och hälsat på. Trångt har det varit, med utbäddad bäddsoffa och resebarnsäng i vårt lilla vardagsrum. Men så mysigt och roligt att ha tid för varandra ett par dagar. När vi åker upp till Örebro och hälsar på är det så många som ska hinnas med, och tiden känns alltid för knapp. Så att ha tid för bara en familj ett par dagar var helt fantastiskt. Min lilla brorsdotter tultade runt och småpratade mest hela tiden. Vädret har inte varit strålande, så det blev ingen grillning och inga långa utflykter. Men en stund på vår innergård, mellan regnskurarna, med några boulematcher och blomplockning är inte att förakta. Och när lillan somnat igår kväll spelade vi spel i flera timmar, tills det hela urartade i skrattattacker åt allt och inget. Så mysigt! Kom snart igen!

 DSC_0865

Idag har jag ägnat några timmar åt att gå igenom och sortera alla de bebiskläder vi redan fått. En fördel med att vara lite äldre när man får barn är att så många runt omkring oss redan har barn. T.ex. alla mina svägerskor och min bästa vän. I den här stora lådan hamnade alla kläder med den minsta storleken.

DSC_0859

Så mysigt att gå igenom allt och tänka sig att vår bebis kommer ha användning för det här om bara några veckor. Så mycket tacksamhet till dem som brytt sig om att spara fullt användbara kläder, som sexton andra barn använt. Eftersom de här plaggen är använda och tvättade så många gånger är de så mjuka som en nyfödd kan önska, och garanterat fria från gifter vid det här laget.

Lite extra roligt var det att hitta några små plagg som jag själv tillverkat och gett bort till några av alla de här barnen.

DSC_0862

Med en rygg och ett bäcken som värker för varje steg jag tar är det inte alldeles lätt att hitta balans mellan vila och aktivitet. Vissa dagar är lite bättre, då märker jag att jag snabbt överanstränger mig och gör lite mer än jag kanske borde ha gjort. Vilket leder till lite av “varannan dag”-känsla – aktivitet och träffa folk ena dag, däckad på soffan nästa dag. Och det där att vissa dagar verkligen inte kunna vara duktig och få någonting gjort är inte heller lätt. Maken skäller på mig var och varannan dag för att jag inte vilat tillräckligt mycket – uppenbarligen märks det på mig att jag tröttar ut mig rätt snabbt.

Så jag försöker vila så mycket det går, och hitta saker att göra när jag sitter eller ligger. Sover ofta en timme mitt på dagen – det känns väldigt lyxigt och är fantastiskt skönt! Läser, tittar på film och stickar. Jag hittade ett väldigt bra gratismönster på nätet på en söt liten bebiskofta. Och nu har jag bara ärmarna kvar, sen ska jag försöka ta mig till någon affär och köpa knappar till den.

 

DSC_0857

 

With a back and a pelvis that aches with every step I take it´s not easy to find balance between rest and activity. Some days are a little bit better, and I realize I easily overexert myself these days and maybe do more than I should have. Leading to some kind of “every second day”- feeling – activity and seeing people one day, having to lie down on the sofa the next day. And not being able to do anything useful some days really isn´t easy. My husband scolds me almost every day for not resting enough – apparently it´s obvious that I get tired real quick.

So I try to rest as much as possible, and find things to do when I sit or lie down. I usually sleep for an hour during the day – which is actually very nice! I read, watch movies and knit. I found a very good free pattern on the internet for this cute baby cardigan. I just have the sleeves left now, after that trying to go a shop to buy buttons for it.

When every step I take is more or less painful I find myself walking slowly. Because that isn´t as painful as walking fast. And I realize that it does something with me, not just with my body but with my mind as well. Since we came back from South Africa we have struggled not to be carried away by the high tempo and stress in Sweden. We learned so much from the softer and easier life style in SA. One of the things we soon took up was walking slower. Because most times there actually isn´t such a hurry after all, we´ll get there eventually, sooner or later.

I actually read somewhere that so called “stress coaches” (apperently there are people with that profession in Sweden) recommend stressed and burned out people to walk slower. Because if your body don´t stress as much your mind will also slow down.

I´m not saying the only reason I feel calmer now is because I walk slower – now that I can´t work I have a lot of time to rest and to take care of my self, my home and my husband. But I really think it´s helping. When I went grocery shopping today, walking slowly down the aisles, it wasn’t with the usual high pulse and feeling of stress. My body couldn´t hurry up, and so my mind didn´t either. I don´t at all enjoy the pain, but at least it gives me less stress about other things. And since being thankful is often a choise, I choose to be thankful that I´m not stressed at the moment.

Två månader kvar tills vår bebis beräknas komma ut. Jag börjar känna mig stor och tung. Men mår väldigt bra. Förutom att min rygg fortsätter krångla. Jag var sjukskriven i nästan två veckor, och kände mig faktiskt bättre – när jag kunde vila då och då under dagen. Så jag provade att jobba tisdag och onsdag den här veckan. Igår, torsdag, kunde jag knappt gå för jag hade så ont. Så nu är jag sjukskriven igen, och kommer antagligen vara det fram till förlossningen.

Det känns så klart tråkigt att sluta jobba av en sådan anledning. Men en dag som denna, när solen strålar från en klarblå himmel, syrenerna och kastanjerna blommar och koltrastarna kvittrar i trädet utanför så är det helt fantastiskt att få vara ledig och njuta av det. Saknar dock att kunna gå ut och gå. Men jag försöker ta mig små cykelturer då och då, och sitta ute i bersån på vår gård.

I söndags var vi på fyraårskalas i Lund. Då fick vi med oss ett helt lass med rabarber hem. Jag har gjort en paj, till makens och våra grannars stora glädje. Resten, som räcker till två pajer till, ligger i frysen. Riktig vardagslyx!

DSC_0836

DSC_0833

Only two months now until our baby is planning to come out. I´m starting to feel big and heavy. But I´m well. Except for my back that keeps giving me trouble. I was off sick from work for almost two weeks, and actually started to feel better – when I could rest now and then during the day. So I tried to work again on Tuesday and Wednesday this week. Yesterday, Thursday, I could hardly walk because of the pain. So now I have to stay at home again, and will probably be at home for the rest of the pregnancy.

Of course I feel a bit sad having to stop working for that reason. But on a day like this, when the spring sun is shining from a clear blue sky, the blossom of the lilac and chestnut trees are in full bloom and the blackbirds sing in the trees outside it is very nice to be at home and be able to enjoy that. But I miss being able to go for a walk. But I try to go for little bike rides now and then, and sit outside in the garden.

On Sunday we went to a birthday party for a four year old in the family. And back home we had a big bunch of rhubarb from their garden. I´ve made one pie, which made my husband and our neighbours very happy. The rest, enough for two more pies, I put in the freezer. True everyday luxury!

Långhelgen som gått har verkligen varit lång. I onsdags fick jag, som sagt, väldigt ont i ryggen. Min inplanerade jobbhelg gick inte att genomföra, jag har mest legat på soffan – har hittat en ställning som inte gör ont – försökt komma igång med olika övningar och rörelser. Lite långsamt och ensamt har det varit, eftersom maken varit borta nästan hela dagarna, han har varit på en massa intressanta möten, seminarier och gudstjänster i Köpenhamn. Jag har förvisso njutit av att ta det lugnt och få vila så mycket, men efter ett par dagar fick jag nog av det, trots virkning, böcker och en och annan film.

Jag har långsamt blivit bättre, och idag kunde jag hålla igång i fyra timmar innan jag behövde lägga mig och vila. Men jag blir snabbt trött och får ont i ryggen när jag står, går och sitter. Var ute och gick långsamt i ca tjugo minuter, och det var tyvärr inte så skönt, varken för ryggen eller magen.

I morse lyckades jag få kontakt med en sjukgymnast, som bokade in mig på ett besök på eftermiddagen, trots att väntetiden på deras mottagning i vanliga fall är 3-4 veckor. Hon undersökte mig grundligt och konstaterade att jag har foglossningar (foglossningar ökar risken för ryggskott). Jag fick några övningar som jag ska göra varje dag, jag fick ett bälte att sätta över höfterna när jag står och går – hur skönt som helst, vi bokade tid för akupunktur ett par gånger i veckan de närmsta veckorna med start fredag – spännnande och lite läskigt. Jag fick rådet att undvika trappor, att inte gå för mycket, hellre cykla. Så vi får väl se hur det kommer gå att jobba framöver – på mitt jobb står och går jag betydligt mer än jag sitter.

Det känns i alla fall skönt att ha fått konstaterat varför jag har ont och vad jag ska göra och inte göra för att det ska bli bättre.

Helgen blev, som sagt, inte riktigt som jag tänkt. Men igår orkade jag i alla fall med en liten bilutflykt med maken. Och på kvällen spelade vi spel. Så söndagen blev en riktigt mysig dag! Jag försöker vara tacksam för allt som är bra – för trots allt så är det mesta i mitt liv faktiskt väldigt bra just nu!

Rummy

Rummy